DRIVKRAFT

Hej, Alexandra Romanov heter jag och tar över pennan efter Sofia Stenberg.

Efter min breddningsperiod på White arkitekter sitter jag nu på mitt hemföretag Kungsbacka stadsbyggnadskontor. Jag ska berätta om min erfarenhet hittills, då vi nu varit traineer i snart ett år.

Vad har jag med mig?

Första dagen jag satte mig på stolen i GR:s lokaler i Gårda undrade jag vad jag hade gett mig in på. Är det detta som ska ta mig från junior till senior inom stadsbyggnadsutveckling? Och vem är jag i detta sammanhang?

Under min utbildning till arkitekt har jag ständigt sökt efter helhetsperspektivet. Kanske är det min önskan att förstå varför vi tar vissa beslut kring hur vår miljö ser ut eller så är det en törst efter att få en så bred kunskap som möjligt. Oavsett vilket så är det något som driver mig framåt. Jag började min utbildningsbana inom kurser i landskapsarkitektur, upptäckte att jag saknade det urbana panoramat och sökte vidare och läste till planarkitekt på BTH och avslutade mina studier på Chalmers arkitektur. Efter denna utbildning beskriver jag mig själv som arkitekt med inriktning på stadsplanering.

Varför sökte jag nu till Framtidens samhällsbyggare? Jo, det är fortfarande min drivkraft i att skapa ett helhetsperspektiv inom stadsbyggande som gjorde att jag sökte mig hit och ordet drivkraft är något jag kommer tillbaka till. Efter 1 års arbete delvis som konsult och delvis inom kommun, kände jag en avsaknad av förståelse för andra aktörernas mål och perspektiv på stadsbyggande. Fick tips om denna tjänst och nu är jag här.

En av de främsta lärdomarna jag har med mig just nu är just förståelsen för andra branschers drivkrafter. Vilka hjärtefrågor som driver dem är det som styr deras beslut.

Om det är inom förvaltning, projektering eller i visionsstadiet en aktör befinner sig i spelar i sig ingen roll, utan det viktiga är att i ett tidigt skede reda ut vad det är som driver en viss aktör, detta för att skapa en samsyn i mål och effektiva arbetssätt inom ett projekt. Att i ett tidigt skede förstå varför en fråga viktig ser jag som en av nycklarna till ett effektivt arbetssätt. Inte minst när dagens mål är att skapa en hållbar miljö från vision till förvaltning.

Hållbar drivkraft

Förra veckan fick jag möjlighet att vara med i en artikel i tidningen Arkitekten och berätta om min tjänst som framtidenssamhällsbyggare. Där nämnde jag att en av de största utmaningarna jag upplevt under mina två breddningsperioder hittills är den press och stress som branschens aktörer har på sig vad gäller att bygga snabbt och effektivt. Att i denna stress inte missa omätbara värden, inte missa att värdera de misstag och lärdomar vi fått från tidigare stadbyggnadsprojekt tror jag blir vår generations största uppgift. Hittills har jag lärt mig att kommunikation är A och O och det handlar om att lägga tid på att bygga upp ett förtroende för varandra från start. Något vi också fått öva oss på inom vår traineegrupp då vi arbetat med vårat case.

Vi som traineegrupp börjar efter 1 års tid bli en spännande grupp och vi arbetar mer och mer åt samma håll.

Nu är det snart dags för semester,  något som jag vet att alla vi traineer ser fram emot. Det har varit en omtumlande och spännande vinter och vår.  Det ska bli fint att smälta det vi hittills lärt oss innan hösten erbjuder en sista breddningsperiod på ett nytt företag.

Glad sommar!

Varma hälsningar Alexandra Romanov

Tio månader in i programmet

Tio månader in i programmet

Vi är redan inne på den tionde månaden av traineeprogrammet. Flera av oss börjar blicka framemot semestern och stressen börjar krypa fram när vi inser att idéseminariet i slutet av oktober närmar sig med en rask fart. 

De senaste veckorna har haft en avgörande betydelse för vårt casearbete. Efter en avstämning med vår beställare Vasakronan har vi tagit flera viktiga steg framåt.Vi har avgränsat oss och formulerat arbetsmoment för de kommande månaderna fram till idéseminariet. För första gången känns det som att vi vet vad vi ska göra och nu väntar några månader av intensivt arbete för att hinna klart i tid.   

Att jobba tretton personer med ett projekt som i stort sett saknar ramar och en tydlig uppdragsbeskrivning har inte alltid varit en dans på rosor. Vid flera tillfällen har vi upplevt att vi har tagit ett steg fram och två steg bak. Men det är också detta som gör det till en spännande utmaning. Senare i arbetslivet kommer vi troligtvis aldrig jobba med projekt där vi behöver forma både mål, syfte, arbetssätt och projektorganisation på egen hand. Casearbetet ger oss dessutom möjlighet att testa olika roller i en projektorganisation och få tillfälle att öva på olika roller i ett tillåtande klimat. Jag hade till exempal ingen erfarenhet av att hålla i möten innan jag började i traineeprogrammet. Jag har nu upptäckt att jag trivs bra i ordföranderollen vilket ger mig en trygghet inför mina kommande möten som projektledare.

Häromveckan avslutade vi den andra breddningsperioden. Jag som i vanliga fall sitter på beställarsidan har fått möjlighet att delta i produktionen på PEAB Anläggning. Det har varit en otroligt givande period. Det har gett mig en större förståelse för samspelet mellan beställare och utförare samt en förståelse för de konsekvenser som kan uppstå i ett senare skede till följd av beslut som vi beställare tar. Under breddningsperioden har jag lärt känna många nya branschkollegor, om jag i framtiden har frågor kring betong eller markarbeten vet jag vilka jag kan vända mig till. Tack kollegorna på PEAB Anläggning och gruppen på projektet Glöstorpsskolan för två mycket trevliga och lärorika månader hos er.

Nu ser jag framemot några välbehövda semesterveckor och hoppas att vi ses på idéseminariet den 24 oktober!

Sofia Söderlund
Bitr Projektledare Mölndals stad
FS5