35 arbetsdagar kvar…

Tiden går fort när man har roligt. Nu har det gått ett år, och traineeprogrammet är snart till ända. När man tänker tillbaka är det otroligt vad man hunnit med. Lerum – Peab – Lerum – Trafikkontoret – Lerum – Trafikverket.  Det är många arbetsplatser att hinna med på ett år!

Just nu är jag på min sista breddningsplats, vilket är Trafikverket. Här håller jag till på avdelningen för Planering i Region Väst, enhet åtgärdsplanering. Min handledare här är åtgärdsplanerare och har bland annat hand om Lerums kommun, vilket passar som handen i handsken. Jag får därmed se hur de jobbar och få en bättre inblick i deras processer.

Jag har sagt lite på skoj att de nu har två månader på sig att forma mig som de vill. Med det späckade schemat jag haft hittills har den tanken nog redan slagit dem. Jag har bl.a. fått lära mig om processen för vägplaner och om lagen om byggande av väg, hur trafikverket arbetar med underhåll, hur de arbetar med vägvisning, arbete på väg, trafikreglering och väglagen, hur de arbetar på trafikledningscentralen, hur de arbetar med olycksutredning och järnvägsplanering, vad samhällsplanerarna gör, vad åtgärdsplanerarna gör, hur man arbetar med åtgärdsvalsstudier och med den strategiska planeringen i nationell och regional plan. Det är mycket information att ta in på bara två veckor. Större tiden har hittills gått åt till att vara på möten och sedan skriva dagboksanteckningar från dagen. Dagbok är något jag försökt skriva under alla mina breddningar för att komma ihåg allt jag varit med om, all ny information och alla intryck.

Denna breddning känner jag av att det är ett utbyte mellan organisationerna på ett helt annat sätt än innan. Inte nog med att jag lär mig massa nya saker, Trafikverket har möjlighet att lära mig det de tycker det är bra om jag kan för att skapa ett bättre och enklare samarbete i framtiden.

Allt gott

Rebecca

Nytt år, nya möjligheter och ett nytt blogginlägg!

Nytt år, nya möjligheter och ett nytt blogginlägg!

Man säger ju att underbart är kort och så kändes även semestern, redan den fjärde januari drog vi traineer igång med nästa möte. Den här gången skedde mötet på Riksbyggen där vi fortsatte vårt arbete i våra fokusgrupper.

Redan veckan därpå sågs vi igen, då var det dags för månadens utbildningsdag samt en heldag med stormöte. Vi startade vår utbildningsdag med att kort berätta om vår första månad ute på breddning. Det första mottagandet har gett blandat resultat. Några är supernöjda med hur företaget tagit emot sin trainee och en del har varit mer besvikna. Men under rasterna har det på många håll pratats om hur man med hjälp av diskussion och återkoppling inte bara kan förhöja sin egen breddningsperiod utan även hur man kan förbättra mottagandet till nästa period och därmed mottagandet för nästkommande trainee.

Därefter fortsatte vi dagen med föreläsningar och diskussioner. En stor fråga vi fick var ”Varför finns Caset”. Var och en fick skriva ner sin egen uppfattning om vad som var casets syfte, vision, mål samt en aktivitet och därefter tejpa upp den på väggen så att vi kunde se hur lika eller olika vi tänker om den frågan. Efter att ha läst allas tankar så upplevde jag att visst fanns det viss variation men nog är vi på väg åt samma håll.

Under fredagen var det dags för en heldag av stormöte, dvs möten där vi inte arbetar i våra fokusgrupper utan i helgrupp. För att leda dessa möten har vi tillsammans valt ut en styrelsegrupp som tar ansvaret för våra storgruppsmöten. Dom gör ett fantastiskt arbete med att planera våra möten och tar väl hand om oss andra i gruppen. Personligen var jag mycket imponerad i fredags då de lyckades dra ut så mycket skratt och välmående ur oss andra med en annan typ av in- och utcheckning (vi börjar och slutar varje dag med en kort diskussion, anekdot eller liknande). Vi började och startade nämligen dagen med en lek varav den sista, knuten, fick alla så involverade att vi drog över på tiden… på en fredag?! Men innan dess fick vi en givande dag med fortsättning på diskussioner från dagen innan, planering inför studieresan till Berlin samt en föreläsning från Radar.

Innan jag sliter mig från tangentbordet och avslutar mitt livs första blogginlägg vill jag passa på att kort presentera mig själv. Jag heter Sofia Gunnarsson Solton och är VA-ingenjör på Partille Kommun. Tidigare har jag studerat på Yrkeshögskolan till VA-projektör och utöver jobb, case och annat som hör till att vara trainee fyller jag mina dagar med mycket musik och måleri.

Tack för mig!