Dags att flytta på sig

 

Nu är det dags för nästa Kungälvare att ta över pennan.
Sofia Dalbert heter jag och är anställd som Mark- och exploateringsingenjör på Kungälvs kommun. Efter fem händelserika och föränderliga år i Lundabubblan återvänder jag nu till mina rötter i Västsverige. Med en civilingenjörsexamen inom lantmäteri i bagaget med fokus på fastighetsekonomi och fastighetsjuridik känner jag mig hungrig och redo att vara med och utveckla samhället!

Jag ville jobba i Kungälv för att det är en expansiv kommun med stor variation och högt exploateringstryck. Här händer mycket, så jag är övertygad om att jag kommer att få vara med om mycket. Nog om mig. Tänkte ta tillfället i akt och berätta lite om rollen som Mark- och exploateringsingenjör. I huvudsak ansvarar man som Mark- och exploateringsingenjör för förvaltning och utveckling av kommunens markinnehav. Vi köper och säljer fastigheter för att se till att kommunens mark utvecklas och bebyggs efter behov. I samarbete med andra kompetenser inom organisationen deltar vi eller leder planeringsprocessen för kommunens mark.

Nu tänkte jag övergå till en nulägeskoll. I måndags träffades traineegänget på Trafikkontoret och genomförde Workshop #3. Inför träffen har vi i respektive smågrupp tagit fram en vision för Frölunda och genomfört SWOT-analyser med olika fokusområden. På workshopen bestämde vi vilken vision vi vill ta med oss i det fortsatta arbetet. Inför kommande arbete har smågrupperna omformats och satts ihop utifrån färgerna vi fick i våra profilanalyser. Upp till bevis, nu blir det spännande!

I Kungälv händer det också grejer. Samhällsbyggnad har flyttat från industriområdet Rollsbo till det nya fina stadshuset i centrum. ÄNTLIGEN! Lokalerna är helt nya och arbetssättet har ändrats om. Det nya kontoret är aktivitetsbaserat vilket i stora drag innebär att ingen har sin egna personliga arbetsplats, här väljer man själv vilken plats som passar bäst för stunden. Kontoret är uppdelat i olika zoner för att stödja olika typer av arbetssätt. Vi har tyst zon, lugn zon, aktiv zon och kreativ zon, samtalsrum, nya möbler och en ny kaffemaskin!

På tal om flytt.. På måndag är det dags för första breddningsperioden, när jag är tillbaka förväntar jag mig att alla lådor ska vara uppackade och att allt det nya ha satt sig i organisationen :)

 

Ett helt år i en tårta

Ett helt år i en tårta

När vi började traineeprogrammet fick vi skriva ett brev till oss själva i framtiden. Jag hoppades då att jag skulle få träffa många nya människor, lära mig mer om mig själv och få se hur andra stadsbyggande organisationer fungerade. Mina farhågor var att det skulle bli jobbigt att ta till sig all kunskap och att det ibland skulle kännas lite rörigt på breddningarna. En viktig orsak till att jag ändå vågade hoppa på programmet ändå var att jag hoppades få stort stöd av de andra traineerna och alla andra som är inblandade i programmet.

Nu har ett år gått och jag kan bara se tillbaka med glädje och tacksamhet. Det har varit en buffé av upplevelser där en del saker blev som jag trodde medan andra blev mycket bättre. Visst har det varit både bittert och jobbigt många gånger, men på ett sätt är det ändå det som har gett mig mest. Jag har fått träffa massor av nya människor och sett nya organisationer och nya sätt att tänka och bete sig. Nu först förstår jag hur brett begreppet samhällsbyggnad egentligen är. Jag har fått prova på allt från anläggning till hus, från kommunala till privata aktörer, från förvaltning till tidiga skeden och från projektledning till handgripligt arbete. Det har ibland varit rörigt men jag har fått en otrolig bredd av kunskaper och kunnat plocka russinen ur kakan på alla möjliga plan. Att lära mig mer om mig själv, hur jag reagerar, vad som driver mig och hur jag fungerar i grupp var både det bästa och det jobbigaste jag gjort på länge, men nu känner jag att det är en spännande resa som jag bara börjat mina första stapplande steg på.

Om jag skulle skriva ett nytt brev till mig själv om 14 månader till skulle jag hoppas på ett, kanske lite lugnare, men minst lika roligt år. Om ett år hoppas jag ha kunnat använda några av de kontakter jag fått och jag hoppas att vi traineer fortsätter att träffas och ha stöd av varandra. Jag hoppas att jag har fått vara med och bidra till att minska fördomar och öka samarbetet mellan olika parter. Jag hoppas också att vi för alltid behåller den fantastiska tanken vi gestaltade på vår sista utbildningsdag: Vi delades in i tre olika grupper som skulle bygga varsin tårta för att symbolisera traineeprogrammet. Det började pratas om olika färger för olika breddningsperioder och om ägg som kläcks och blir vackra drakar, när någon påpekade att syftet med programmet var mycket större än så. Det som gör Framtidens Samhällsbyggare så fantastiskt är ju att vi möts över gränserna och gör något som är större än de enskilda aktörerna var för sig. När tiden för tårtbaket var ute stod det alltså inte tre brokiga tårtor på bordet utan en enda stor tårta där var och en i gruppen hade bidragit efter sin kunskap. Tänk om alla samhällsbyggnadsprojekt hade lämnat en så god eftersmak!

PS. Något jag blivit riktigt bra på under det här året är att presentera mig själv: jag heter Louise Johansson och jobbar som projektledare inom drift och underhåll på Park- och naturförvaltningen. Gå in och anmäl er på vårt idéseminarium medan det finns platser kvar!
http://www.cmb-chalmers.se/aktiviteter/ideseminarium-2016/