35 arbetsdagar kvar…

Tiden går fort när man har roligt. Nu har det gått ett år, och traineeprogrammet är snart till ända. När man tänker tillbaka är det otroligt vad man hunnit med. Lerum – Peab – Lerum – Trafikkontoret – Lerum – Trafikverket.  Det är många arbetsplatser att hinna med på ett år!

Just nu är jag på min sista breddningsplats, vilket är Trafikverket. Här håller jag till på avdelningen för Planering i Region Väst, enhet åtgärdsplanering. Min handledare här är åtgärdsplanerare och har bland annat hand om Lerums kommun, vilket passar som handen i handsken. Jag får därmed se hur de jobbar och få en bättre inblick i deras processer.

Jag har sagt lite på skoj att de nu har två månader på sig att forma mig som de vill. Med det späckade schemat jag haft hittills har den tanken nog redan slagit dem. Jag har bl.a. fått lära mig om processen för vägplaner och om lagen om byggande av väg, hur trafikverket arbetar med underhåll, hur de arbetar med vägvisning, arbete på väg, trafikreglering och väglagen, hur de arbetar på trafikledningscentralen, hur de arbetar med olycksutredning och järnvägsplanering, vad samhällsplanerarna gör, vad åtgärdsplanerarna gör, hur man arbetar med åtgärdsvalsstudier och med den strategiska planeringen i nationell och regional plan. Det är mycket information att ta in på bara två veckor. Större tiden har hittills gått åt till att vara på möten och sedan skriva dagboksanteckningar från dagen. Dagbok är något jag försökt skriva under alla mina breddningar för att komma ihåg allt jag varit med om, all ny information och alla intryck.

Denna breddning känner jag av att det är ett utbyte mellan organisationerna på ett helt annat sätt än innan. Inte nog med att jag lär mig massa nya saker, Trafikverket har möjlighet att lära mig det de tycker det är bra om jag kan för att skapa ett bättre och enklare samarbete i framtiden.

Allt gott

Rebecca

Digitalisering, Ansvar och Tankeställare.

Digitalisering, Ansvar och Tankeställare.

Då har tiden fallit på mig att tillhandahålla tankefodret för denna två-veckorsperiod. Ja heter Mikael och är anställd på Peab Infrastruktur. Jag har en utbildning som många andra i denna trupp från Chalmers. Men som de som var på CMBs Ledarskapsdag i år fått höra, så är det inte lika intressant att veta vart någon har varit utan att få reda på: ”vart är du på väg?”

Bild från Ledarskapsdagen (24/4 - 2+2017)

Jag är på väg mot en byggarbetsplats i en samhällsbyggnadssektor som står mitt i en av sina mest utmanande tider. Inte för att det finns för lite jobb, utan för att det finns för mycket. Bara att lyckas tillgodose det enorma behov av byggnader, bostäder och infrastruktur är en enorm utmaning. Men att göra detta samtidigt som byggprocesstakten ökar, och samtidigt som projekten skall försörjas med kompetenta medarbetare. Det är som att trolla fram en Tulipanros med knäna. Nu kanske du trodde att jag hade en lösning på detta. Men det har jag inte. Dock ser jag fram emot att vara en del av lösningen. Att utmana och utmanas av den process- och teknik- utveckling som kommer att omvälva denna bransch. Jag menar; vart är alla robotar som utlovats?! Men för att komma dit jag är på väg, och för att kunna vara en del av lösningen krävs ett stort arbete. Inte bara från mig utan från väldigt många. Det hjälper inte att jag kommer dit jag tror jag är på väg om jag inte har med mig många andra. Som nämnts i tidigare blogginlägg så krävs det 100% ansvar från alla parter för att en sådan kommunikation skall kunna ske. Men inte nog med det. Det krävs att man har det i åtanke 100% av tiden. Hela tiden, och då menar jag hela tiden, jobba på att förminska avstånden mellan de olika aktörerna i samhällsbyggnadsbranschen och öka förståelsen för problematiken och värderingarna hos de olika aktörerna. Så fort man slutar tänka, så fort man slutar ta ansvar. Då slutar även andra att göra det och vi får ett system där alla är motparter och ingen samverkar för att i slutändan få en produkt dom är så bra som möjligt för samhället. Det tror jag på! Genom Framtidens Samhällsbyggare är vi traineer en liten del av denna utveckling. På Kretslopp och Vatten, där jag var i vintras, och på Riksbyggen, där jag är nu, lär jag mig om värderingarna, problem och externa påtryckningar som finns i dessa delar av branschen. Samtidigt får man se i vilka gränssnitt som våra arbeten överlappar och där det kommer krävas extra fokus och ansvar framöver.

Bild från första spadtaget vid Munkebäck (2/5 - 2017)

  Med detta vill jag lämna över bloggen till nästkommande trainee: Cecilia. Men jag vill även passa på att skicka med några tankeställare till er som läser. Detta är saker som vi brottas med i traineegruppen just nu. 1: Varför vågar vi inte misslyckas i Samhällsbyggnadsbranschen? Kommer detta med en hög risk-ovilja bland aktörerna? 2: Vad händer om man istället för att fråga vad det kostar, frågar: Vad kostar det att inte göra detta?   Framåt!  


Vid tangentbordet:

     

Mikael Johansson
Anläggningsingenjör, Peab Anläggning AB