×

Felmeddelande

Deprecated function: Array and string offset access syntax with curly braces is deprecated in include_once() (line 20 of /var/www/prod/framtidens-samhallsbyggare/includes/file.phar.inc).

Byggbranschen talar inte alltid samma språk eller går åt samma håll

Detta blir nog mitt mest ärligaste inlägg någonsin på nätet. Men också just det vi saknar i byggbranschen - ärlighet. Jag tycker att det är dags att våra politiker tar sitt ansvar och blir mer delaktiga i byggbranschen och tar del av hur människan idag mår, hur människan samverkar men framför allt hur allt detta hänger ihop. Människan, samhället och tekniken.

Elaf var namnet och detta är mitt andra blogginlägg på Framtidens samhällsbyggare. Min första period spenderade jag på PEAB anläggning, min andra period var jag på White arkitekter och min sista tid kommer vara på trafikkontoret i Göteborgs stad.

Nu har det gått 2 veckor sedan vi avslutade vår andra breddnings period. De har varit 2 tuffa månader med allt vad det innebär. Denna gång visste jag mer vad jag ville få ut av min breddningsperiod och såg till att ta 100 % ansvar för att faktiskt gå därifrån med mer kunskap.

Vad har jag lärt mig då? Kort och gott, tid är pengar! denna typ av bransch liknar inte kommunen. Här arbetar man i en helt annan fart, andra förhållanden och på olika sätt. Kollegorna arbetade med både långsiktiga och kortsiktiga deadlines. Allt för att få till de sista touchen på projekten. Vissa deltog även i tävlingar, vilket var kul att hänga med på.

Vid ett tillfälle hade vi ett möte om ett bostadsprojekt, när en kollega som deltog i en tävling, går tyst in i rummet och fäller en tår. Vi får reda på att projektet tyvärr inte höll hela vägen och så ser den verkligheten ut. Allting håller inte alla gånger. Nya sätt att tänka på måste införas, nya vägar och idéer måste kunna tillämpas. Vi måste våga gå andra vägar för att nå samma punkter.

Byggbranschen talar inte alltid samma språk eller går åt samma håll.

Det mest intressanta tycker jag är att höra vad andra företag tycker om kommunen och hur vi kan förbättra oss. Detta blir värdefulla punkter som jag tar med mig tillbaka till Lerums kommun och delar med mig av. Jag tror att det är viktigt att vi förmedlar våra kunskaper vi får på våra breddningsperioder vidare till våra arbetsplatser. Det är just den biten som jag tror många inte inser är värdefull för att en förändring ska ske. 

Men jag tycker att det fortfarande är svårt att finna dem rätta orden för hur känslan är när man arbetar som trainee. Vi byter platser med varandra och får sitta på andras kontor, lära känna andras kollegor och även chefer. Vi skapar värdefulla kontakter, något som många aldrig göra. Detta handlar inte endast om att samverka och se branschen med andra ögon, detta handlar även om vår framtid, vår framtid att kunna ha friheten att kunna kontakta våra kollegor ute på olika företag. Vi blir som en länk.

Vill jag veta mer om ett projekt eller vill förstå en sak, så kan jag kontakta några av dem som jag har haft min breddningsperiod på. Men utöver detta så har jag även mina kollegor på traineeprogrammet att räkna med.

Från breddningsperioden till Caset. Det har hänt en massa spännande med Caset och våra Save the date inför vårt idéseminarium har blivit iväg skickade. Ett steg åt rätt riktning!

Denna vecka har vi traineerna kommit överens om att arbeta intensivt med Caset under 3 dagar innan vi går på semester. För sen när sommaren är över börjar vi vår sista breddningsperiod och sen är det inte mycket kvar till idéseminariet. Under dessa dagar är tanken att vi ska beta av så mycket jobb som möjligt och focuset kommer att handla om att vi tillsammans ska känna oss inspirerade, motiverade och taggade inför vårt arbete. 

 

Nu ska jag tagga inför Caseracet och därmed önska er en fin sommar! Vi ses där ute 

p.s bilden ovan är tagen från vår studieresa i Amsterdam. It was all a dream. Bästa känslan är när ens drömmar blir till verklighet. 

Elaf Ahmad
Lerums Kommun

Ett helt år i en tårta

Ett helt år i en tårta

När vi började traineeprogrammet fick vi skriva ett brev till oss själva i framtiden. Jag hoppades då att jag skulle få träffa många nya människor, lära mig mer om mig själv och få se hur andra stadsbyggande organisationer fungerade. Mina farhågor var att det skulle bli jobbigt att ta till sig all kunskap och att det ibland skulle kännas lite rörigt på breddningarna. En viktig orsak till att jag ändå vågade hoppa på programmet ändå var att jag hoppades få stort stöd av de andra traineerna och alla andra som är inblandade i programmet.

Nu har ett år gått och jag kan bara se tillbaka med glädje och tacksamhet. Det har varit en buffé av upplevelser där en del saker blev som jag trodde medan andra blev mycket bättre. Visst har det varit både bittert och jobbigt många gånger, men på ett sätt är det ändå det som har gett mig mest. Jag har fått träffa massor av nya människor och sett nya organisationer och nya sätt att tänka och bete sig. Nu först förstår jag hur brett begreppet samhällsbyggnad egentligen är. Jag har fått prova på allt från anläggning till hus, från kommunala till privata aktörer, från förvaltning till tidiga skeden och från projektledning till handgripligt arbete. Det har ibland varit rörigt men jag har fått en otrolig bredd av kunskaper och kunnat plocka russinen ur kakan på alla möjliga plan. Att lära mig mer om mig själv, hur jag reagerar, vad som driver mig och hur jag fungerar i grupp var både det bästa och det jobbigaste jag gjort på länge, men nu känner jag att det är en spännande resa som jag bara börjat mina första stapplande steg på.

Om jag skulle skriva ett nytt brev till mig själv om 14 månader till skulle jag hoppas på ett, kanske lite lugnare, men minst lika roligt år. Om ett år hoppas jag ha kunnat använda några av de kontakter jag fått och jag hoppas att vi traineer fortsätter att träffas och ha stöd av varandra. Jag hoppas att jag har fått vara med och bidra till att minska fördomar och öka samarbetet mellan olika parter. Jag hoppas också att vi för alltid behåller den fantastiska tanken vi gestaltade på vår sista utbildningsdag: Vi delades in i tre olika grupper som skulle bygga varsin tårta för att symbolisera traineeprogrammet. Det började pratas om olika färger för olika breddningsperioder och om ägg som kläcks och blir vackra drakar, när någon påpekade att syftet med programmet var mycket större än så. Det som gör Framtidens Samhällsbyggare så fantastiskt är ju att vi möts över gränserna och gör något som är större än de enskilda aktörerna var för sig. När tiden för tårtbaket var ute stod det alltså inte tre brokiga tårtor på bordet utan en enda stor tårta där var och en i gruppen hade bidragit efter sin kunskap. Tänk om alla samhällsbyggnadsprojekt hade lämnat en så god eftersmak!

PS. Något jag blivit riktigt bra på under det här året är att presentera mig själv: jag heter Louise Johansson och jobbar som projektledare inom drift och underhåll på Park- och naturförvaltningen. Gå in och anmäl er på vårt idéseminarium medan det finns platser kvar!
http://www.cmb-chalmers.se/aktiviteter/ideseminarium-2016/