35 arbetsdagar kvar…

Tiden går fort när man har roligt. Nu har det gått ett år, och traineeprogrammet är snart till ända. När man tänker tillbaka är det otroligt vad man hunnit med. Lerum – Peab – Lerum – Trafikkontoret – Lerum – Trafikverket.  Det är många arbetsplatser att hinna med på ett år!

Just nu är jag på min sista breddningsplats, vilket är Trafikverket. Här håller jag till på avdelningen för Planering i Region Väst, enhet åtgärdsplanering. Min handledare här är åtgärdsplanerare och har bland annat hand om Lerums kommun, vilket passar som handen i handsken. Jag får därmed se hur de jobbar och få en bättre inblick i deras processer.

Jag har sagt lite på skoj att de nu har två månader på sig att forma mig som de vill. Med det späckade schemat jag haft hittills har den tanken nog redan slagit dem. Jag har bl.a. fått lära mig om processen för vägplaner och om lagen om byggande av väg, hur trafikverket arbetar med underhåll, hur de arbetar med vägvisning, arbete på väg, trafikreglering och väglagen, hur de arbetar på trafikledningscentralen, hur de arbetar med olycksutredning och järnvägsplanering, vad samhällsplanerarna gör, vad åtgärdsplanerarna gör, hur man arbetar med åtgärdsvalsstudier och med den strategiska planeringen i nationell och regional plan. Det är mycket information att ta in på bara två veckor. Större tiden har hittills gått åt till att vara på möten och sedan skriva dagboksanteckningar från dagen. Dagbok är något jag försökt skriva under alla mina breddningar för att komma ihåg allt jag varit med om, all ny information och alla intryck.

Denna breddning känner jag av att det är ett utbyte mellan organisationerna på ett helt annat sätt än innan. Inte nog med att jag lär mig massa nya saker, Trafikverket har möjlighet att lära mig det de tycker det är bra om jag kan för att skapa ett bättre och enklare samarbete i framtiden.

Allt gott

Rebecca

Äntligen fredag!

Äntligen fredag!

Oavsett hur kul det är att jobba och oavsett hur inspirerade case-arbetet är, är det alltid lika härligt med helg!

 
Helgerna är viktiga för oss alla för att kunna ladda batterierna och göra oss sugna på att ta kommandot över den nya veckan som ligger framför oss. Vad ska vi lära oss nu? Vilka utmaningar- och vilka möjligheter kommer vi stå inför och vilka frågor kan vi ställa för att skapa reflektion?

 
Det är ingen liten uppgift som ligger till grund för traineeprogrammet och därmed även vårt case-arbete. I caset ska vi lyckas producera något som Framtiden kan använda sig av men det ska vara något nytänkande och samtidigt får det inte bli något luftslott. För tillfället befinner vi oss i stadiet att organisera oss för att kunna uppnå just detta. En organisationsstruktur börjar forma sig i vår stora grupp bestående av 18 väldigt olika själar och snart hoppas vi på att kunna vara både effektiva och innovativa samtidigt som vi vill försöka överbrygga de svårigheter som vi idag märker finns relaterade till att förstå varandras perspektiv och ingångar.

 
För att börja förstå de olika perspektiv, roller, utmaningar och drivkrafter som respektive aktör i samhällsbyggnadsbranschen har kommer vi att ge oss ut på breddnings perioder. En breddningsperiod är när vi traineer kommer befinna oss hos en annan aktörs och tar del av deras verksamhet under ca två månaders tid. Vår första breddningsperiod väntar runt hörnet och jag är inte ensam om att vara förväntansfull och nyfiken. Men det är inte enda känslan man har i kroppen. Det är ju nu efter ca 3 månader på sitt hemmaföretag man känner att man skapat sig en plats, en roll och ansvarsuppgifter som man inte riktigt vill lämna. Jag sitter redan med en lätt separationsångest över att lämna detta så trygga och roliga som senaste tiden varit min vardag. Även om jag inte trodde dem då stämmer mina känslor med vad våra processledare lyfte för oss redan vid första träffen, så fort ni har blivit bekväma kommer vi rycka upp er därifrån och kasta in er i något annat som är nytt och främmande.

 
För att knyta an till förra blogginlägget så har även jag också snöat in på vad är samhällsbyggnadsprocessens samhällsansvar? Främst har jag fastnat i vad är vårt sociala ansvar? Går gränsen vid fysisk utformning och exempelvis skapandet av mötesplatser eller går det längre och innefattar hela byggprocessen eller hela samhällsbyggnadsprocessen? Är det hur vi kan använda upphandlingar för att skapa delaktighet, skapa jobb och en känsla av att vara betydelsefull och sedd? Jag står inte med några svar ännu men ser fram emot att under mitt fortsatta arbetsliv utforska vad detta faktiskt i praktiken kan innebära.

 
Med denna tanke avslutar jag mitt livs första blogginlägg.

 
Å vem är jag då, jo jag är Pia Ållenberg, biträdande projektledare på Inhouse Tech.pia
Trevlig helg!

/Pia Ållenberg