Från Trafikenhet till Trafikkontor
Jag som sitter bakom skärmen för detta inlägg heter Madelene och är anställd på Partille Kommun, SBK Trafikeneheten. Där är min titel gatuingenjör men jag har ganska snabbt fått en inriktning mot tidiga skeden och trafikplanering vilket jag tycker är väldigt kul att arbeta med! Eftersom jag är uppvuxen i Partille Kommun har jag med mig en förkärlek till kommunen in i arbetet, på gott och ont. I våras tog jag min examen från programmet Affärsutveckling och entreprenörskap inom byggteknik på Chalmers Tekniska Högskola. Jag är oerhört tacksam över att få vara en del av utvecklingen som sker i regionen, det händer så mycket! Extra tacksam är jag över att få kick-starta karriären som framtidens samhällsbyggare.
Just nu är vi, som nämnt i tidigare inlägg, ute på vår första breddningsperiod, där tanken är att vi ska få vidga våra vyer och skaffa oss olika perspektiv på samhällsbyggnadssektorn. Jag befinner mig på enhet Västlänken på Trafikkontoret, som är en del av Göteborgs stad. Där kombinerar jag skuggning med en egen uppgift som jag ska redovisa i slutet av min breddningsperiod. Skuggning innebär att jag får följa med min handledare, och i vissa fall även hennes chef, på möten där jag får en uppfattning om hur VLiS (Västlänken i Staden) arbetar och följer hur Stadens samarbete med Trafikverket, Västra Götalandsregionen och Västtrafik ser ut. VLiS har i huvudsak två uppgifter; att samordna arbetet som programmets aktörer driver samt leda Stadens samverkan med externa aktörer som är involverade i arbetet med Västlänken.
Den största skillnaden på Trafikenheten på Partille Kommun och Trafikkontoret på Göteborgs Stad är skalan. Från totalt 10 personer på Trafikenheten i Partille Kommun till 400 personer på Trafikkontoret i Göteborgs Stad! Det är väldigt spännande att uppmärksamma skillnader och likheter i arbetssätt och organisationsstruktur för de olika kommunerna och vilken skillnad det är på utmaningar man stöter på i vardagen.
Generellt sett så jag har som trainee trivts väldigt bra på de båda arbetsplatser jag hunnit vara på. Båda mina handledare har varit engagerade och tyckt att handledarutbildningen som de fått gå varit kanon! Som ny på jobbet betyder det mycket att få ett varmt mottagande och alla har, trots att man har väldigt mycket att göra, haft en väldigt god inställning till traineeprogrammet Framtidens Samhällsbyggare. Jag vill passa på att citera min chef: ”Man lär av att lära ut”.
Förutom att vara på breddningsperiod har vi nyligen haft utbildningsdagarna för december månad. Dagarna fokuserade på våra IPU-analyser och det redovisades vilka färger som var övervägande för varje individ och för hela gruppen. Under utbildningsdagarna leder våra processledare oss i övningar som kan vara värdefulla för vårt casearbete men även för oss som individer i våra karriärer. Återigen, jag är så glad att jag får starta min resa i byggbranschen som framtidens samhällsbyggare!
Förvaltningarna har alla sina egenintressen och sitter vanligtvis och finnular på egen kammare. Det kan skapa osämja och missförstånd och argumentation då egenintresse står före Stadens bästa. Dessutom är det svårt att samorganisera en så stor organisation som Göteborgs Stad med önskvärt gemensamma databaser och projektportaler. I BoStad2021 har alla handläggare möjlighet att sitta tillsammans, i en projektlokal på Fastighetskontoret där jag sitter just nu och skriver. Det innebär i praktiken att när Kretslopp och vatten behöver bolla en fråga med Stadsbyggnadskontoret sträcker man på halsen och ser över datorskärmen till planhandläggaren från Stadsbyggnadskontoret som sitter mittemot och frågar ”Du, de nya illustrationsbilderna, har du dom?” Förutom samverkan mellan individer satsar BoStad2021 också på parallella processer; markanvisning och planförfarande sker samtidigt och i samverkan med exploatörerna. På de möten jag varit med och av det jag sett verkar det fungera relativt bra. Många av planerna verkar bli färdiga i tid och den allmänna inställningen är lösningsorienterad. Jag har märkt att egenområdet flyter ut och Trafikkontoret kan få en god idé från Park och natur. Men i min begränsade erfarenhet (på en månad i projektet) verkar den största skillnaden bli den personliga relationen. Alla luncher tillsammans, alla samtal på kafferasterna och afterworken, den personliga kontakten gör att arbetet går snabbare, med mindre fejder och verkar dessutom bli roligare! Våra gruppledare på GR, som håller i traineeprogrammets utbildningar, pointerar det för jämman, att för att bli ett effektivt team krävs tid i gruppen tillsammans. Att för att samarbeta i grupp krävs att gruppen är tajt, att det är högt i tak för ifrågasättande och konfontration, samt att det finns tillit till gruppen i sig. Personlig utveckling är central för ett effektivt team, eftersom det är först när individerna i gruppen utvecklas som gruppen gör det. Förmågan att lösa konflikter är i ett sådant sammanhang mycket viktig och just det övade vi i traineegruppen på under förra utbildningsdagarna på GR, att se våra egna beteendemönster vid konflikter. När vi blir konfronterade med obehagligheter, som kritik på vårt beteende, skapar sinnet sina försvarsvägar, försvarsbeteenden. Det kan vara att vi intellektualisera det som sägs, skjuter det ifrån oss och säga att det inte är sant, plötsligt bli dränerade på energi eller tänka att det är bara "sån jag är" och därför går det inte att ändra på. Det finns en rad olika flyktbeteenden och skulle någon be dig rannsaka dig själv dyker både det ena och det andra upp. Så vad händer då när vi väl har blivit varse våra mindre produktiva beteenden?
Tack för mig och ha det fint! Vänligen,