Äntligen

ÄNTLIGEN första ”riktiga” blogginlägget! Det är jag, Elin Svensson som har fått äran. Jag kommer presentera mig mer senare och under programmets gång så kommer ni på bloggen att få möta alla traineer och ta del av våra tankar och upplevelser.

ÄNTLIGEN kör vi igår igång på egna ben! Vi har fått en riktigt bra uppstart där våra processledare Christian och Malin har tagit tag i oss och fått oss att börja tänka till om vad vi vill med vår tid som traineer. Totalt har vi nu hunnit med en kickoff-dag, två dagars internat, två dagars utbildning och vi har varit med och ordnat kommunbaren! Vi har hunnit med flera seminarier och övningar ibland annat ämnena grupputveckling och beteende och nu var det dags att börja utmana vår grupp på riktigt. Igår träffades vi för första gången hela gruppen utan ledning för en workshop om vår projektuppgift om Västra Frölunda. Vi samlades i ett av Fastighetskontorets helt nya mötesrum och det märktes att alla var laddade för att äntligen ta tag i projektet. Vi har fått utgångspunkter till projektet men vårt mål för dagen var att i gruppen få en gemensam bild av vad VI vill få ut av projektet. Vi började arbeta ihop vår syn på varför vi ska genomföra projektet och hur. Två och en halv timme, 300 post-it lappar och två kakor senare så hade vi kommit fram till vår vision för projektet:

Genom ett förutsättningslöst och gränsöverskrigande samarbete ska vi inspirera branschen.

Vad det gäller uppdraget så samlade vi tankarna på bilden ovan!

 

IMG_0035
Simon, Annie och Sofia tänker och skrattar, skrattar och tänker

 

IMG_0043
Koncentration

 

IMG_0057

Ett helt år i en tårta

Ett helt år i en tårta

När vi började traineeprogrammet fick vi skriva ett brev till oss själva i framtiden. Jag hoppades då att jag skulle få träffa många nya människor, lära mig mer om mig själv och få se hur andra stadsbyggande organisationer fungerade. Mina farhågor var att det skulle bli jobbigt att ta till sig all kunskap och att det ibland skulle kännas lite rörigt på breddningarna. En viktig orsak till att jag ändå vågade hoppa på programmet ändå var att jag hoppades få stort stöd av de andra traineerna och alla andra som är inblandade i programmet.

Nu har ett år gått och jag kan bara se tillbaka med glädje och tacksamhet. Det har varit en buffé av upplevelser där en del saker blev som jag trodde medan andra blev mycket bättre. Visst har det varit både bittert och jobbigt många gånger, men på ett sätt är det ändå det som har gett mig mest. Jag har fått träffa massor av nya människor och sett nya organisationer och nya sätt att tänka och bete sig. Nu först förstår jag hur brett begreppet samhällsbyggnad egentligen är. Jag har fått prova på allt från anläggning till hus, från kommunala till privata aktörer, från förvaltning till tidiga skeden och från projektledning till handgripligt arbete. Det har ibland varit rörigt men jag har fått en otrolig bredd av kunskaper och kunnat plocka russinen ur kakan på alla möjliga plan. Att lära mig mer om mig själv, hur jag reagerar, vad som driver mig och hur jag fungerar i grupp var både det bästa och det jobbigaste jag gjort på länge, men nu känner jag att det är en spännande resa som jag bara börjat mina första stapplande steg på.

Om jag skulle skriva ett nytt brev till mig själv om 14 månader till skulle jag hoppas på ett, kanske lite lugnare, men minst lika roligt år. Om ett år hoppas jag ha kunnat använda några av de kontakter jag fått och jag hoppas att vi traineer fortsätter att träffas och ha stöd av varandra. Jag hoppas att jag har fått vara med och bidra till att minska fördomar och öka samarbetet mellan olika parter. Jag hoppas också att vi för alltid behåller den fantastiska tanken vi gestaltade på vår sista utbildningsdag: Vi delades in i tre olika grupper som skulle bygga varsin tårta för att symbolisera traineeprogrammet. Det började pratas om olika färger för olika breddningsperioder och om ägg som kläcks och blir vackra drakar, när någon påpekade att syftet med programmet var mycket större än så. Det som gör Framtidens Samhällsbyggare så fantastiskt är ju att vi möts över gränserna och gör något som är större än de enskilda aktörerna var för sig. När tiden för tårtbaket var ute stod det alltså inte tre brokiga tårtor på bordet utan en enda stor tårta där var och en i gruppen hade bidragit efter sin kunskap. Tänk om alla samhällsbyggnadsprojekt hade lämnat en så god eftersmak!

PS. Något jag blivit riktigt bra på under det här året är att presentera mig själv: jag heter Louise Johansson och jobbar som projektledare inom drift och underhåll på Park- och naturförvaltningen. Gå in och anmäl er på vårt idéseminarium medan det finns platser kvar!
http://www.cmb-chalmers.se/aktiviteter/ideseminarium-2016/