Att dela med sig
När nu maj närmar sig sitt slut har jag, skåningen Felicia Klasson, varit en del av traineegruppen Framtidens samhällsbyggare (och invånare i Göteborg) i snart 9 månader. Tiden har gått så himla fort och jag trivs verkligen i gruppen och på den här platsen på jorden! Jag tänkte därför i detta inlägg dela med mig av hur en halvdag med oss traineer kan se ut.
Det är eftermiddag i Kungälv en dag i maj, och vi träffas på Fars Hatt för en utbildningsdag. Jag, Amanda, Tania och Johanna sitter tillsammans, men ändå lite isär, och skriver på ett varsitt papper samtidigt som vi kikar ut över älven och de vackra små hus som ligger på andra sidan. Solen skiner i ansiktet när jag sitter där i en vacker omgivning med härliga människor. Men ändå har jag en liten knut i magen. Vi har precis blivit introducerade till en av dagens övningar av våra processledare Malin och Ann-Katrine– vi ska berätta för varandra om vilken roll vi ser oss själva ha i gruppens gemensamma casearbete, och samtidigt ge feedback till våra kollegor i traineegruppen om vilka roller vi ser att de har tagit.
Feedbackövningar är något som har följt med oss sedan tidigt i traineeprogrammet, och vi har på olika sätt använt oss av det beroende på vilken del i vår grupps utveckling vi är. Idag ska vi prata om vår egen och varandras starkaste sidor vad gäller den uppgiftsrelaterade, sammanhållande och hindrande rollen.
Under 9 månader har jag bland annat hunnit vara på:
- Fyra olika arbetsplatser med nya kollegor och arbetsuppgifter varje gång
- Frukostföreläsningar och lunchföreläsningar
- Utbildningsdagar
- Mentorträffar
- Arbetsmöten med traineegruppen där vi också har genomfört intervjuer, bjudit in gästföreläsare och hållit i workshops
Detta innebär att jag har fått tillgång till en enorm informationsmängd, erfarenheter och åsikter från andra i branschen. Tankarna varierar, men jag har fortfarande inte stött på någon som inte ser feedback som en tillgång. I traineegruppen blev det tidigt tydligt att alla vill ha feedback, och därmed också vara med och ge feedback. Ändå gör man det inte alltid, av olika anledningar. Det kan kännas svårt eller ovant, och man kan få en liten knut i magen.
Oavsett känslor så är det nu dags. Tiden för reflektion är slut och vi samlas i ett intimt rum med inredning från en äldre tid för att börja övningen. Vi sätter oss tillrätta i en ring, och den första personen intar ”heta stolen” för att prata och bli pratad till. Tiden rusar och snabbare än man hunnit tänka har vi gått varvet runt. Övningen är slut, energin också. Men oj vad givande! Och vi sitter alla kvar i rummet, oskadda, och åtminstone jag är väldigt tacksam för att jag har fått en möjlighet att vara med i detta unika sammanhang som traineeprogrammet faktiskt är. Eftersom att jag inte är riktigt redo att runda av ännu så åker jag till Göteborg och slår mig ner i Kungsparkens kvällssol. Med mig sitter en kollega från traineegruppen vars hemföretag är White, som jag inte känt utan traineeprogrammet, för att reflektera över allt vi har fått med oss från dagen.
Att få tillgång till en testarena (som traineeprogrammet kan ses som) med stöd från processledare och varandra har i både denna och andra frågor för mig varit väldigt värdefullt. Möjligheterna att lära sig av sina egna och andras med- och motgångar är många! 16 individer med olika bakgrund, drivkrafter och beteenden kombinerat på olika sätt blir en riktigt spännande blandning. Och vi får tillsammans en djupare förståelse inför varför det är så.
Att ta mod till sig, och på ett omtänksamt sätt dela med sig av sig själv för att bli en effektiv del av ett team, är en av de lärdomar jag har med mig från mitt traineeteam från den dagen. Och jag hoppas att du som läser detta, efter att följt med mig på min tillbakablick från Kungälv en dag i maj, känner att du har fått en inblick i vad vi i Framtidens Samhällsbyggare gör tillsammans.
Allt gott!
//Felicia Klasson
