×

Felmeddelande

Deprecated function: Array and string offset access syntax with curly braces is deprecated in include_once() (line 20 of /var/www/prod/framtidens-samhallsbyggare/includes/file.phar.inc).

Byggbranschen talar inte alltid samma språk eller går åt samma håll

Detta blir nog mitt mest ärligaste inlägg någonsin på nätet. Men också just det vi saknar i byggbranschen - ärlighet. Jag tycker att det är dags att våra politiker tar sitt ansvar och blir mer delaktiga i byggbranschen och tar del av hur människan idag mår, hur människan samverkar men framför allt hur allt detta hänger ihop. Människan, samhället och tekniken.

Elaf var namnet och detta är mitt andra blogginlägg på Framtidens samhällsbyggare. Min första period spenderade jag på PEAB anläggning, min andra period var jag på White arkitekter och min sista tid kommer vara på trafikkontoret i Göteborgs stad.

Nu har det gått 2 veckor sedan vi avslutade vår andra breddnings period. De har varit 2 tuffa månader med allt vad det innebär. Denna gång visste jag mer vad jag ville få ut av min breddningsperiod och såg till att ta 100 % ansvar för att faktiskt gå därifrån med mer kunskap.

Vad har jag lärt mig då? Kort och gott, tid är pengar! denna typ av bransch liknar inte kommunen. Här arbetar man i en helt annan fart, andra förhållanden och på olika sätt. Kollegorna arbetade med både långsiktiga och kortsiktiga deadlines. Allt för att få till de sista touchen på projekten. Vissa deltog även i tävlingar, vilket var kul att hänga med på.

Vid ett tillfälle hade vi ett möte om ett bostadsprojekt, när en kollega som deltog i en tävling, går tyst in i rummet och fäller en tår. Vi får reda på att projektet tyvärr inte höll hela vägen och så ser den verkligheten ut. Allting håller inte alla gånger. Nya sätt att tänka på måste införas, nya vägar och idéer måste kunna tillämpas. Vi måste våga gå andra vägar för att nå samma punkter.

Byggbranschen talar inte alltid samma språk eller går åt samma håll.

Det mest intressanta tycker jag är att höra vad andra företag tycker om kommunen och hur vi kan förbättra oss. Detta blir värdefulla punkter som jag tar med mig tillbaka till Lerums kommun och delar med mig av. Jag tror att det är viktigt att vi förmedlar våra kunskaper vi får på våra breddningsperioder vidare till våra arbetsplatser. Det är just den biten som jag tror många inte inser är värdefull för att en förändring ska ske. 

Men jag tycker att det fortfarande är svårt att finna dem rätta orden för hur känslan är när man arbetar som trainee. Vi byter platser med varandra och får sitta på andras kontor, lära känna andras kollegor och även chefer. Vi skapar värdefulla kontakter, något som många aldrig göra. Detta handlar inte endast om att samverka och se branschen med andra ögon, detta handlar även om vår framtid, vår framtid att kunna ha friheten att kunna kontakta våra kollegor ute på olika företag. Vi blir som en länk.

Vill jag veta mer om ett projekt eller vill förstå en sak, så kan jag kontakta några av dem som jag har haft min breddningsperiod på. Men utöver detta så har jag även mina kollegor på traineeprogrammet att räkna med.

Från breddningsperioden till Caset. Det har hänt en massa spännande med Caset och våra Save the date inför vårt idéseminarium har blivit iväg skickade. Ett steg åt rätt riktning!

Denna vecka har vi traineerna kommit överens om att arbeta intensivt med Caset under 3 dagar innan vi går på semester. För sen när sommaren är över börjar vi vår sista breddningsperiod och sen är det inte mycket kvar till idéseminariet. Under dessa dagar är tanken att vi ska beta av så mycket jobb som möjligt och focuset kommer att handla om att vi tillsammans ska känna oss inspirerade, motiverade och taggade inför vårt arbete. 

 

Nu ska jag tagga inför Caseracet och därmed önska er en fin sommar! Vi ses där ute 

p.s bilden ovan är tagen från vår studieresa i Amsterdam. It was all a dream. Bästa känslan är när ens drömmar blir till verklighet. 

Elaf Ahmad
Lerums Kommun

Att dela med sig

Att dela med sig

När nu maj närmar sig sitt slut har jag, skåningen Felicia Klasson, varit en del av traineegruppen Framtidens samhällsbyggare (och invånare i Göteborg) i snart 9 månader. Tiden har gått så himla fort och jag trivs verkligen i gruppen och på den här platsen på jorden! Jag tänkte därför i detta inlägg dela med mig av hur en halvdag med oss traineer kan se ut.

Det är eftermiddag i Kungälv en dag i maj, och vi träffas på Fars Hatt för en utbildningsdag. Jag, Amanda, Tania och Johanna sitter tillsammans, men ändå lite isär, och skriver på ett varsitt papper samtidigt som vi kikar ut över älven och de vackra små hus som ligger på andra sidan. Solen skiner i ansiktet när jag sitter där i en vacker omgivning med härliga människor. Men ändå har jag en liten knut i magen. Vi har precis blivit introducerade till en av dagens övningar av våra processledare Malin och Ann-Katrine– vi ska berätta för varandra om vilken roll vi ser oss själva ha i gruppens gemensamma casearbete, och samtidigt ge feedback till våra kollegor i traineegruppen om vilka roller vi ser att de har tagit.

Feedbackövningar är något som har följt med oss sedan tidigt i traineeprogrammet, och vi har på olika sätt använt oss av det beroende på vilken del i vår grupps utveckling vi är. Idag ska vi prata om vår egen och varandras starkaste sidor vad gäller den uppgiftsrelaterade, sammanhållande och hindrande rollen.

Under 9 månader har jag bland annat hunnit vara på:

  • Fyra olika arbetsplatser med nya kollegor och arbetsuppgifter varje gång
  • Frukostföreläsningar och lunchföreläsningar
  • Utbildningsdagar
  • Mentorträffar
  • Arbetsmöten med traineegruppen där vi också har genomfört intervjuer, bjudit in gästföreläsare och hållit i workshops

Detta innebär att jag har fått tillgång till en enorm informationsmängd, erfarenheter och åsikter från andra i branschen. Tankarna varierar, men jag har fortfarande inte stött på någon som inte ser feedback som en tillgång. I traineegruppen blev det tidigt tydligt att alla vill ha feedback, och därmed också vara med och ge feedback. Ändå gör man det inte alltid, av olika anledningar. Det kan kännas svårt eller ovant, och man kan få en liten knut i magen.

Oavsett känslor så är det nu dags. Tiden för reflektion är slut och vi samlas i ett intimt rum med inredning från en äldre tid för att börja övningen. Vi sätter oss tillrätta i en ring, och den första personen intar ”heta stolen” för att prata och bli pratad till. Tiden rusar och snabbare än man hunnit tänka har vi gått varvet runt. Övningen är slut, energin också. Men oj vad givande! Och vi sitter alla kvar i rummet, oskadda, och åtminstone jag är väldigt tacksam för att jag har fått en möjlighet att vara med i detta unika sammanhang som traineeprogrammet faktiskt är. Eftersom att jag inte är riktigt redo att runda av ännu så åker jag till Göteborg och slår mig ner i Kungsparkens kvällssol. Med mig sitter en kollega från traineegruppen vars hemföretag är White, som jag inte känt utan traineeprogrammet, för att reflektera över allt vi har fått med oss från dagen.

Att få tillgång till en testarena (som traineeprogrammet kan ses som) med stöd från processledare och varandra har i både denna och andra frågor för mig varit väldigt värdefullt. Möjligheterna att lära sig av sina egna och andras med- och motgångar är många! 16 individer med olika bakgrund, drivkrafter och beteenden kombinerat på olika sätt blir en riktigt spännande blandning. Och vi får tillsammans en djupare förståelse inför varför det är så.

Att ta mod till sig, och på ett omtänksamt sätt dela med sig av sig själv för att bli en effektiv del av ett team, är en av de lärdomar jag har med mig från mitt traineeteam från den dagen. Och jag hoppas att du som läser detta, efter att följt med mig på min tillbakablick från Kungälv en dag i maj, känner att du har fått en inblick i vad vi i Framtidens Samhällsbyggare gör tillsammans.

Allt gott!

//Felicia Klasson