Den vackraste kanalmur som beskådats (?)

Igår slutbesiktigades kanalmuren på Norra Hamngatan. Jag har haft ynnesten att mer och stundvis mindre få följa projektet under detta år i och med mina breddningar på Peab Anläggning och Trafikkontorets enhet Gator och Byggnadsverk. Inom loppet av fem månader har jag på så sätt fått följa samma projekt från både entreprenör- och beställarsidan, vilket känns unikt och jag ser det som en fantastisk möjlighet.

Genom breddningen på trafikkontoret och möjligheten att hänga med kanalmurens planeringsledare, Johan Landgren, dagarna i ända har jag dels att fått lära mig en massa mer om själva projektet, varför man har gjort de val man gjort, dels fått veta vilken problematik Trafikkontoret stött på under resans gång och hur man hanterat den.

Vi har även varit med på byggmöten, gjort besök på plats; sett när de dragit upp sponten på ena etappen, gjutit de sista kubikmetrarna m.m. Jag fick också vara med på ett ekonomimöte där man diskuterade ätor, vilket ökade min bransch- och ekonomiförståelse mycket på kort tid. Igår fick jag vara med på slutbesiktningen. Johan frågade om jag ville följa med innan jag gick tillbaka till Lerum. Han ansåg att det kunde vara lärorikt för mig att även se hur projektet avslutas. Självklart ville jag det! Stundvis var jag lite orolig över att han skulle tröttna på alla mina frågor och funderingar. Jag tror dock han tycker det är roligt att jag är intresserad av projektet och han har verkligen tagit sig tid för att berätta och förklara allt jag undrat. Han har varit en utmärkt outtalad handledare under min breddning på trafikkontoret.

Jag har under mina breddningar förstått att det finns svårigheter med kommunikation av underhållsprojekt. När det gäller nybyggnation så finns samråd och granskning som en kommunikationskanal till närboende och näringsidkare. En likande informationskanal saknas för drift och underhållsprojekt och det är viktigt att bevaka kommunikationen i denna typ av projekt. Ett projekt av kanalmurens storlek och på en så central plats påverkar inte bara de som bor och verkar i närheten, utan alla som har vägarna förbi. De är svårare att nå med information. Den vanligaste frågan jag fick under min tid på Peab var: ”Vad gör ni här?”, ”Jaha, så det ska inte bli spårvagn, uteserveringar eller nått?”. Nä, det kommer se nästan likadant ut som innan projektet började, men nu håller mur och väg ett tag till – det riskerar inte lägre att rasa ner i kanalen... Om man tänker efter så är det mer värt än alla uteserveringar och spårvägar som finns.

Det är nog ingen hemlighet att jag är en sucker för projektet. Traineegruppen börjar reta mig lite. De påstår att jag kommer gå och visa kanalmuren för mina barnbarn när jag är gammal och berätta hur byggnationen gick till. Det värsta är att jag känner att sanningen nog inte ligger så långt borta. Det är det första projektet jag fått följa så här nära och det har lärt mig mer än jag kunnat tänka mig var möjligt under så kort tid och av den anledningen kommer det nog ligga mig varmt om hjärtat en tid framöver.

Då vi konstaterat att jag älskar att prata om kanalmuren tänkte jag ta tillfället i akt och berätta lite om projektet. Den gamla kanalmuren byggdes på 1850-60 talen, konstruktionen var alltså cirka 160 år innan restaureringen. Den gamla konstruktionen var i sandsten och vilade på en rustbädd i trä på träpålar. Stadsbyggnadskontorets stabilitetskartering från 2010 påvisade stabilitetsbrister längs med Norra Hamngatan. Dessutom visade dykarinspektioner av kanalmuren (som är en del i förvaltningen av kanalmurarna) att delar av rustbädden frilagts på grund av erosion och därmed syresatts och börjat ruttna. Dokumentering av konstruktioner som byggdes för 160 år sedan är inte alltid komplett och det som finns inte helt tillförlitlig. Därmed var information som behövdes i beräkningar av konstruktionen inte tillförlitliga eller saknas helt.

Den gamla kanalmuren

Projekteringen av den nya kanalmuren påbörjades i januari 2014 och byggnationen började i juni samma år. Den nya konstruktionen är grundlagd på stålpålar och är en platsgjuten L-formad stödmur. På utsidan har nya granitstenar gjutits in. Förhoppningen var att kunna återanvända den gamla stenen men den var inte i tillräckligt bra skick, dock är krönstenen från den gamla muren. Jag har förstått att det finns delade åsikter om att man har en ny sten. Vissa tycker det är synd att den inte ser lika gammal ut som tidigare. Min åsikt är att den nya stenen är en del av kanalmurens historia och att det är bra att man ser vad som är gammalt och nytt.

Från början skulle kanalmuren stå färdig till julen 2014. Arbetena har med andra ord dragit ut på tiden. Projektet hade redan från början en tajt tidsram. Därtill stötte man tidigt i produktion på hinder i mark som man inte kunnat förutse. Det var bl.a. träpalissad (pålar i en tät rad), en tegelkulvert, ett stort stenfundament samt en rad stentrappor. I september upptäcktes sprickor i arbetsområdet som efter kontrollmätningar visade sig vara oönskade rörelser i marken. Därför genomfördes akuta avlastningsschakt för att stabilisera området. När den gamla grundläggningen blottlagts visade det sig att den inte motsvarade den bild man fått baserat på dykrapporter och historiska dokument. Vissa anpassningar och tilläggsarbeten var därmed nödvändiga. Jag tror de inblandade skulle säga att det var ett utmanande och lärorikt arbete.

Som ni förstår så har arbetet inte varit helt problemfritt men nu är den äntligen klar, och åh va bra det blev! Är det jag som är partisk eller är det inte den vackraste kanalmur som byggts i modern tid?

Delar med mig av lite bilder jag tagit under resans gång nedan

Ha det gött!

Rebecca

Spontuppdragning

Den nysatta gångbanan

Den färdiga muren

En föraning om sommaren

En föraning om sommaren

Hej!

Jag heter Jonathan och arbetar som planarkitekt på Stadsbyggnadskontoret i Göteborg och sedan två veckor är jag på min andra breddningsperiod hos enheten för samhällsplanering på Trafikverket. Parallellt arbetar vi i traineegruppen med ett projektarbete som är i full gång och idag är jag även bloggare. Jag tänkte med detta inlägg dela med mig lite av mina reflektioner som trainee för framtidens samhällsbyggare.

Samtidigt som jag börjar fundera över vad jag vill skriva i detta inlägg börjar jag strukturera upp tider för nästkommande vecka. Det är breddningsbokningar, traineemöten och mail som jag vill stämma av från min ordinarie arbetsplats. Livet som trainee innebär ofta att ha många tankar i huvudet och ibland kan det bli lite rörigt. En får hoppa mellan olika roller, åtaganden och kalendrar. Jag skriver en uppmanande post-it och fäster den på min anteckningsbok; ”kolla upp vad som behöver göras och planera i tid”. Vårsolen lockar så jag bestämmer mig för att skriva utomhus.

Jag packar ryggsäcken och ger mig iväg. De senaste veckorna har en föraning om sommaren kommit till Göteborg och när jag passerar Järntorget ser jag att körsbärsträden knoppar i värmen. Staden har verkligen börjat vakna till liv igen efter en avvaktande vår. Gatorna är fulla av människor.

Jag har nu arbetat sedan sommaren 2017 och kan snart säga att jag jobbat ett år inom branschen. Traineeprogrammet har erbjudit en varierad tid med många inblickar i olika verksamheter. Det har varit en tid som mött mig väl i min ambition att få en bredare förståelse av vad samhällsbyggnad innebär i praktiken. Min studiebakgrund innefattar två kandidatprogram inom ämnet och en master i arkitektur. Men trots alla år av högskolestudier upplever jag att det är nu som min riktiga utbildning har börjat. Under programmet har jag upptäck otaliga frågor att sätta mig in i, perspektiv att förstå och processer att begripa. Det är en svindlande uppgift att börja övningsköra i den enorma apparat som står bakom samhällsbyggandet, lära känna dess delar men framförallt att börja hitta sin egen roll i detta komplexa maskineri. För min egen del har jag även tvingats resignera inför min kanske naiva tilltro att en dag bemästra detta hantverk. Jag ser allt tydligare det ömsesidiga beroendet av olika aktörers färdigheter och kompetenser och inser allt mer behovet av stärkt samsyn och effektivare samverkan.

Jag korsar Esperantoplatsen och promenerar upp på den gamla stadsmuren. Bloggen ska ju ha ett foto så jag tar med mig utsikten över de människor som slagit sig ned på torgets uteserveringar. Jag känner mig glad av att se så många andra, liksom jag, som sökt sig ut för att ta del av staden idag.

På Stadsbyggnadskontoret har jag fått möjlighet att arbeta med planering. Att gå från idé till antagen plan är ofta en flerårig process och jag har ännu långt kvar innan jag får leda min första plan i mål. Men detta är bara en begränsade del av samhällsbyggandet. Under min första breddning hos Trafikkontoret fick jag upptäcka vad som sker när de planer vi antagit skall projekteras och bebyggas samt vikten av att tidigt samordna planering med ett framtida genomförande. När ni läser detta inlägg har kanske beslutet om ny nationell plan för transportsystemet antagits, något man arbetat med på Trafikverket, min nuvarande breddningsplats. Med denna plan antas åtgärder fram till 2029, vissa av dessa projekt kanske inte blir uppförda och införlivade i samhället förrän jag går i pension.

Efter att ha fått börja arbeta med dessa långsiktiga processer en tid ser jag samhällsbyggandet som en stor utmaning för både branschen och mig själv. Hur ska alla vi som verkar inom samhällsbyggnad, utan att känna till framtidens förutsättningar, med olika intressen och perspektiv, kunna manövrera alla pågående projekt, genom föränderliga tider, för att i slutändan skapa den bebyggelse som morgondagen samhälle behöver. Som sagt, det kan vara många tankar i huvudet när man är trainee och ibland känns det lite rörigt.

När jag sitter och skriver känner jag att jag nästan bävar för denna storvulna uppgift. Vad har jag gett mig in i egentligen? Men samtidigt betraktar jag omgivningen omkring mig. Alla dessa människor som tagit sig hit. Trafiken flyter fram, vattnet rinner i kranarna, lamporna lyser, vi som sitter här kan enkelt beställa en kaffe. Vi tar allt detta för givet. På något sätt har de som varit med och byggt denna plats ändå lyckats få systemet att fungera. Även om det finns mycket kvar att utveckla och göra hållbart kan jag inte låta bli att förundras hur väl allt ändå tycks vara planerat. Jag börjar känna mig färdig med blogginlägget och har hunnit göra en plan för nästa vecka. Jag bockar av min post-it lapp men håller kvar blicken på vad jag skrivit. Kanske är det detta hela traineeprogrammet handlar om.

Jonathan Granberg

Trainee på Stadsbyggnadskontoret i Göteborg

Felmeddelande

Den vackraste kanalmur som beskådats (?)

En föraning om sommaren