Dags att flytta på sig

 

Nu är det dags för nästa Kungälvare att ta över pennan.
Sofia Dalbert heter jag och är anställd som Mark- och exploateringsingenjör på Kungälvs kommun. Efter fem händelserika och föränderliga år i Lundabubblan återvänder jag nu till mina rötter i Västsverige. Med en civilingenjörsexamen inom lantmäteri i bagaget med fokus på fastighetsekonomi och fastighetsjuridik känner jag mig hungrig och redo att vara med och utveckla samhället!

Jag ville jobba i Kungälv för att det är en expansiv kommun med stor variation och högt exploateringstryck. Här händer mycket, så jag är övertygad om att jag kommer att få vara med om mycket. Nog om mig. Tänkte ta tillfället i akt och berätta lite om rollen som Mark- och exploateringsingenjör. I huvudsak ansvarar man som Mark- och exploateringsingenjör för förvaltning och utveckling av kommunens markinnehav. Vi köper och säljer fastigheter för att se till att kommunens mark utvecklas och bebyggs efter behov. I samarbete med andra kompetenser inom organisationen deltar vi eller leder planeringsprocessen för kommunens mark.

Nu tänkte jag övergå till en nulägeskoll. I måndags träffades traineegänget på Trafikkontoret och genomförde Workshop #3. Inför träffen har vi i respektive smågrupp tagit fram en vision för Frölunda och genomfört SWOT-analyser med olika fokusområden. På workshopen bestämde vi vilken vision vi vill ta med oss i det fortsatta arbetet. Inför kommande arbete har smågrupperna omformats och satts ihop utifrån färgerna vi fick i våra profilanalyser. Upp till bevis, nu blir det spännande!

I Kungälv händer det också grejer. Samhällsbyggnad har flyttat från industriområdet Rollsbo till det nya fina stadshuset i centrum. ÄNTLIGEN! Lokalerna är helt nya och arbetssättet har ändrats om. Det nya kontoret är aktivitetsbaserat vilket i stora drag innebär att ingen har sin egna personliga arbetsplats, här väljer man själv vilken plats som passar bäst för stunden. Kontoret är uppdelat i olika zoner för att stödja olika typer av arbetssätt. Vi har tyst zon, lugn zon, aktiv zon och kreativ zon, samtalsrum, nya möbler och en ny kaffemaskin!

På tal om flytt.. På måndag är det dags för första breddningsperioden, när jag är tillbaka förväntar jag mig att alla lådor ska vara uppackade och att allt det nya ha satt sig i organisationen :)

 

Äntligen fredag!

Äntligen fredag!

Oavsett hur kul det är att jobba och oavsett hur inspirerade case-arbetet är, är det alltid lika härligt med helg!

 
Helgerna är viktiga för oss alla för att kunna ladda batterierna och göra oss sugna på att ta kommandot över den nya veckan som ligger framför oss. Vad ska vi lära oss nu? Vilka utmaningar- och vilka möjligheter kommer vi stå inför och vilka frågor kan vi ställa för att skapa reflektion?

 
Det är ingen liten uppgift som ligger till grund för traineeprogrammet och därmed även vårt case-arbete. I caset ska vi lyckas producera något som Framtiden kan använda sig av men det ska vara något nytänkande och samtidigt får det inte bli något luftslott. För tillfället befinner vi oss i stadiet att organisera oss för att kunna uppnå just detta. En organisationsstruktur börjar forma sig i vår stora grupp bestående av 18 väldigt olika själar och snart hoppas vi på att kunna vara både effektiva och innovativa samtidigt som vi vill försöka överbrygga de svårigheter som vi idag märker finns relaterade till att förstå varandras perspektiv och ingångar.

 
För att börja förstå de olika perspektiv, roller, utmaningar och drivkrafter som respektive aktör i samhällsbyggnadsbranschen har kommer vi att ge oss ut på breddnings perioder. En breddningsperiod är när vi traineer kommer befinna oss hos en annan aktörs och tar del av deras verksamhet under ca två månaders tid. Vår första breddningsperiod väntar runt hörnet och jag är inte ensam om att vara förväntansfull och nyfiken. Men det är inte enda känslan man har i kroppen. Det är ju nu efter ca 3 månader på sitt hemmaföretag man känner att man skapat sig en plats, en roll och ansvarsuppgifter som man inte riktigt vill lämna. Jag sitter redan med en lätt separationsångest över att lämna detta så trygga och roliga som senaste tiden varit min vardag. Även om jag inte trodde dem då stämmer mina känslor med vad våra processledare lyfte för oss redan vid första träffen, så fort ni har blivit bekväma kommer vi rycka upp er därifrån och kasta in er i något annat som är nytt och främmande.

 
För att knyta an till förra blogginlägget så har även jag också snöat in på vad är samhällsbyggnadsprocessens samhällsansvar? Främst har jag fastnat i vad är vårt sociala ansvar? Går gränsen vid fysisk utformning och exempelvis skapandet av mötesplatser eller går det längre och innefattar hela byggprocessen eller hela samhällsbyggnadsprocessen? Är det hur vi kan använda upphandlingar för att skapa delaktighet, skapa jobb och en känsla av att vara betydelsefull och sedd? Jag står inte med några svar ännu men ser fram emot att under mitt fortsatta arbetsliv utforska vad detta faktiskt i praktiken kan innebära.

 
Med denna tanke avslutar jag mitt livs första blogginlägg.

 
Å vem är jag då, jo jag är Pia Ållenberg, biträdande projektledare på Inhouse Tech.pia
Trevlig helg!

/Pia Ållenberg