×

Felmeddelande

Deprecated function: Array and string offset access syntax with curly braces is deprecated in include_once() (line 20 of /var/www/prod/framtidens-samhallsbyggare/includes/file.phar.inc).

ANDRA BREDDPERIODEN

Hej!

Nu har det blivit min tur att blogga om min traineeperiod här, jag som skriver heter Malin Axelsson och är anställd som arbetsledare på Wästbygg. Innan jag blev anställd på Wästbygg och därmed antagen till traineeprogrammet så studerade jag till byggingenjör med inriktning mot produktion och projektledning i Halmstad. Jag är dock uppvuxen i Småland, i Värnamo, så att flytta till en stad som Göteborg var en väldigt stor (men kul) omställning.

När jag är på mitt hemmaföretag sitter jag på ett projekt i Särö där vi ska uppföra 106 lägenheter utspridda på 11 huskroppar. Projektet är superbra att börja med som nyutexaminerad då det är olika stommar på de olika husen, vilket gör att jag får se lite av varje och på så sätt får lite kunskap om diverse konstruktioner. Som arbetsledare på Wästbygg är ingen dag den andra lik och det är det som är så roligt och lärorikt.

Min första breddperiod hade jag på Lokalförvaltningen på deras markavdelning. Det var väldigt spännande då jag fick inblick i saker jag aldrig trodde jag skulle få, med tjänster jag inte trodde fanns. Jag fick följa med och besiktiga skolgårdar, konstruera mina egna rabatter (förhoppningsvis har de inte vissnat än), var med vid upphandling, gått med drifttekniker, sett hur man avhjälpt hinder och massa mer. Jag tar med mig all kunskap jag fått från lanskapsingenjörer/arkitekter med mig i mitt framtida yrkesliv.

Nu befinner jag mig dock varken nere i Särö eller på Lokalförvaltningen utan i Partille, rättare sagt på Partille kommun och min andra breddperiod i traineeprogrammet. Tanken med min breddning på Partille är att se så mycket som möjligt om hur en liten kommun arbetar. Jag började min period på trafikenheten, har just nu tre veckor på bygglovsenheten och sist skall jag vara med i genomförande-fasen. På trafikenheten jobbar de mycket i tidiga skeden vilken var väldigt intressant att se. Jag är van vid att man tar ett beslut och minuten efter går man ut på arbetsplatsen och gör det till verklighet. Ett beslut här kommer kanske inte att genomföras förrän om tidigast 15 år.
Det är även lite skillnad på att sitta på ett kontor hela dagarna istället för att sitta i en byggbod. Dels för att jag inte är van vid att sitta vid datorn hela dagarna utan istället är ute halva dagen, men även för att ha så många kvinnliga arbetskamrater runt mig istället för att vara ensam tjej. Det är ett helt annat klimat än vad jag är van vid och det är så spännande att se hur olikt det kan vara. Min sista breddperiod kommer att vara på White arkitekter, vilket jag ser fram emot. Det skall bli kul att se byggbranschen från en arkitekts ögon.

Nu skall jag sluta prata om diverse breddperioder och övergå till vad som hänt de två senaste veckorna. Förrförra veckan var det ledarskapsdagen på Chalmers där temat var social hållbarhet och eftermiddagen bjöd på många spännande seminarier varav min favorit var den om nudging samt när Tengboms vd Johanna Frelin föreläste. För er som inte vet var nudging är så är det ett verktyg man kan tillämpa för att få individen att göra bättre val utan att ta bort några valmöjligheter. Priset Guldhuset delades även ut och detta året gick det till Petter Bengtsson.
Dagen efter hade vi halvtidsavstämning i vårt case med våra två beställare Trafikverket och CMB, där Darko och Simon höll en imponerande presentation om hur långt vi hade kommit i vårt case och därefter fick Trafikverket svara på frågor som vi skickat till dem. Mötet fick blandade reaktioner från gruppen men det jag var mest nöjd med under dagen var att de tyckte vi var på rätt väg och gillade vårt arbete vilket ger mig motivation till att fortsätta. Min långhelg spenderades sedan i Småland med att hjälpa familjen med att renovera stugan, så förra veckan var det enbart en jobbdag samt två utbildningsdagar kvar. Utbildningsdagarna handlade om konflikt och feedback. Vi fick ge feedback på tre beteenden som vi uppskattade hos var och en i gruppen och ett beteende vi ville se mer av. Jag tror nog att alla fick en motivationsboost den dagen. Fredagen inleddes med ett frukostseminarie om verktyg för hållbar förvaltning och följdes sedan upp av ett storgruppsmöte med gruppen.

Jag tycker att alla som har chansen att gå traineeprogrammet skall ta chansen och göra det. Det är verkligen ett superprogram där man får inblick i samhällssektorn men även i sig själv. Det jag uppskattar mest med programmet är helt klart sin egen utveckling, men även de olika breddperioderna där man får chansen att se företag utan att vara anställd och dessutom alla lärdomar man kan ta med sig av det.

Nu har ni fått en inblick i hur jag tycker att det är att vara trainee och jag hoppas jag gjorde några av er som läste lite nyfikna på vad det innebär att gå traineeprogrammet Framtidens Samhällsbyggare och att ni nu söker tills nästa omgång av programmet!

Malin Axelsson
Wästbygg

10 sätt att få en planarkitekt att förstå dig

10 sätt att få en planarkitekt att förstå dig

”Vi står inför en gigantisk och snabb utbyggnad av våra städer. Samtidigt blir stadsbyggnadsprocessen allt mer komplex” - Peter Santesson, initiativtagare till kursen Komplexitet och konflikter i stadens byggande på KTH. Kursen är ett av flera initiativ till att förbättra processerna i samhällsbyggarbranschen. Ett annat initiativ är traineeprogrammet Framtidens Samhällsbyggare.

 

Platsen är GR’s föreläsningssal ”fyran” i Gårda:

Det är torsdag, någon gång på eftermiddagen. Luften är kvav. I rummet är vi sexton traineer, en processledare och fyra casebeställare. Vi diskuterar vilka som är knäckfrågorna och hur vi ska ta oss framåt i det case som vi har tagit oss an för att öva oss på förståelse och samverkan mellan aktörer i branschen.

 

Hemma:

Jag ser en reklam från TV 2 Danmark på Twitter. I videoklippet ”All That We Share” ser vi ett antal människor stå på en scen. De är åtskilda av linjer målade på golvet som definierar dem i olika grupper. Exempelvis ”höginkomsttagare och låginkomsttagare”. En röst läser upp ett fråga. ”Vilka älskar att dansa?” Ett tjugotal går in mot mitten. De som nu står i mitten älskar alla att dansa. ”Jag blev mobbad”. Några går i mot mitten. Klippet försöker säga att alla har något gemensamt. Det är så mitt i prick. Det är då jag inser, det här måste vi testa i traineegruppen. Det är då jag inser att vi kanske ändå inte är så olika.

 

Tillbaks till GR:

”Vad skulle det kosta att riva delar eller flera våningar av ett flerbostadshus?” frågar någon i gruppen. ”Vad skulle hända om man vänder på frågan? Vad kostar det att inte göra det?” undrar Christian Sandblom, processledare på GR. Det är där jag fastnar. Slutar lyssna fokuserat. Varför ställer vi oss inte den frågan oftare? Hur lär jag mig knepen som får andra att stanna upp och ifrågasätta sitt eget sätt att tänka?

Jag antar att det inte är första gången ni läser att vi står inför en snabb utveckling av våra städer? Sveriges Arkitekter gick för ett par veckor sedan ut med ett öppet brev till Göteborgs ledande politiker och tjänstemän där de bl.a. beskrev den etiska stressen kommunala tjänstemän känner. Bland annat inför denna snabba utbyggnad, täta exploatering och en orimlig arbetsbelastning i och med den kraftigt ökade bostadsproduktionen. Hinner vi med kvalitet? Blir det en god och långsiktigt hållbar livsmiljö?

 

Dem kallar oss trainees

Tanken med traineeprogrammer är att vi ska bli en del av lösningen på problemet med samverkan i samhällsbyggnadsbranschen. Det är en svår nöt att knäcka, som hela branschen, med miljoner människors samlade erfarenhet och kunskap ännu inte lyckats lösa. Men vi nystar i den, dagligen.

Hur då, kanske ni undrar? Vi frågar. Vi är nyfikna. Vi försöker vara orädda och vi utmanar oss själva. Vi väljer den svåraste punkten när vi på en utbildningsdag ska välja en av tre punkter som vi vill utveckla och förbättra hos oss själva. Den där punkten, ni vet, som man inte ens vill erkänna för sig själv att den finns.

 

10 sätt – vad jag har lärt mig hittills

Du började kanske läsa det här blogginlägget för att du ville lära dig tio sätt att få en planarkitekt att förstå dig? Det finns inte tio sätt. Det finns ingen genväg. Oavsett vem du ska försöka förstå, så är lösningen den samma. Kommunikation. Vems är då ansvaret att vi förstår varandra? Det krävs 100 % ansvar från alla parter. Det krävs att man lyssnar med alla sinnen, hör det som inte sägs. Det krävs mod, att ta olika roller. Att vara den irriterande personen som jämt ifrågasätter och stoppar upp effektiviteten, eller att ta rollen som den som tänker på att alla ska känna sig involverade. Det krävs att du förstår vilken roll du tar i olika sammanhang och varför. Det behövs att du frågar dig själv, när du sitter i ett möte, vilken roll saknas här? Exempelvis, om alla på mötet försvarar sin sakfråga utan att försöka förstå varandras perspektiv kanske du måste ta rollen som den som håller med och försöker förstå allas perspektiv, att vara den som medlar? Kanske behövs en person som vågar ställa frågan varför alla på mötet intar en försvarsinställning?

 

I förmiddags, GR igen, föreläsningssal ”femman”:

Vi sitter i grupper om fyra. Fyra av fyra känner igen sig i beteendet att zooma ut. När man inte förstår, när det blir komplicerat, ointressant eller man behöver en paus. Delaktighet – något som kan göra att man inte zoomar ut och en viktig komponent för att förstå varandra. Var delaktig i mötet, fråga en riktigt dum fråga, vänd på frågan. Vad händer om vi inte kommunicerar? Blir det kvalitativa städer då?

 

Vi är kanske mer lika än vad vi tror.

 

Alexandra Blennow, planarkitekt på Stadsbyggnadskontoret i Göteborg.

Göteborgs-Posten, 01/04/2017, " Bygglarmet: Vi hinner inte med" http://www.gp.se/nyheter/bygglarmet-vi-hinner-inte-med-1.4177298
TV 2 Danmark, ”All That We Share” https://www.youtube.com/watch?v=jD8tjhVO1Tc