Åter till hemarbete...
Hej igen! Johannes är återigen vid tangentbordet idag och mycket har såklart hänt sedan första inlägget av FS8! Bland annat har Corona återigen tagit Sverige i sitt grepp, vilket resulterar i en januari full av hemarbete. För oss som är på breddning är det naturligtvis lite trist, även om digitala möten har sina fördelar är det mycket lättare att lära känna en organisation om man är på plats. Ändå gör vi så gott vi kan av situationen! Jag befinner mig just sluttampen av min breddning på Lokalförvaltningen i Göteborg. Bilden ovan är från ett platsbesök jag var på häromveckan veckan på förskolan Hoppet. Hoppet är ett testprojekt där Lokalförvaltningen har byggt en förskola som så långt det är möjligt med fossilfria material och metoder. För mig som arbetar som planarkitekt har det varit fantastiskt nyttigt att få följa med och lära mig mer om hur Lokalförvaltningen jobbar. Yrket som planarkitekt är väldigt roligt, men det kan ibland dröja många år innan du får se resultatet på ditt arbete. Annat är det på lokalförvaltningen, där det bara kan dröja månader att genomföra mindre renoveringar. Jag har fått vara med ett gäng olika personer. Allt från markingenjörer som bland annat ansvarar för mindre renoveringar för Göteborgs alla skolo er till lokalförvaltningens arbetsgrupp för tidiga skeden, de som ska representera lokalförvaltningens intressen vid bland annat detaljplanering. Här kommer två exempel på lärdomar jag tar med mig från Lokalförvaltningen:
Det allra främsta jag tar med mig i mitt vidare yrkesliv är respekten för driften. Som planarkitekt spenderar man många arbetsdagar med att planera bebyggelse som kommer stå färdig först om flera år. Då är det lätt att glömma bort att planeringens och genomförandefasen faktiskt är en mycket liten del av en stadsdels livslängd. En bra tumregel är att om ett projekt kostar 1 krona att planera, så kostar det 10 kronor att genomföra och 100 kronor att drifta under sin livslängd. Bara att få större förståelse för hur det är att drifta, allt från att sköta grönytor till att snöröja, är ett jättenyttigt perspektiv för mig att ha med i planeringen.
Dessutom har det varit väldigt intressant att få vara en del av en helt annan pusselbit i stadsplaneringen. Lokalförvaltningen är för min som jobbar i Härryda kommun del av en gigantisk organisation. Det blir helt andra förutsättningar än på mitt hemmakontor där jag bara kan promenera över till mina kollegor som arbetar med trafik, natur eller mark och exploatering etc. Under min breddning har jag fåttta del av vilka behov och svårigheter Lokalförvaltningen ser i samhällsprocessen. Det har varit många konstruktiva diskussioner om utmaningarna med att skapa goda förutsättningar för samhällsservice i en förtätad stad.
Nu glider vi snart in i sista veckan på breddningen, och börjar se fram emot att återvända till min tjänst på Härryda kommun. Ta hand om er och ha det fint!
Med vänliga hälsningar
Johannes Böhm
Förvaltningarna har alla sina egenintressen och sitter vanligtvis och finnular på egen kammare. Det kan skapa osämja och missförstånd och argumentation då egenintresse står före Stadens bästa. Dessutom är det svårt att samorganisera en så stor organisation som Göteborgs Stad med önskvärt gemensamma databaser och projektportaler. I BoStad2021 har alla handläggare möjlighet att sitta tillsammans, i en projektlokal på Fastighetskontoret där jag sitter just nu och skriver. Det innebär i praktiken att när Kretslopp och vatten behöver bolla en fråga med Stadsbyggnadskontoret sträcker man på halsen och ser över datorskärmen till planhandläggaren från Stadsbyggnadskontoret som sitter mittemot och frågar ”Du, de nya illustrationsbilderna, har du dom?” Förutom samverkan mellan individer satsar BoStad2021 också på parallella processer; markanvisning och planförfarande sker samtidigt och i samverkan med exploatörerna. På de möten jag varit med och av det jag sett verkar det fungera relativt bra. Många av planerna verkar bli färdiga i tid och den allmänna inställningen är lösningsorienterad. Jag har märkt att egenområdet flyter ut och Trafikkontoret kan få en god idé från Park och natur. Men i min begränsade erfarenhet (på en månad i projektet) verkar den största skillnaden bli den personliga relationen. Alla luncher tillsammans, alla samtal på kafferasterna och afterworken, den personliga kontakten gör att arbetet går snabbare, med mindre fejder och verkar dessutom bli roligare! Våra gruppledare på GR, som håller i traineeprogrammets utbildningar, pointerar det för jämman, att för att bli ett effektivt team krävs tid i gruppen tillsammans. Att för att samarbeta i grupp krävs att gruppen är tajt, att det är högt i tak för ifrågasättande och konfontration, samt att det finns tillit till gruppen i sig. Personlig utveckling är central för ett effektivt team, eftersom det är först när individerna i gruppen utvecklas som gruppen gör det. Förmågan att lösa konflikter är i ett sådant sammanhang mycket viktig och just det övade vi i traineegruppen på under förra utbildningsdagarna på GR, att se våra egna beteendemönster vid konflikter. När vi blir konfronterade med obehagligheter, som kritik på vårt beteende, skapar sinnet sina försvarsvägar, försvarsbeteenden. Det kan vara att vi intellektualisera det som sägs, skjuter det ifrån oss och säga att det inte är sant, plötsligt bli dränerade på energi eller tänka att det är bara "sån jag är" och därför går det inte att ändra på. Det finns en rad olika flyktbeteenden och skulle någon be dig rannsaka dig själv dyker både det ena och det andra upp. Så vad händer då när vi väl har blivit varse våra mindre produktiva beteenden?
Tack för mig och ha det fint! Vänligen,