Låt oss bygga broar!

Såhär nio månader in i traineeprogrammet har vi gått laget runt och jag skall skriva mitt andra inlägg till den här bloggen. Jag tänker inte ge mig på att försöka sammanfatta allt jag upplevt hittills utan snarare göra ett nedslag i vad som händer just precis nu. Så vad är det då? Jo, vi närmar oss slutet av breddningsperiod 2, och jag befinner mig på Trafikkontoret, enhet Hisingsbron.

Hisingsbron kommer om ett par år att ersätta Göta Älvbron, och bygget pågår för fullt alldeles intill den. En promenad över Göta Älvbron lite då och då rekommenderas varmt, det är superspännande att gå och titta på hur den nya bron växer fram bit för bit! Ingen har väl missat att det är många spännande projekt på gång i Göteborg nu och under ett antal år framöver (den som är nyfiken kan botanisera bland projekt som planeras och byggs i Göteborg fram till år 2050 här), men när man slängs in mitt i något som man ju gör på en breddningsperiod slås man ändå av HUR mycket det är som sker på en gång. Jag har exempelvis varit med på möten som gäller samordning med andra projekt som pågår alldeles i anslutning till där bron byggs, såsom överdäckningen av E45, Västlänken, Centralenområdet, Frihamnen osv. Fundera ett ögonblick på hur liten yta allt detta faktiskt sker inom. Fundera sedan ett ögonblick över vikten av att kommunicera och samarbeta i alla olika skeden av processen för att allt skall flyta på och man t.ex. inte hamnar i vägen för varandra eller omöjliggör något som planeras på längre sikt med anledning av hur man bygger något idag. Jag blir smått överväldigad av den komplexitet som stadsutveckling innebär. En annan grej som på ett väldigt konkret sätt ger en känsla för projektets omfattning och komplexitet är att det finns ca ett fotbollslag med Byggledare med olika specialistområden såsom stål, betong, miljö, mark osv. I de projekt jag stött på på min hemarbetsplats finns det oftast en enda… Några av alla de här Byggledarna har tagit med mig ut på bygget och dels visat mig runt och dels har jag fått vara med vid stickprov där man kollar att det som byggs följer ritningarna, som t.ex. att rätt antal armeringsstänger av rätt typ ligger på rätt plats inför en gjutning. Vid ett tillfälle fick jag även följa med ner i en av de stora spontgroparna där pylonerna som kommer att bli brons signum så småningom kommer att byggas. Högt (uppe på Göta Älvbron) och lågt (under vattenytan) på breddningen alltså!

 

I fredags sågs vi traineer från alla kullar av Framtidens Samhällsbyggare för den årliga nätverksträffen, vilket blev en himla trevlig och bra eftermiddag. I år är vi ju den fjärde omgången av traineeprogrammet så det börjar bli ett ganska stort gäng när man samlas allihopa. Eftermiddagen innehöll både inspirerande föreläsningar och såklart möjlighet att lära känna de tidigare traineerna litegrann, bland annat genom en slags speed-dating där vi diskuterade ett antal frågor såsom ”Hur skulle din och min organisation kunna samverka?”, ”Hur skulle du och jag kunna samverka?” och ”Vad har vi gemensamt?”. Några av de här samtalen kommer att få fortsätta över en lunch framöver – också en form av brobyggande!

 

En lite otippad och kul grej som hänt under den här breddningsperioden är att jag sprungit på en gammal dagiskompis på Hisingsbrons projektkontor, hon jobbar nämligen som Projektingenjör på Skanska numera. Förutom att det var roligt att träffas såklart så känns det på något sätt lite symboliskt att en bro fick våra vägar att korsas igen. En bro är kanske inte bara en bro...och kanske är det just för att bygga broar som vi i Framtidens Samhällsbyggare finns.

 

Bild överst: Tomorrow AB. Foto nätverksdag: Kristin Östling. Övriga foton: Lina Eriksson

Lina Eriksson

Januarikontrasterna

Januarikontrasterna

Hej!

Nu har januari har nästan passerat och utanför mitt kontorsfönster löser underbar vintersol av de regntunga göteborgsmolnen. Tiden i början av ett nytt år är alltid en kontrasternas tid, där nyårslöften och terminsstart skapar en spännande förväntan på förändring. Skolsalar, arbetsplatser och träningslokaler fylls av människor fyllda av förväntan inför det nya året. För våran del som traineer inom Framtidens Samhällsbyggare innebar januari att vi tar ännu ett steg i vår spännande och intensiva resa mellan arbetsplatser, mellan breddning och hemmaperiod. Den första breddningsperioden är slut och sedan i måndags är vi tillbaka på våra ordinarie arbetsplatser. För min del innebar det att jag lämnade fantastiska kollegor på samhällsbyggnadskontoret på Partille kommun och återvände till vanliga, fantastiska, kollegor på White Arkitekters kontor i Göteborg.  Det är verkligen lustigt hur fort det kan gå att vänja sig vid en ny arbetsplats, och hur svårt det kan vara att lämna den. Det är något vi som traineer får erfara gång på gång. Men å andra sidan, att lära sig vara ny på jobbet är inte så dåligt det heller.  

Att gå från att arbeta som konsult till att arbeta som tjänsteperson i en kommun är en stor omställning. Samhällsbyggandet är komplext och det kräver en enorm kunskapsresurs för att fungera, och de samlade konsultkunskapen är en viktig pusselbit i den processen. Möjligheten att lyfta in den expertkunskap i projekten när den behövs är ovärderlig; oavsett om det rör att utreda hur tillgänglig en plats är eller hur eldragningarna egentligen ska se ut. Samtidigt är konsultrollen ofta begränsad till det enskilda projektet och de direktiv som följer med uppdraget. Att se mål och konsekvenser utanför det egna uppdraget är något en sällan ställs inför som konsult. Men i samhällsbyggandet komplexitet så är överblicken och den långsiktiga planeringen ovärderlig.

I arbetet på samhällsbyggnadskontoret så blev det tydligt vilket otroligt ansvar som ligger på de tjänstepersoner och de lokalpolitiker som formar våra samhällen. När tidsperspektivet hos en arkitekt ofta kan vara uppemot fem år för ett projekt, så pratar vi sällan mindre än trettio inom samhällsplaneringen. Dragkampen mellan politiska idéer och mål, den långsiktiga planeringen, hållbarhetsmål och visioner, medborgarnas behov och vilja, lagar och regler och tekniska möjligheter kan bara liknas vid ett stadigt jonglerande, där ingen boll får riskeras att gå förlorad. När konsulterna kan sitta och ha idéer kring hur samhällsbyggandet bör se ut, så har det offentliga ansvar för att se till att alla krav och idéer möts och enas i en riktning. Det är ett utmanande arbete och en livsviktig bärande samhällsfunktion, samtidigt en som är svår att greppa. Som konsult är det lätt att fastna i den reglerande funktionen hos våra kommuner, myndigheter och länsstyrelser; att bara se det vi inte får göra. Efter att fått möjligheten att snudda vid det arbete som utförs i våra offentliga planeringsinstanser så har jag en helt ny bild av det. Det är som att måla en vägg; det går inte att måla över en dålig grund och tro att det inte ska synas. Rättvis och väl utförd planering är grunden till vårt samhällsbyggande, och vår offentliga sektor står vid rodret och tar ansvar för allas vår gemensamma framtid. Den insikten och den respekten tar i alla fall jag med mig in i det nya året.

Jakob Danckwardt
Trainee på White Arkitekter