Breddning och beteenden
Hej på er! Jag heter Emma Olsson och är anställd på Stadsbyggnadskontoret på den strategiska avdelningen. Avdelningen ansvarar bland annat för att ta fram den nya översiktsplanen för Göteborg och jag är anställd för att jobba med frågor som rör mobilitet och stadsutveckling. Jag är nu på breddning på Trafikkontorets samhällsplaneringsenhet men gör inhopp i enheterna för detaljplanering, analys, utformning och mobilitet. Ett smörgåsbord - precis vad jag och min hemarbetsplats önskade av perioden. Vi såg det som ett tillfälle att vara i kontakt med enheter på Trafikkontoret som vi normalt sett inte möter så ofta och även en chans att försöka skapa en övergripande förståelse för organisationen. Jag har blivit superbra omhändertagen och har fått ett uppdrag som jag jobbar med mellan möten och casearbete vilket är både roligt och lärorikt.
Innan breddningen skulle starta fick vi ett tips av traineeprogrammets processledare för att få en så smidig övergång som möjligt i den nya arbetsplatsen. Jag tolkade det som sades som följande:
Försök att bli bekväma i förändring. Försökt att betrakta förändring som något som är konstant. Den sista meningen påminde mig om det fysikaliska begreppet entropi som handlar om naturens ständiga strävan efter oordning. Jag har försökt att bära detta med mig och jag tror att det har hjälpt mig att landa enklare i första breddningen med alla nya intryck och människor, fulla kalendrar, ett case som just nu är förvirrande, och för att inte glömma, december månad, som aldrig ska underskattas.
För tillfället har vi ett fokus på beteenden i traineeprogrammet. Till detta har vi använt oss av DISA-testet som är en metod för att identifiera vad för typ av beteenden som man tenderar att ha. Testet ger bland annat förslag på hur vi vanligtvis kommunicerar, hur vi önskar att bli kommunicerade till, vad som motiverar oss och vad vi har för utvecklingsområden. Det visade sig att vi i gruppen har en rätt så stor spridning av olika beteendetyper och vi var även duktiga på att gissa varandras profiler. I samband med DISA-testet hade varje trainee ett personligt samtal med en processledare. Under samtalet fick jag chansen till både direkt feedback och stöttning i min yrkesroll vilket har varit mycket givande. Resultatet och rekommendationerna från DISA-testet är speciellt användbara i möten med andra människor och jag tror personligen att det vore bra att öka allmänkunskapen om detta ämnet. Jag är övertygad om att det skulle gå att effektivisera mycket av arbetet i branschen om vi lär oss lite mer om varför vi beter oss som vi gör. För hur tekniska frågor vi än kan sitta med ibland, så är vi bara människor som försöker lösa dem!
Förvaltningarna har alla sina egenintressen och sitter vanligtvis och finnular på egen kammare. Det kan skapa osämja och missförstånd och argumentation då egenintresse står före Stadens bästa. Dessutom är det svårt att samorganisera en så stor organisation som Göteborgs Stad med önskvärt gemensamma databaser och projektportaler. I BoStad2021 har alla handläggare möjlighet att sitta tillsammans, i en projektlokal på Fastighetskontoret där jag sitter just nu och skriver. Det innebär i praktiken att när Kretslopp och vatten behöver bolla en fråga med Stadsbyggnadskontoret sträcker man på halsen och ser över datorskärmen till planhandläggaren från Stadsbyggnadskontoret som sitter mittemot och frågar ”Du, de nya illustrationsbilderna, har du dom?” Förutom samverkan mellan individer satsar BoStad2021 också på parallella processer; markanvisning och planförfarande sker samtidigt och i samverkan med exploatörerna. På de möten jag varit med och av det jag sett verkar det fungera relativt bra. Många av planerna verkar bli färdiga i tid och den allmänna inställningen är lösningsorienterad. Jag har märkt att egenområdet flyter ut och Trafikkontoret kan få en god idé från Park och natur. Men i min begränsade erfarenhet (på en månad i projektet) verkar den största skillnaden bli den personliga relationen. Alla luncher tillsammans, alla samtal på kafferasterna och afterworken, den personliga kontakten gör att arbetet går snabbare, med mindre fejder och verkar dessutom bli roligare! Våra gruppledare på GR, som håller i traineeprogrammets utbildningar, pointerar det för jämman, att för att bli ett effektivt team krävs tid i gruppen tillsammans. Att för att samarbeta i grupp krävs att gruppen är tajt, att det är högt i tak för ifrågasättande och konfontration, samt att det finns tillit till gruppen i sig. Personlig utveckling är central för ett effektivt team, eftersom det är först när individerna i gruppen utvecklas som gruppen gör det. Förmågan att lösa konflikter är i ett sådant sammanhang mycket viktig och just det övade vi i traineegruppen på under förra utbildningsdagarna på GR, att se våra egna beteendemönster vid konflikter. När vi blir konfronterade med obehagligheter, som kritik på vårt beteende, skapar sinnet sina försvarsvägar, försvarsbeteenden. Det kan vara att vi intellektualisera det som sägs, skjuter det ifrån oss och säga att det inte är sant, plötsligt bli dränerade på energi eller tänka att det är bara "sån jag är" och därför går det inte att ändra på. Det finns en rad olika flyktbeteenden och skulle någon be dig rannsaka dig själv dyker både det ena och det andra upp. Så vad händer då när vi väl har blivit varse våra mindre produktiva beteenden?
Tack för mig och ha det fint! Vänligen,