Äntligen fredag!

Oavsett hur kul det är att jobba och oavsett hur inspirerade case-arbetet är, är det alltid lika härligt med helg!

 
Helgerna är viktiga för oss alla för att kunna ladda batterierna och göra oss sugna på att ta kommandot över den nya veckan som ligger framför oss. Vad ska vi lära oss nu? Vilka utmaningar- och vilka möjligheter kommer vi stå inför och vilka frågor kan vi ställa för att skapa reflektion?

 
Det är ingen liten uppgift som ligger till grund för traineeprogrammet och därmed även vårt case-arbete. I caset ska vi lyckas producera något som Framtiden kan använda sig av men det ska vara något nytänkande och samtidigt får det inte bli något luftslott. För tillfället befinner vi oss i stadiet att organisera oss för att kunna uppnå just detta. En organisationsstruktur börjar forma sig i vår stora grupp bestående av 18 väldigt olika själar och snart hoppas vi på att kunna vara både effektiva och innovativa samtidigt som vi vill försöka överbrygga de svårigheter som vi idag märker finns relaterade till att förstå varandras perspektiv och ingångar.

 
För att börja förstå de olika perspektiv, roller, utmaningar och drivkrafter som respektive aktör i samhällsbyggnadsbranschen har kommer vi att ge oss ut på breddnings perioder. En breddningsperiod är när vi traineer kommer befinna oss hos en annan aktörs och tar del av deras verksamhet under ca två månaders tid. Vår första breddningsperiod väntar runt hörnet och jag är inte ensam om att vara förväntansfull och nyfiken. Men det är inte enda känslan man har i kroppen. Det är ju nu efter ca 3 månader på sitt hemmaföretag man känner att man skapat sig en plats, en roll och ansvarsuppgifter som man inte riktigt vill lämna. Jag sitter redan med en lätt separationsångest över att lämna detta så trygga och roliga som senaste tiden varit min vardag. Även om jag inte trodde dem då stämmer mina känslor med vad våra processledare lyfte för oss redan vid första träffen, så fort ni har blivit bekväma kommer vi rycka upp er därifrån och kasta in er i något annat som är nytt och främmande.

 
För att knyta an till förra blogginlägget så har även jag också snöat in på vad är samhällsbyggnadsprocessens samhällsansvar? Främst har jag fastnat i vad är vårt sociala ansvar? Går gränsen vid fysisk utformning och exempelvis skapandet av mötesplatser eller går det längre och innefattar hela byggprocessen eller hela samhällsbyggnadsprocessen? Är det hur vi kan använda upphandlingar för att skapa delaktighet, skapa jobb och en känsla av att vara betydelsefull och sedd? Jag står inte med några svar ännu men ser fram emot att under mitt fortsatta arbetsliv utforska vad detta faktiskt i praktiken kan innebära.

 
Med denna tanke avslutar jag mitt livs första blogginlägg.

 
Å vem är jag då, jo jag är Pia Ållenberg, biträdande projektledare på Inhouse Tech.pia
Trevlig helg!

/Pia Ållenberg

 

Nytt år, nya möjligheter och ett nytt blogginlägg!

Nytt år, nya möjligheter och ett nytt blogginlägg!

Man säger ju att underbart är kort och så kändes även semestern, redan den fjärde januari drog vi traineer igång med nästa möte. Den här gången skedde mötet på Riksbyggen där vi fortsatte vårt arbete i våra fokusgrupper.

Redan veckan därpå sågs vi igen, då var det dags för månadens utbildningsdag samt en heldag med stormöte. Vi startade vår utbildningsdag med att kort berätta om vår första månad ute på breddning. Det första mottagandet har gett blandat resultat. Några är supernöjda med hur företaget tagit emot sin trainee och en del har varit mer besvikna. Men under rasterna har det på många håll pratats om hur man med hjälp av diskussion och återkoppling inte bara kan förhöja sin egen breddningsperiod utan även hur man kan förbättra mottagandet till nästa period och därmed mottagandet för nästkommande trainee.

Därefter fortsatte vi dagen med föreläsningar och diskussioner. En stor fråga vi fick var ”Varför finns Caset”. Var och en fick skriva ner sin egen uppfattning om vad som var casets syfte, vision, mål samt en aktivitet och därefter tejpa upp den på väggen så att vi kunde se hur lika eller olika vi tänker om den frågan. Efter att ha läst allas tankar så upplevde jag att visst fanns det viss variation men nog är vi på väg åt samma håll.

Under fredagen var det dags för en heldag av stormöte, dvs möten där vi inte arbetar i våra fokusgrupper utan i helgrupp. För att leda dessa möten har vi tillsammans valt ut en styrelsegrupp som tar ansvaret för våra storgruppsmöten. Dom gör ett fantastiskt arbete med att planera våra möten och tar väl hand om oss andra i gruppen. Personligen var jag mycket imponerad i fredags då de lyckades dra ut så mycket skratt och välmående ur oss andra med en annan typ av in- och utcheckning (vi börjar och slutar varje dag med en kort diskussion, anekdot eller liknande). Vi började och startade nämligen dagen med en lek varav den sista, knuten, fick alla så involverade att vi drog över på tiden… på en fredag?! Men innan dess fick vi en givande dag med fortsättning på diskussioner från dagen innan, planering inför studieresan till Berlin samt en föreläsning från Radar.

Innan jag sliter mig från tangentbordet och avslutar mitt livs första blogginlägg vill jag passa på att kort presentera mig själv. Jag heter Sofia Gunnarsson Solton och är VA-ingenjör på Partille Kommun. Tidigare har jag studerat på Yrkeshögskolan till VA-projektör och utöver jobb, case och annat som hör till att vara trainee fyller jag mina dagar med mycket musik och måleri.

Tack för mig!