Skilda världar

Vanligtvis hör jag hemma på Göteborgs stads fastighetskontor där jag arbetar med planering och utveckling på strategiska avdelningen. Men sedan drygt en månad tillbaka befinner jag mig på Peab anläggning på bygget av en vätgasanläggning på Preems raffinaderi i Torslanda, eller raffet som det också kallas. Fastighetskontorets charmiga sekelskiftesbyggnad är utbytt mot byggbodar och min vanliga klädsel i kjol har fått byttas ut mot flamskyddssäkra varselkläder. Normala kontorstider med otaliga möten har förbytts till fyradagars-vecka med långa arbetsdagar och ett evigt springande mellan kontor och byggarbetsplats. Och leran! Den blöta leran som kletar sig fast på kläderna och som inte går att få bort förens den torkat. Då spricker de steltorkade klädesplaggen och ett fint damm sprider sig i rummet och lägger sig som ett grått täcke över allt i dess närhet.

Jag är utbildad arkitekt vid Lunds tekniska högskola och är tränad för att arbeta i tidiga skeden av byggprocess. Många av de projekt som jag är en del av på fastighetskontoret kommer inte generera någon byggnation förrän om ca 10 år och inte sällan är projekten något abstrakta. Det är en stor skillnad mot det projekt jag nu befinner mig på, där vi bygger här och nu. Det är en kick att se projektet rent fysiskt växa fram ur leran. Det konkreta i att det som diskuterats ena dagen byggs nästa dag. Och till skillnad från fastighetskontoret där det vanligtvis finns flera olika ärenden på ens bord, så finns här bara ett, vilket gör att man fokusera totalt på en sak. Det är som om allt annat förvinner, det skapas en egen värld.

Jag har börjat se ett mönster här på raffet, dramaturgin i de dagliga skeendena. Likheterna med de såpoperor som förr var så vanligt förekommande, är slående. Med den stora skillnaden att intrigerna inte kretsar kring kärlek, onda tvilling eller minnesförluster, utan kring vatten, lera, betong och nya ritningar. Varje dag dyker nya ”plot twists” upp. Inte sällan uppstår en ”cliffhanger” där jag på kvällen funderade över; Hur ska det gå nästa dag? Som tur är mina kollegor på raffet väl rustade att möta de hinder som ställs i deras väg och de låter inte dem bli mycket mer än farthinder. Det är just denna uthållighet  och handlingskraft som har imponerat mest på mig under min tid på raffet.

Skillnaderna mellan de två arbetsplatserna är många, men så också likheterna. Samma driv och entusiasm för projekten som jag sett dagligen på fastighetskontoret, finns närvarande här på raffet. Tålamodet att förklara och inkludera den som är ny. Och kanske den starkaste likheten, strävan efter att göra ett bra jobb.

När jag kommer tillbaka till fastighetskontoret i slutet av januari så har jag inte enbart med mig minnen från två roliga månader från en annan verklighet, jag har också med mig en ny pusselbit till min förståelse för hur byggbranschen fungerar. Förhoppningsvis gör denna erfarenhet mig bättre i min yrkesroll.

Emma Larsson
Göteborgs stad fastighetskontoret, strategiska avdelningen – planering och utveckling // Peab anläggning

Nytt år och nya möjligheter

Nytt år och nya möjligheter

 

Efter ett mycket annorlunda år i Covid-19s tecken kändes det helt klart skönt sätta punkt för det gångna året. Likt många andra ser jag med tillförsikt fram emot det nya året, med förhoppning om att vi står inför en ljusare framtid i takt med att vaccinet rullas ut. Jag som står för bloggande den här veckan heter Carolina Camacho, och är anställd som biträdande projektledare på Framtiden Byggutveckling, Göteborgs kommunala byggherreföretag. Där sysslar jag med att driva byggprojekt från detaljplan till hyresrätter som överlåts till kommunens förvaltande hyresbolag. För mig känns det viktigt göra något som bidrar till samhället.

Den som hängt med på vår resa vet att första breddningsperioden i traineeprogrammet är i full gång. Därmed har jag i drygt två månader nu varit stationerad på Flodéns, som är en byggentreprenör och således viktig pusselbit i byggprocessen. Att få testa på en ny arbetsplats har varit spännande, även om försvårad situation med Covid-19 inneburit att fysiska möten ersättas med digitala. Som med allt annat så finns det både för och nackdelar med de digitala lösningarna. Det man kan konstatera är att det är en styrka att vara flexibel och kunna hitta nya sätt att jobba på. Men nog ska jag erkänna att det varit trist att alla kafferaster med kollegor på arbetsplatsen uteblivit. Tack vare att många runt omkring gör sitt yttersta för gemenskapen kan även digitala julavslutningar bli oförglömliga.

Som ni kanske förstått har jag under första breddningen valt att ”hoppa” ett steg i kedjan av aktörer, från byggherre/beställare till byggentreprenör, för att öka förståelsen om byggentreprenörens drivkrafter och utmaningar. Jag tror att den här kunskapen tar längre tid att tillskansa sig utanför traineeprogrammet, och de nya perspektiven tror jag är viktiga för att kunna sätta allt i ett större sammanhang och se helheten. Nyttigt för mig som individ och viktigt för branschen. Nu fortsätter jag arbetsdagen (12.10) med att förbereda frågor inför tre intervjuer, där jag ska intervjua en arbetschef, en entreprenadingenjör och VD’n på företaget. Dessutom ska jag ha en lunchträff med mentorn som jag tilldelats under traineeprogrammet. Spännande dag va?

Önskar er alla en fortsatt härlig andra vecka på det nya året!

PS. Som kan utläsas från bilden, är årets case med temat ”framtidens stationsutrymmen och att leda mot ett rörligt mål” inget som löses i en handvändning. Ni hänger väl med tills slutet och idéseminariet hoppas jag?

 

Carolina Camacho
FS7