Semesterlugnet på arbetsplatsen
Det är en konstig känsla att anlända till sin arbetsplats under semesterperioden. Eftersom jag kommer in till jobbet tidigt normalt så är jag van vid att vara först men jag är inte van vid att kontoret inte succesivt fylls på. Parkeringen är näst intill tom under hela dagen, det normala höga tempot av frågor och funderingar existerar inte och enda gången man hör ljud i korridoren är när någon annan ensam själ på kontoret letar efter någon att dricka kaffe med. Men missförstå mig inte. Det är jätte trevligt att arbeta under sommaren. Tempot går ner, frågorna är färre och man hinner ta ikapp arbete man under året annars inte hinner med. De av oss som är kvar blandas friskt över gränserna för att ha någon att prata med. Här bygger vi relationer som annars inte finns.
För mig som trainee är det dessutom underligt att inte ha ett schema fullt av möten och utbildningsdagar. Normalt försvinner åtminstone en dag i veckan för sådana möten men eftersom jag är den enda av oss traineer som arbetar hela sommaren finns det inga möten. Jag arbetar på själv med det jag kan göra och för tillfället innebär det att försöka göra om vår Sketchup modell till en 3D modell. Själv har jag aldrig arbetat med varken Sketchup eller 3D modellering men det är det jag tycker är kul med trainee programmet. Du får testa saker du inte gjort förut och utmana dig själv med nya uppgifter och problem.
För att ge exempel på sådant man gör genom traineeprogrammet som man inte testat på innan står jag i skrivande stund och skriver ut vägnätet i Norra Biskopsgården ur en 3D skrivare. Förhoppningen är att vi ska kunna skriva ut en fysisk modell över vårt Friskvädertorg men som sagt, detta är nytt för mig och jag lämnar inga garantier på att jag faktiskt lyckas.
Inom kort tar semestrarna slut för de flesta av oss traineer och mötena, arbetsuppgifterna och utbildningsdagarna går tillbaks mot det normala. Det är svårt att tro men snart har våra 14 månader nått sitt slut. Nu är det snart dags för att med nya krafttag och ny energi gå ut på vår sista breddningsperiod samtidigt som vi planerar inför vårt Idéseminarium den 27 Oktober.
Med detta avslutar jag mitt andra och sista blogg inlägg för Framtidens Samhällsbyggare.
Förvaltningarna har alla sina egenintressen och sitter vanligtvis och finnular på egen kammare. Det kan skapa osämja och missförstånd och argumentation då egenintresse står före Stadens bästa. Dessutom är det svårt att samorganisera en så stor organisation som Göteborgs Stad med önskvärt gemensamma databaser och projektportaler. I BoStad2021 har alla handläggare möjlighet att sitta tillsammans, i en projektlokal på Fastighetskontoret där jag sitter just nu och skriver. Det innebär i praktiken att när Kretslopp och vatten behöver bolla en fråga med Stadsbyggnadskontoret sträcker man på halsen och ser över datorskärmen till planhandläggaren från Stadsbyggnadskontoret som sitter mittemot och frågar ”Du, de nya illustrationsbilderna, har du dom?” Förutom samverkan mellan individer satsar BoStad2021 också på parallella processer; markanvisning och planförfarande sker samtidigt och i samverkan med exploatörerna. På de möten jag varit med och av det jag sett verkar det fungera relativt bra. Många av planerna verkar bli färdiga i tid och den allmänna inställningen är lösningsorienterad. Jag har märkt att egenområdet flyter ut och Trafikkontoret kan få en god idé från Park och natur. Men i min begränsade erfarenhet (på en månad i projektet) verkar den största skillnaden bli den personliga relationen. Alla luncher tillsammans, alla samtal på kafferasterna och afterworken, den personliga kontakten gör att arbetet går snabbare, med mindre fejder och verkar dessutom bli roligare! Våra gruppledare på GR, som håller i traineeprogrammets utbildningar, pointerar det för jämman, att för att bli ett effektivt team krävs tid i gruppen tillsammans. Att för att samarbeta i grupp krävs att gruppen är tajt, att det är högt i tak för ifrågasättande och konfontration, samt att det finns tillit till gruppen i sig. Personlig utveckling är central för ett effektivt team, eftersom det är först när individerna i gruppen utvecklas som gruppen gör det. Förmågan att lösa konflikter är i ett sådant sammanhang mycket viktig och just det övade vi i traineegruppen på under förra utbildningsdagarna på GR, att se våra egna beteendemönster vid konflikter. När vi blir konfronterade med obehagligheter, som kritik på vårt beteende, skapar sinnet sina försvarsvägar, försvarsbeteenden. Det kan vara att vi intellektualisera det som sägs, skjuter det ifrån oss och säga att det inte är sant, plötsligt bli dränerade på energi eller tänka att det är bara "sån jag är" och därför går det inte att ändra på. Det finns en rad olika flyktbeteenden och skulle någon be dig rannsaka dig själv dyker både det ena och det andra upp. Så vad händer då när vi väl har blivit varse våra mindre produktiva beteenden?
Tack för mig och ha det fint! Vänligen,