×

Felmeddelande

Deprecated function: Array and string offset access syntax with curly braces is deprecated in include_once() (line 20 of /var/www/prod/framtidens-samhallsbyggare/includes/file.phar.inc).

Tiden går för fort och blandade känslor!

Hela förra veckan satt det en post-it lapp på min dataskärm: ”Skriv blogginlägg” vart tar tiden vägen sitter jag nu och undrar. Det har varit lite generellt dålig uppdatering på bloggen denna månaden och det ber vi om ursäkt för. Just nu är jag ute på min sista breddning och den utspelar sig på Platzer Fastigheter. Det är min sista breddning och det är lite sorgligt samtligt som det är väldigt skönt och lite konstigt. Det har varit så roligt att få testa på olika roller och företag under det gångna året. Jag har samlat på mig en massa erfarenhet som jag kommer ha stor nytta av i min karriär. Det kommer nog att kännas lite konstigt efter två månader tillbaka på Peab, då vi brukar byta till ett annat företag att just inte byta företag. Samtidigt så kommer det vara skönt att fullt kunna fokusera på mitt jobb på Peab Anläggning. Åter till att tiden försvinner så kan jag inte heller tänka mig att det är över ett år sedan vi startade i traineeprogrammet. För ett år sedan så var jag redan oroa sig över idéseminariet och ett år senare har inte mycket har hänt. Oron finns fortfarande kvar men ett kryddmått av förväntan och spänning. En fågel visslade i mitt öra att det är ca 250 personer som är anmälda till denna dag. SÅ 21 oktober så är det på Lindholmen man ska vara. Jag kan utlova 16 förväntansfulla och en aningen nervösa traineer. Bilden jag bjuder på är från i somras när en i gruppen gifte sig

sdr sdr
Sanna Hermansson
Peab Anläggning AB

Ett helt år i en tårta

Ett helt år i en tårta

När vi började traineeprogrammet fick vi skriva ett brev till oss själva i framtiden. Jag hoppades då att jag skulle få träffa många nya människor, lära mig mer om mig själv och få se hur andra stadsbyggande organisationer fungerade. Mina farhågor var att det skulle bli jobbigt att ta till sig all kunskap och att det ibland skulle kännas lite rörigt på breddningarna. En viktig orsak till att jag ändå vågade hoppa på programmet ändå var att jag hoppades få stort stöd av de andra traineerna och alla andra som är inblandade i programmet.

Nu har ett år gått och jag kan bara se tillbaka med glädje och tacksamhet. Det har varit en buffé av upplevelser där en del saker blev som jag trodde medan andra blev mycket bättre. Visst har det varit både bittert och jobbigt många gånger, men på ett sätt är det ändå det som har gett mig mest. Jag har fått träffa massor av nya människor och sett nya organisationer och nya sätt att tänka och bete sig. Nu först förstår jag hur brett begreppet samhällsbyggnad egentligen är. Jag har fått prova på allt från anläggning till hus, från kommunala till privata aktörer, från förvaltning till tidiga skeden och från projektledning till handgripligt arbete. Det har ibland varit rörigt men jag har fått en otrolig bredd av kunskaper och kunnat plocka russinen ur kakan på alla möjliga plan. Att lära mig mer om mig själv, hur jag reagerar, vad som driver mig och hur jag fungerar i grupp var både det bästa och det jobbigaste jag gjort på länge, men nu känner jag att det är en spännande resa som jag bara börjat mina första stapplande steg på.

Om jag skulle skriva ett nytt brev till mig själv om 14 månader till skulle jag hoppas på ett, kanske lite lugnare, men minst lika roligt år. Om ett år hoppas jag ha kunnat använda några av de kontakter jag fått och jag hoppas att vi traineer fortsätter att träffas och ha stöd av varandra. Jag hoppas att jag har fått vara med och bidra till att minska fördomar och öka samarbetet mellan olika parter. Jag hoppas också att vi för alltid behåller den fantastiska tanken vi gestaltade på vår sista utbildningsdag: Vi delades in i tre olika grupper som skulle bygga varsin tårta för att symbolisera traineeprogrammet. Det började pratas om olika färger för olika breddningsperioder och om ägg som kläcks och blir vackra drakar, när någon påpekade att syftet med programmet var mycket större än så. Det som gör Framtidens Samhällsbyggare så fantastiskt är ju att vi möts över gränserna och gör något som är större än de enskilda aktörerna var för sig. När tiden för tårtbaket var ute stod det alltså inte tre brokiga tårtor på bordet utan en enda stor tårta där var och en i gruppen hade bidragit efter sin kunskap. Tänk om alla samhällsbyggnadsprojekt hade lämnat en så god eftersmak!

PS. Något jag blivit riktigt bra på under det här året är att presentera mig själv: jag heter Louise Johansson och jobbar som projektledare inom drift och underhåll på Park- och naturförvaltningen. Gå in och anmäl er på vårt idéseminarium medan det finns platser kvar!
http://www.cmb-chalmers.se/aktiviteter/ideseminarium-2016/