Att dela med sig

När nu maj närmar sig sitt slut har jag, skåningen Felicia Klasson, varit en del av traineegruppen Framtidens samhällsbyggare (och invånare i Göteborg) i snart 9 månader. Tiden har gått så himla fort och jag trivs verkligen i gruppen och på den här platsen på jorden! Jag tänkte därför i detta inlägg dela med mig av hur en halvdag med oss traineer kan se ut.

Det är eftermiddag i Kungälv en dag i maj, och vi träffas på Fars Hatt för en utbildningsdag. Jag, Amanda, Tania och Johanna sitter tillsammans, men ändå lite isär, och skriver på ett varsitt papper samtidigt som vi kikar ut över älven och de vackra små hus som ligger på andra sidan. Solen skiner i ansiktet när jag sitter där i en vacker omgivning med härliga människor. Men ändå har jag en liten knut i magen. Vi har precis blivit introducerade till en av dagens övningar av våra processledare Malin och Ann-Katrine– vi ska berätta för varandra om vilken roll vi ser oss själva ha i gruppens gemensamma casearbete, och samtidigt ge feedback till våra kollegor i traineegruppen om vilka roller vi ser att de har tagit.

Feedbackövningar är något som har följt med oss sedan tidigt i traineeprogrammet, och vi har på olika sätt använt oss av det beroende på vilken del i vår grupps utveckling vi är. Idag ska vi prata om vår egen och varandras starkaste sidor vad gäller den uppgiftsrelaterade, sammanhållande och hindrande rollen.

Under 9 månader har jag bland annat hunnit vara på:

  • Fyra olika arbetsplatser med nya kollegor och arbetsuppgifter varje gång
  • Frukostföreläsningar och lunchföreläsningar
  • Utbildningsdagar
  • Mentorträffar
  • Arbetsmöten med traineegruppen där vi också har genomfört intervjuer, bjudit in gästföreläsare och hållit i workshops

Detta innebär att jag har fått tillgång till en enorm informationsmängd, erfarenheter och åsikter från andra i branschen. Tankarna varierar, men jag har fortfarande inte stött på någon som inte ser feedback som en tillgång. I traineegruppen blev det tidigt tydligt att alla vill ha feedback, och därmed också vara med och ge feedback. Ändå gör man det inte alltid, av olika anledningar. Det kan kännas svårt eller ovant, och man kan få en liten knut i magen.

Oavsett känslor så är det nu dags. Tiden för reflektion är slut och vi samlas i ett intimt rum med inredning från en äldre tid för att börja övningen. Vi sätter oss tillrätta i en ring, och den första personen intar ”heta stolen” för att prata och bli pratad till. Tiden rusar och snabbare än man hunnit tänka har vi gått varvet runt. Övningen är slut, energin också. Men oj vad givande! Och vi sitter alla kvar i rummet, oskadda, och åtminstone jag är väldigt tacksam för att jag har fått en möjlighet att vara med i detta unika sammanhang som traineeprogrammet faktiskt är. Eftersom att jag inte är riktigt redo att runda av ännu så åker jag till Göteborg och slår mig ner i Kungsparkens kvällssol. Med mig sitter en kollega från traineegruppen vars hemföretag är White, som jag inte känt utan traineeprogrammet, för att reflektera över allt vi har fått med oss från dagen.

Att få tillgång till en testarena (som traineeprogrammet kan ses som) med stöd från processledare och varandra har i både denna och andra frågor för mig varit väldigt värdefullt. Möjligheterna att lära sig av sina egna och andras med- och motgångar är många! 16 individer med olika bakgrund, drivkrafter och beteenden kombinerat på olika sätt blir en riktigt spännande blandning. Och vi får tillsammans en djupare förståelse inför varför det är så.

Att ta mod till sig, och på ett omtänksamt sätt dela med sig av sig själv för att bli en effektiv del av ett team, är en av de lärdomar jag har med mig från mitt traineeteam från den dagen. Och jag hoppas att du som läser detta, efter att följt med mig på min tillbakablick från Kungälv en dag i maj, känner att du har fått en inblick i vad vi i Framtidens Samhällsbyggare gör tillsammans.

Allt gott!

//Felicia Klasson

 

Breddning på Higab

Breddning på Higab

I mitten av november begav jag mig till min nya arbetsplats på Åvägen. Väl på plats möttes jag av ett varmt välkomnande av min nya chef/mentor samt mina två handledare. Det första jag slogs över var nyfikenheten de visade mig då jag presenterade mig. En genuin känsla av att de tyckte det var roligt att jag kom snarare än att jag var överflödig eller rent av ett störningsmoment. Den positiva känslan kvarstod när jag sedan kastades in i introduktioner av både Higab som kommunalt bolag och avdelningen Investeringensprojekt och Tidiga skeden.

De investeringsprojekt som jag följt närmare under min tid på Higab är Slottskogsrinken, Dicksonska palatset (bifogar 2 bilder), Ut- och tillbyggnad av Göteborgs konstmuseum och nya arenorna (Scandinavium mm.). Projekten är fascinerande på många plan men för mig är det främst den omfattande inverkan på Göteborg och alla dess invånare som fångat mig. Projekten berör en stor publik vilket ofta skapar en omfattande opinion kring hur fastigheterna ska utvecklas och förvaltas. Den politiska aspekten är bara en av alla invecklade frågor som projektledarna tampas med på Higab, en annan är hur kulturhistoriska värden skall bevaras men samtidigt stå i samklang med 2000-talets standard på inomhusklimat, brandskydd, tillgänglighet, energikrav, m.m. Efter två månader på Higab har jag verkligen förstått hur komplicerat det är för projektledarna att driva investeringsprojekt då det kräver stort engagemang under lång tid. Det har gjort att jag blivit oerhört inspirerad av Higabs projektledare som alla tycks vilja få ut det bästa i projekten även i stunder av hopplöshet. Jag ser den blandade gruppen av människor som en framgångsfaktor där oliktänkande premieras. De anställda är både kritiska och öppna för förbättringar som bidrar till en sund företagskultur som jag har trivs bra i.

Tiden på Higab var inte alltid enkel men som ny i arbetslivet är jag oerhört tacksam över att fått vara med om en breddning och allt vad det innebär. Det var särskilt utmanande på ett individuellt plan (hitta sin plats bland andra) men känner samtidigt hur det berikat mig med självförtroende (jag hittade en plats!) och kunskap som jag aldrig annars hade fått. Det mesta har fungerat mycket bra under breddningen, särskilt innan den nya vågen av Covid som tvingat oss att stanna hemma. Mina uppgifter har exempelvis varit att ta fram en direktupphandling av ett modellbygge till utbyggnaden av Konstmuseet, initierat en kontakt med en markmiljökonsult där vi tillsammans jobbat fram underlag till den kommande utredningen för Konstmuseet, undersökt möjligheten att utveckla Kajskjul 207 från lager till levande miljö samt skrivit en reflektion över Higabs Kvalitets- och miljöhandbok. Utöver mina uppgifter har utbildningar, läsning, möten och platsbesök gett mig en bra inblick i hur vardagen fungerar för en projektledare på Higab. Arbetsbördan har varit lite upp och ner. Över jul och nyår var det lugnare men det gav mig tid till egenstudier som varit värdefullt för vårt caseuppdrag för Castellum.

Sammanfattningsvis har jag haft en lärorik period när jag varit borta och mött mängder av människor som nu utgör ett bra kontaktnät för framtiden. Breddningen har dessutom gett mig en hel del nya perspektiv som gör att jag känner mig bättre rustad att komma tillbaka till Fastighetskontoret. För stunden ser jag verkligen fram emot att sätta tänderna i frågor som berör Fastighetskontoret genom att bistå mina kollegor och på sikt bli en skicklig exploateringsingenjör!

Jacob Edwijn
FS8