Den vackraste kanalmur som beskådats (?)

Igår slutbesiktigades kanalmuren på Norra Hamngatan. Jag har haft ynnesten att mer och stundvis mindre få följa projektet under detta år i och med mina breddningar på Peab Anläggning och Trafikkontorets enhet Gator och Byggnadsverk. Inom loppet av fem månader har jag på så sätt fått följa samma projekt från både entreprenör- och beställarsidan, vilket känns unikt och jag ser det som en fantastisk möjlighet.

Genom breddningen på trafikkontoret och möjligheten att hänga med kanalmurens planeringsledare, Johan Landgren, dagarna i ända har jag dels att fått lära mig en massa mer om själva projektet, varför man har gjort de val man gjort, dels fått veta vilken problematik Trafikkontoret stött på under resans gång och hur man hanterat den.

Vi har även varit med på byggmöten, gjort besök på plats; sett när de dragit upp sponten på ena etappen, gjutit de sista kubikmetrarna m.m. Jag fick också vara med på ett ekonomimöte där man diskuterade ätor, vilket ökade min bransch- och ekonomiförståelse mycket på kort tid. Igår fick jag vara med på slutbesiktningen. Johan frågade om jag ville följa med innan jag gick tillbaka till Lerum. Han ansåg att det kunde vara lärorikt för mig att även se hur projektet avslutas. Självklart ville jag det! Stundvis var jag lite orolig över att han skulle tröttna på alla mina frågor och funderingar. Jag tror dock han tycker det är roligt att jag är intresserad av projektet och han har verkligen tagit sig tid för att berätta och förklara allt jag undrat. Han har varit en utmärkt outtalad handledare under min breddning på trafikkontoret.

Jag har under mina breddningar förstått att det finns svårigheter med kommunikation av underhållsprojekt. När det gäller nybyggnation så finns samråd och granskning som en kommunikationskanal till närboende och näringsidkare. En likande informationskanal saknas för drift och underhållsprojekt och det är viktigt att bevaka kommunikationen i denna typ av projekt. Ett projekt av kanalmurens storlek och på en så central plats påverkar inte bara de som bor och verkar i närheten, utan alla som har vägarna förbi. De är svårare att nå med information.  Den vanligaste frågan jag fick under min tid på Peab var: ”Vad gör ni här?”, ”Jaha, så det ska inte bli spårvagn, uteserveringar eller nått?”. Nä, det kommer se nästan likadant ut som innan projektet började, men nu håller mur och väg ett tag till – det riskerar inte lägre att rasa ner i kanalen... Om man tänker efter så är det mer värt än alla uteserveringar och spårvägar som finns.

Det är nog ingen hemlighet att jag är en sucker för projektet. Traineegruppen börjar reta mig lite. De påstår att jag kommer gå och visa kanalmuren för mina barnbarn när jag är gammal och berätta hur byggnationen gick till. Det värsta är att jag känner att sanningen nog inte ligger så långt borta. Det är det första projektet jag fått följa så här nära och det har lärt mig mer än jag kunnat tänka mig var möjligt under så kort tid och av den anledningen kommer det nog ligga mig varmt om hjärtat en tid framöver.

Då vi konstaterat att jag älskar att prata om kanalmuren tänkte jag ta tillfället i akt och berätta lite om projektet. Den gamla kanalmuren byggdes på 1850-60 talen, konstruktionen var alltså cirka 160 år innan restaureringen. Den gamla konstruktionen var i sandsten och vilade på en rustbädd i trä på träpålar. Stadsbyggnadskontorets stabilitetskartering från 2010 påvisade stabilitetsbrister längs med Norra Hamngatan. Dessutom visade dykarinspektioner av kanalmuren (som är en del i förvaltningen av kanalmurarna) att delar av rustbädden frilagts på grund av erosion och därmed syresatts och börjat ruttna. Dokumentering av konstruktioner som byggdes för 160 år sedan är inte alltid komplett och det som finns inte helt tillförlitlig. Därmed var information som behövdes i beräkningar av konstruktionen inte tillförlitliga eller saknas helt.

gamla_kanalmuren

Den gamla kanalmuren

Projekteringen av den nya kanalmuren påbörjades i januari 2014 och byggnationen började i juni samma år. Den nya konstruktionen är grundlagd på stålpålar och är en platsgjuten L-formad stödmur. På utsidan har nya granitstenar gjutits in. Förhoppningen var att kunna återanvända den gamla stenen men den var inte i tillräckligt bra skick, dock är krönstenen från den gamla muren. Jag har förstått att det finns delade åsikter om att man har en ny sten. Vissa tycker det är synd att den inte ser lika gammal ut som tidigare. Min åsikt är att den nya stenen är en del av kanalmurens historia och att det är bra att man ser vad som är gammalt och nytt.

Från början skulle kanalmuren stå färdig till julen 2014. Arbetena har med andra ord dragit ut på tiden. Projektet hade redan från början en tajt tidsram. Därtill stötte man tidigt i produktion på hinder i mark som man inte kunnat förutse. Det var bl.a. träpalissad (pålar i en tät rad), en tegelkulvert, ett stort stenfundament samt en rad stentrappor. I september upptäcktes sprickor i arbetsområdet som efter kontrollmätningar visade sig vara oönskade rörelser i marken. Därför genomfördes akuta avlastningsschakt för att stabilisera området. När den gamla grundläggningen blottlagts visade det sig att den inte motsvarade den bild man fått baserat på dykrapporter och historiska dokument. Vissa anpassningar och tilläggsarbeten var därmed nödvändiga. Jag tror de inblandade skulle säga att det var ett utmanande och lärorikt arbete.

Som ni förstår så har arbetet inte varit helt problemfritt men nu är den äntligen klar, och åh va bra det blev! Är det jag som är partisk eller är det inte den vackraste kanalmur som byggts i modern tid?

Delar med mig av lite bilder jag tagit under resans gång nedan

Ha det gött!

Rebecca

 

Kanalmurarna_etapp1 KM_armering

KM_schakt KM_såga betong

spontuppdragning
Spontuppdragning

gångbana
Den nysatta gångbanan

kanalmur_slutbesiktning
Den färdiga muren

DRIVKRAFT

DRIVKRAFT

Hej, Alexandra Romanov heter jag och tar över pennan efter Sofia Stenberg.

Efter min breddningsperiod på White arkitekter sitter jag nu på mitt hemföretag Kungsbacka stadsbyggnadskontor. Jag ska berätta om min erfarenhet hittills, då vi nu varit traineer i snart ett år.

Vad har jag med mig?

Första dagen jag satte mig på stolen i GR:s lokaler i Gårda undrade jag vad jag hade gett mig in på. Är det detta som ska ta mig från junior till senior inom stadsbyggnadsutveckling? Och vem är jag i detta sammanhang?

Under min utbildning till arkitekt har jag ständigt sökt efter helhetsperspektivet. Kanske är det min önskan att förstå varför vi tar vissa beslut kring hur vår miljö ser ut eller så är det en törst efter att få en så bred kunskap som möjligt. Oavsett vilket så är det något som driver mig framåt. Jag började min utbildningsbana inom kurser i landskapsarkitektur, upptäckte att jag saknade det urbana panoramat och sökte vidare och läste till planarkitekt på BTH och avslutade mina studier på Chalmers arkitektur. Efter denna utbildning beskriver jag mig själv som arkitekt med inriktning på stadsplanering.

Varför sökte jag nu till Framtidens samhällsbyggare? Jo, det är fortfarande min drivkraft i att skapa ett helhetsperspektiv inom stadsbyggande som gjorde att jag sökte mig hit och ordet drivkraft är något jag kommer tillbaka till. Efter 1 års arbete delvis som konsult och delvis inom kommun, kände jag en avsaknad av förståelse för andra aktörernas mål och perspektiv på stadsbyggande. Fick tips om denna tjänst och nu är jag här.

En av de främsta lärdomarna jag har med mig just nu är just förståelsen för andra branschers drivkrafter. Vilka hjärtefrågor som driver dem är det som styr deras beslut.

Om det är inom förvaltning, projektering eller i visionsstadiet en aktör befinner sig i spelar i sig ingen roll, utan det viktiga är att i ett tidigt skede reda ut vad det är som driver en viss aktör, detta för att skapa en samsyn i mål och effektiva arbetssätt inom ett projekt. Att i ett tidigt skede förstå varför en fråga viktig ser jag som en av nycklarna till ett effektivt arbetssätt. Inte minst när dagens mål är att skapa en hållbar miljö från vision till förvaltning.

Hållbar drivkraft

Förra veckan fick jag möjlighet att vara med i en artikel i tidningen Arkitekten och berätta om min tjänst som framtidenssamhällsbyggare. Där nämnde jag att en av de största utmaningarna jag upplevt under mina två breddningsperioder hittills är den press och stress som branschens aktörer har på sig vad gäller att bygga snabbt och effektivt. Att i denna stress inte missa omätbara värden, inte missa att värdera de misstag och lärdomar vi fått från tidigare stadbyggnadsprojekt tror jag blir vår generations största uppgift. Hittills har jag lärt mig att kommunikation är A och O och det handlar om att lägga tid på att bygga upp ett förtroende för varandra från start. Något vi också fått öva oss på inom vår traineegrupp då vi arbetat med vårat case.

Vi som traineegrupp börjar efter 1 års tid bli en spännande grupp och vi arbetar mer och mer åt samma håll.

Nu är det snart dags för semester,  något som jag vet att alla vi traineer ser fram emot. Det har varit en omtumlande och spännande vinter och vår.  Det ska bli fint att smälta det vi hittills lärt oss innan hösten erbjuder en sista breddningsperiod på ett nytt företag.

Glad sommar!

Varma hälsningar Alexandra Romanov