Byggbranschen talar inte alltid samma språk eller går åt samma håll

Detta blir nog mitt mest ärligaste inlägg någonsin på nätet. Men också just det vi saknar i byggbranschen - ärlighet. Jag tycker att det är dags att våra politiker tar sitt ansvar och blir mer delaktiga i byggbranschen och tar del av hur människan idag mår, hur människan samverkar men framför allt hur allt detta hänger ihop. Människan, samhället och tekniken.

Elaf var namnet och detta är mitt andra blogginlägg på Framtidens samhällsbyggare. Min första period spenderade jag på PEAB anläggning, min andra period var jag på White arkitekter och min sista tid kommer vara på trafikkontoret i Göteborgs stad.

Nu har det gått 2 veckor sedan vi avslutade vår andra breddnings period. De har varit 2 tuffa månader med allt vad det innebär. Denna gång visste jag mer vad jag ville få ut av min breddningsperiod och såg till att ta 100 % ansvar för att faktiskt gå därifrån med mer kunskap.

Vad har jag lärt mig då? Kort och gott, tid är pengar! denna typ av bransch liknar inte kommunen. Här arbetar man i en helt annan fart, andra förhållanden och på olika sätt. Kollegorna arbetade med både långsiktiga och kortsiktiga deadlines. Allt för att få till de sista touchen på projekten. Vissa deltog även i tävlingar, vilket var kul att hänga med på.

Vid ett tillfälle hade vi ett möte om ett bostadsprojekt, när en kollega som deltog i en tävling, går tyst in i rummet och fäller en tår. Vi får reda på att projektet tyvärr inte höll hela vägen och så ser den verkligheten ut. Allting håller inte alla gånger. Nya sätt att tänka på måste införas, nya vägar och idéer måste kunna tillämpas. Vi måste våga gå andra vägar för att nå samma punkter.

Byggbranschen talar inte alltid samma språk eller går åt samma håll.

Det mest intressanta tycker jag är att höra vad andra företag tycker om kommunen och hur vi kan förbättra oss. Detta blir värdefulla punkter som jag tar med mig tillbaka till Lerums kommun och delar med mig av. Jag tror att det är viktigt att vi förmedlar våra kunskaper vi får på våra breddningsperioder vidare till våra arbetsplatser. Det är just den biten som jag tror många inte inser är värdefull för att en förändring ska ske. 

Men jag tycker att det fortfarande är svårt att finna dem rätta orden för hur känslan är när man arbetar som trainee. Vi byter platser med varandra och får sitta på andras kontor, lära känna andras kollegor och även chefer. Vi skapar värdefulla kontakter, något som många aldrig göra. Detta handlar inte endast om att samverka och se branschen med andra ögon, detta handlar även om vår framtid, vår framtid att kunna ha friheten att kunna kontakta våra kollegor ute på olika företag. Vi blir som en länk.

Vill jag veta mer om ett projekt eller vill förstå en sak, så kan jag kontakta några av dem som jag har haft min breddningsperiod på. Men utöver detta så har jag även mina kollegor på traineeprogrammet att räkna med.

Från breddningsperioden till Caset. Det har hänt en massa spännande med Caset och våra Save the date inför vårt idéseminarium har blivit iväg skickade. Ett steg åt rätt riktning!

Denna vecka har vi traineerna kommit överens om att arbeta intensivt med Caset under 3 dagar innan vi går på semester. För sen när sommaren är över börjar vi vår sista breddningsperiod och sen är det inte mycket kvar till idéseminariet. Under dessa dagar är tanken att vi ska beta av så mycket jobb som möjligt och focuset kommer att handla om att vi tillsammans ska känna oss inspirerade, motiverade och taggade inför vårt arbete. 

 

Nu ska jag tagga inför Caseracet och därmed önska er en fin sommar! Vi ses där ute 

p.s bilden ovan är tagen från vår studieresa i Amsterdam. It was all a dream. Bästa känslan är när ens drömmar blir till verklighet. 

Elaf Ahmad
Lerums Kommun

Digital trainee...?

Digital trainee...?

Hej,

Så har det blivit min tur att skriva på denna ärofyllda blogg! Jag heter Sofia Norman och arbetar som arbetsledare på AF Bygg Göteborg. För tillfället är jag på breddning på Stadsbyggnadskontoret i Partille kommun. I detta blogginlägg kommer jag berätta om (några av) mina upplevelser och lärdomar som trainee. 

Våren 2020 blev inte som någon hade tänkt sig, händelseförloppet sedan COVID-19 blev känt har för mig låtit som ett avsnitt av p3 Dystopia. Förvisso ett spännande poddavsnitt, men inte på riktigt. Men så blev pandemin verklighet; och med omställningen kom en känsla av osäkerhet. En osäkerhet inför framtiden och vilken roll jag själv har i allt som händer, vilket har fått mig att inse betydelsen av en fast anställning och av kollegor som stöttar. Kollegor på hemarbetsplatsen, traineekollegor, processledare och kollegor på breddningsplatsen.

Beskedet om att jobba hemifrån kom kvällen före första dagen i Partille. Min nystrukna skjorta blev hängande på sin galge, jag satt vid mitt egna köksbord och  fick hälsa på en mängd nya människor via kameran. Särskilt nervös var jag inte, jag hade träffat tre av dem veckan innan och fått ett väldigt positivt intryck. Jag är ny på jobbet i Partille men känner mig delaktig tack vare några framgångsfaktorer:

  • Mötets moderator presenterar mig som är ny
  • Kameran är på i så lång utsträckning det går
  • Digital eftermiddagsfika

Egentligen ganska självklart? Grunden för det hela är, tror jag, en sund kultur på arbetsplatsen vilket ger en öppen och tillmötesgående attityd. Oavsett om mötet sker digitalt eller inte. 

Under mina tre första veckor i Partille har jag fått en större förståelse för detaljplaneprocessen, där det mest påtalande är att demokrati måste få ta tid. Det är med tid vi betalar för vårt demokratiska samhälle, och därför kan stadsbyggnadsprocessen uppfattas som långsam. För mig som arbetar för en privat aktör är det väldigt intressant att se myndighetsutövandet och hur olika ärenden hanteras med politikens inspel. Vad som mött mig i Partille är en vilja att göra gott för de som bor i kommunen, och den välviljan vill jag verkligen ta lärdom av.

Det är mycket att ta lärdom av under tiden som trainee - många reflektioner, möten, samtal, kunskaper jag vill minnas och få användning för. De styrkor jag utvecklar hos mig själv vill jag kunna applicera i mitt framtida arbete. Hur, är då den stora frågan? Det har jag några månader till på mig att fundera kring, men som min mentor sa är det i grunden att vara medveten om vad jag gör, och varför jag gör det. Då kommer resten ofta av sig själv.

Hoppas du fann nöje i att läsa mina reflektioner,

P.S bilden är tagen i Hamburg och har säkert dykt upp i tidigare blogginlägg, men den är för härlig för att inte delas igen! 

 

Vänliga hälsningar

Sofia Norman

Trainee, AF Bygg Göteborg

Sofia Norman
FS6