I startgroparna...

Hej! Mitt namn är Sandra Klang, exploateringsingenjör på Fastighetskontoret i Göteborgs stad, och det är alltså jag som ska knåpa ihop FS3s andra blogginlägg.     Jag har läst en treårig högskoleutbildning på Chalmers vid namn Affärsutveckling och Entreprenörskap inom Byggteknik, som nu är omstartad och omdöpt till inom Samhällsbyggnadsteknik istället. Det var under den utbildningen som jag verkligen fick upp ögonen för stadsutveckling och att i någon form få vara delaktig om det här i Göteborg gör att det känns väldigt spännande att få jobba på just Fastighetskontoret med deras stora delaktighet i detta. I skrivande stund har vi alla varit på våra nya arbetsplatser i cirka en och en halv månad – vart tog den tiden vägen? Kommer resterande tid att gå lika fort så står vi snart själva på vårt avslutningsseminarium likt FS2 ska göra nu i morgon fredag, något vi alla ska gå och titta på och inspireras av. Jag kan så klart bara prata för mig själv, men jag tror att de flesta av mina trainee-kollegor håller med mig om att man den första tiden känt sig både omtumlad och lätt förvirrad att vara ny på både sin arbetsplats och i traineeprogrammet. Samtidigt har det såklart varit väldigt intressant och framförallt roligt att komma igång!

Diskussioner och fika går fint ihop! Diskussioner och fika går fint ihop!

 

Anna gjorde i det förra inlägget en riktigt bra resumé om allt vi gjort i vår trainee-grupp fram till dess att hon tryckte på publicera-knappen. Det jag kan delge som hänt efter det är att vi haft vårt första officiella möte ur vår inplanerade mötesserie, något vi ansåg behövligt för att få en kontinuerlighet i vårt arbete. Vi är ju i startskedet just nu och utöver allt administrativt så försöker vi forma någon slags plan på hur vi ska ta oss an vårt case om Friskväderstorget. Hur vi ska komma igång, hur arbetsfördelningen ska se ut och vad det faktiskt är som vi vill komma fram till. Vilka roller som kommer att formas i gruppen och hur de kan komma att förändras under resans gång är något jag tycker ska bli väldigt spännande! Som ett stöd i hela den här arbetsprocessen har vi i veckan även fått göra varsin profilanalys vars resultat ska ge oss en tydligare bild av framförallt vårt egna beteende men även av varandras i gruppen. Jag tror detta är ett viktigt verktyg för att få ett väl fungerade team, att alla har en förståelse för just varandras olikheter, styrkor och svagheter. Så trots att resan till ett slutresultat så här i början känns lång, så är jag säker på att vi med vår gemensamma och spridda kompetens kommer att uppnå något riktigt bra! Att vi på senaste mötet skrev under ett relationskontrakt för att symboliskt hänge oss till vår uppgift under de premisser vi alla gemensamt har kommit fram till, känner jag är ett bra bevis på engagemanget i gruppen. Att vi i gruppen även har en god stämning och tidigt verkade trivas tillsammans gör att jag tror att vi kommer ha riktigt roligt under tiden, något jag lägger stor vikt vid. Något jag även har visst ansvar över som delaktig i, låt oss kalla det, en planeringsgrupp för roligheter även efter arbetstid – Shuffleboard nästa!  

10 sätt att få en planarkitekt att förstå dig

10 sätt att få en planarkitekt att förstå dig

”Vi står inför en gigantisk och snabb utbyggnad av våra städer. Samtidigt blir stadsbyggnadsprocessen allt mer komplex” - Peter Santesson, initiativtagare till kursen Komplexitet och konflikter i stadens byggande på KTH. Kursen är ett av flera initiativ till att förbättra processerna i samhällsbyggarbranschen. Ett annat initiativ är traineeprogrammet Framtidens Samhällsbyggare.

 

Platsen är GR’s föreläsningssal ”fyran” i Gårda:

Det är torsdag, någon gång på eftermiddagen. Luften är kvav. I rummet är vi sexton traineer, en processledare och fyra casebeställare. Vi diskuterar vilka som är knäckfrågorna och hur vi ska ta oss framåt i det case som vi har tagit oss an för att öva oss på förståelse och samverkan mellan aktörer i branschen.

 

Hemma:

Jag ser en reklam från TV 2 Danmark på Twitter. I videoklippet ”All That We Share” ser vi ett antal människor stå på en scen. De är åtskilda av linjer målade på golvet som definierar dem i olika grupper. Exempelvis ”höginkomsttagare och låginkomsttagare”. En röst läser upp ett fråga. ”Vilka älskar att dansa?” Ett tjugotal går in mot mitten. De som nu står i mitten älskar alla att dansa. ”Jag blev mobbad”. Några går i mot mitten. Klippet försöker säga att alla har något gemensamt. Det är så mitt i prick. Det är då jag inser, det här måste vi testa i traineegruppen. Det är då jag inser att vi kanske ändå inte är så olika.

 

Tillbaks till GR:

”Vad skulle det kosta att riva delar eller flera våningar av ett flerbostadshus?” frågar någon i gruppen. ”Vad skulle hända om man vänder på frågan? Vad kostar det att inte göra det?” undrar Christian Sandblom, processledare på GR. Det är där jag fastnar. Slutar lyssna fokuserat. Varför ställer vi oss inte den frågan oftare? Hur lär jag mig knepen som får andra att stanna upp och ifrågasätta sitt eget sätt att tänka?

Jag antar att det inte är första gången ni läser att vi står inför en snabb utveckling av våra städer? Sveriges Arkitekter gick för ett par veckor sedan ut med ett öppet brev till Göteborgs ledande politiker och tjänstemän där de bl.a. beskrev den etiska stressen kommunala tjänstemän känner. Bland annat inför denna snabba utbyggnad, täta exploatering och en orimlig arbetsbelastning i och med den kraftigt ökade bostadsproduktionen. Hinner vi med kvalitet? Blir det en god och långsiktigt hållbar livsmiljö?

 

Dem kallar oss trainees

Tanken med traineeprogrammer är att vi ska bli en del av lösningen på problemet med samverkan i samhällsbyggnadsbranschen. Det är en svår nöt att knäcka, som hela branschen, med miljoner människors samlade erfarenhet och kunskap ännu inte lyckats lösa. Men vi nystar i den, dagligen.

Hur då, kanske ni undrar? Vi frågar. Vi är nyfikna. Vi försöker vara orädda och vi utmanar oss själva. Vi väljer den svåraste punkten när vi på en utbildningsdag ska välja en av tre punkter som vi vill utveckla och förbättra hos oss själva. Den där punkten, ni vet, som man inte ens vill erkänna för sig själv att den finns.

 

10 sätt – vad jag har lärt mig hittills

Du började kanske läsa det här blogginlägget för att du ville lära dig tio sätt att få en planarkitekt att förstå dig? Det finns inte tio sätt. Det finns ingen genväg. Oavsett vem du ska försöka förstå, så är lösningen den samma. Kommunikation. Vems är då ansvaret att vi förstår varandra? Det krävs 100 % ansvar från alla parter. Det krävs att man lyssnar med alla sinnen, hör det som inte sägs. Det krävs mod, att ta olika roller. Att vara den irriterande personen som jämt ifrågasätter och stoppar upp effektiviteten, eller att ta rollen som den som tänker på att alla ska känna sig involverade. Det krävs att du förstår vilken roll du tar i olika sammanhang och varför. Det behövs att du frågar dig själv, när du sitter i ett möte, vilken roll saknas här? Exempelvis, om alla på mötet försvarar sin sakfråga utan att försöka förstå varandras perspektiv kanske du måste ta rollen som den som håller med och försöker förstå allas perspektiv, att vara den som medlar? Kanske behövs en person som vågar ställa frågan varför alla på mötet intar en försvarsinställning?

 

I förmiddags, GR igen, föreläsningssal ”femman”:

Vi sitter i grupper om fyra. Fyra av fyra känner igen sig i beteendet att zooma ut. När man inte förstår, när det blir komplicerat, ointressant eller man behöver en paus. Delaktighet – något som kan göra att man inte zoomar ut och en viktig komponent för att förstå varandra. Var delaktig i mötet, fråga en riktigt dum fråga, vänd på frågan. Vad händer om vi inte kommunicerar? Blir det kvalitativa städer då?

 

Vi är kanske mer lika än vad vi tror.

 

Alexandra Blennow, planarkitekt på Stadsbyggnadskontoret i Göteborg.

Göteborgs-Posten, 01/04/2017, " Bygglarmet: Vi hinner inte med" http://www.gp.se/nyheter/bygglarmet-vi-hinner-inte-med-1.4177298
TV 2 Danmark, ”All That We Share” https://www.youtube.com/watch?v=jD8tjhVO1Tc