×

Felmeddelande

Deprecated function: Array and string offset access syntax with curly braces is deprecated in include_once() (line 20 of /var/www/prod/framtidens-samhallsbyggare/includes/file.phar.inc).

Fem veckor kvar

Slutet av min tid som trainee närmar sig medan det för andra precis börjat. Att slutet snart är här märks på många sätt och inte minst genom att vår presentation för vårt idéseminarium börjar ta form. Samtidigt har jag bara kommit halvvägs genom min breddning hos Älvstranden Utveckling.

På Älvstranden Utveckling har jag fått byta min vardag med projekterings- och byggmöten på Inhouse Tech mot tidiga skeden och detaljplanearbete för förverkligandet av Älvstaden.

Att följa detaljplanearbetet har fått mig reflektera kring utformning av detaljplaner. Man vill att detaljplanerna ska bära sig själva men hur ska det fungera när det exempelvis gäller ett avgränsat område där man vill få in bostäder för en levande stad men området samtidigt inte anses lämpligt eller inte har utrymme för förskolor. Det leder mig till nästa tanke - En blandad stad kräver i stor utsträckning kompromisser men hur ska vi alla komma överens och bli nöjda med slutresultatet? Dessutom behöver detaljplanerna inte bara vara utformade utefter dagens behov. Ingen kan med säkerhet veta när utbyggnad sker, för plötsligt dyker en lågkonjunktur upp eller något annat som påverkar utbyggnadstakten. Då krävs att detaljplanen motsvarar behoven i framtiden liksom idag. Annars blir det att man antingen bygger fel saker eller att det krävs tid för omtag.

Precis som att möjligheterna att bygga ut plötsligt kan förändras finns det andra osäkerhet i branschen i alla skeden och i alla projekt. Det är ju inte konstigt att prislappen för samhällsbyggnad stiger när det inte går att förutse processernas innehåll. Är det en sak jag fått med mig från traineetiden är det att branschen efterfrågar förutsägbarhet. Frågan är bara, hur skapar vi förutsägbarhet?

Avslutningsvis får jag erkänna att jag har haft en otroligt givande tid som trainee men ser nu fram emot att avsluta traineeprogrammet. Jag känner att det är dags att få kontinuitet i min vardag och känna känslan av att kunna bidra i min arbetsroll. Ångrar inte en sekund att jag vågade de mig ut på det här äventyret men nu är det dags för att arbeta på en arbetsplats, med uppgifter och i sammanhang där jag kan få prestera i projekt där alla blir vinnare.

Hoppas vi ses på vår avslutning, idéseminariet den 27 oktober!
Då får ni inte bara läsa mina reflektioner utan ta del av vad hela FS3 tänkt och gjort de senaste 14 månaderna.

(PS. Bilden ger en ledtråd till ett av elementen på vårt idéseminarium DS.)

Pia

Skilda världar

Skilda världar

Vanligtvis hör jag hemma på Göteborgs stads fastighetskontor där jag arbetar med planering och utveckling på strategiska avdelningen. Men sedan drygt en månad tillbaka befinner jag mig på Peab anläggning på bygget av en vätgasanläggning på Preems raffinaderi i Torslanda, eller raffet som det också kallas. Fastighetskontorets charmiga sekelskiftesbyggnad är utbytt mot byggbodar och min vanliga klädsel i kjol har fått byttas ut mot flamskyddssäkra varselkläder. Normala kontorstider med otaliga möten har förbytts till fyradagars-vecka med långa arbetsdagar och ett evigt springande mellan kontor och byggarbetsplats. Och leran! Den blöta leran som kletar sig fast på kläderna och som inte går att få bort förens den torkat. Då spricker de steltorkade klädesplaggen och ett fint damm sprider sig i rummet och lägger sig som ett grått täcke över allt i dess närhet.

Jag är utbildad arkitekt vid Lunds tekniska högskola och är tränad för att arbeta i tidiga skeden av byggprocess. Många av de projekt som jag är en del av på fastighetskontoret kommer inte generera någon byggnation förrän om ca 10 år och inte sällan är projekten något abstrakta. Det är en stor skillnad mot det projekt jag nu befinner mig på, där vi bygger här och nu. Det är en kick att se projektet rent fysiskt växa fram ur leran. Det konkreta i att det som diskuterats ena dagen byggs nästa dag. Och till skillnad från fastighetskontoret där det vanligtvis finns flera olika ärenden på ens bord, så finns här bara ett, vilket gör att man fokusera totalt på en sak. Det är som om allt annat förvinner, det skapas en egen värld.

Jag har börjat se ett mönster här på raffet, dramaturgin i de dagliga skeendena. Likheterna med de såpoperor som förr var så vanligt förekommande, är slående. Med den stora skillnaden att intrigerna inte kretsar kring kärlek, onda tvilling eller minnesförluster, utan kring vatten, lera, betong och nya ritningar. Varje dag dyker nya ”plot twists” upp. Inte sällan uppstår en ”cliffhanger” där jag på kvällen funderade över; Hur ska det gå nästa dag? Som tur är mina kollegor på raffet väl rustade att möta de hinder som ställs i deras väg och de låter inte dem bli mycket mer än farthinder. Det är just denna uthållighet  och handlingskraft som har imponerat mest på mig under min tid på raffet.

Skillnaderna mellan de två arbetsplatserna är många, men så också likheterna. Samma driv och entusiasm för projekten som jag sett dagligen på fastighetskontoret, finns närvarande här på raffet. Tålamodet att förklara och inkludera den som är ny. Och kanske den starkaste likheten, strävan efter att göra ett bra jobb.

När jag kommer tillbaka till fastighetskontoret i slutet av januari så har jag inte enbart med mig minnen från två roliga månader från en annan verklighet, jag har också med mig en ny pusselbit till min förståelse för hur byggbranschen fungerar. Förhoppningsvis gör denna erfarenhet mig bättre i min yrkesroll.

Emma Larsson
Göteborgs stad fastighetskontoret, strategiska avdelningen – planering och utveckling // Peab anläggning