En föraning om sommaren

Hej!

Jag heter Jonathan och arbetar som planarkitekt på Stadsbyggnadskontoret i Göteborg och sedan två veckor är jag på min andra breddningsperiod hos enheten för samhällsplanering på Trafikverket. Parallellt arbetar vi i traineegruppen med ett projektarbete som är i full gång och idag är jag även bloggare. Jag tänkte med detta inlägg dela med mig lite av mina reflektioner som trainee för framtidens samhällsbyggare.

Samtidigt som jag börjar fundera över vad jag vill skriva i detta inlägg börjar jag strukturera upp tider för nästkommande vecka. Det är breddningsbokningar, traineemöten och mail som jag vill stämma av från min ordinarie arbetsplats. Livet som trainee innebär ofta att ha många tankar i huvudet och ibland kan det bli lite rörigt. En får hoppa mellan olika roller, åtaganden och kalendrar. Jag skriver en uppmanande post-it och fäster den på min anteckningsbok; ”kolla upp vad som behöver göras och planera i tid”. Vårsolen lockar så jag bestämmer mig för att skriva utomhus.

Jag packar ryggsäcken och ger mig iväg. De senaste veckorna har en föraning om sommaren kommit till Göteborg och när jag passerar Järntorget ser jag att körsbärsträden knoppar i värmen. Staden har verkligen börjat vakna till liv igen efter en avvaktande vår. Gatorna är fulla av människor.

Jag har nu arbetat sedan sommaren 2017 och kan snart säga att jag jobbat ett år inom branschen. Traineeprogrammet har erbjudit en varierad tid med många inblickar i olika verksamheter. Det har varit en tid som mött mig väl i min ambition att få en bredare förståelse av vad samhällsbyggnad innebär i praktiken. Min studiebakgrund innefattar två kandidatprogram inom ämnet och en master i arkitektur. Men trots alla år av högskolestudier upplever jag att det är nu som min riktiga utbildning har börjat. Under programmet har jag upptäck otaliga frågor att sätta mig in i, perspektiv att förstå och processer att begripa. Det är en svindlande uppgift att börja övningsköra i den enorma apparat som står bakom samhällsbyggandet, lära känna dess delar men framförallt att börja hitta sin egen roll i detta komplexa maskineri. För min egen del har jag även tvingats resignera inför min kanske naiva tilltro att en dag bemästra detta hantverk. Jag ser allt tydligare det ömsesidiga beroendet av olika aktörers färdigheter och kompetenser och inser allt mer behovet av stärkt samsyn och effektivare samverkan. 

Jag korsar Esperantoplatsen och promenerar upp på den gamla stadsmuren. Bloggen ska ju ha ett foto så jag tar med mig utsikten över de människor som slagit sig ned på torgets uteserveringar. Jag känner mig glad av att se så många andra, liksom jag, som sökt sig ut för att ta del av staden idag. 

På Stadsbyggnadskontoret har jag fått möjlighet att arbeta med planering. Att gå från idé till antagen plan är ofta en flerårig process och jag har ännu långt kvar innan jag får leda min första plan i mål. Men detta är bara en begränsade del av samhällsbyggandet. Under min första breddning hos Trafikkontoret fick jag upptäcka vad som sker när de planer vi antagit skall projekteras och bebyggas samt vikten av att tidigt samordna planering med ett framtida genomförande. När ni läser detta inlägg har kanske beslutet om ny nationell plan för transportsystemet antagits, något man arbetat med på Trafikverket, min nuvarande breddningsplats. Med denna plan antas åtgärder fram till 2029, vissa av dessa projekt kanske inte blir uppförda och införlivade i samhället förrän jag går i pension.

Efter att ha fått börja arbeta med dessa långsiktiga processer en tid ser jag samhällsbyggandet som en stor utmaning för både branschen och mig själv. Hur ska alla vi som verkar inom samhällsbyggnad, utan att känna till framtidens förutsättningar, med olika intressen och perspektiv, kunna manövrera alla pågående projekt, genom föränderliga tider, för att i slutändan skapa den bebyggelse som morgondagen samhälle behöver. Som sagt, det kan vara många tankar i huvudet när man är trainee och ibland känns det lite rörigt.

När jag sitter och skriver känner jag att jag nästan bävar för denna storvulna uppgift. Vad har jag gett mig in i egentligen? Men samtidigt betraktar jag omgivningen omkring mig. Alla dessa människor som tagit sig hit. Trafiken flyter fram, vattnet rinner i kranarna, lamporna lyser, vi som sitter här kan enkelt beställa en kaffe. Vi tar allt detta för givet. På något sätt har de som varit med och byggt denna plats ändå lyckats få systemet att fungera. Även om det finns mycket kvar att utveckla och göra hållbart kan jag inte låta bli att förundras hur väl allt ändå tycks vara planerat. Jag börjar känna mig färdig med blogginlägget och har hunnit göra en plan för nästa vecka. Jag bockar av min post-it lapp men håller kvar blicken på vad jag skrivit. Kanske är det detta hela traineeprogrammet handlar om.

Jonathan Granberg
Trainee på Stadsbyggnadskontoret i Göteborg

Ledning och resultat

Ledning och resultat

Det är fredag, första veckan tillbaka efter semestern.

Det har varit en intensiv vecka där stort fokus legat på hemmaplan med uppföljning och återkoppling av arbetena som varit igång under semestern i projektet men också förberedelser för de arbeten och avslut som sker under de närmsta veckorna. Samtidigt så går traineegänget in i en fas av återigen förändrad tillvaro med breddning och ett samtidigt högt produktionstempo i caset.

 

Vi backar bandet och tar oss tillbaka till breddningsperiod två, en period som jag skulle spendera hos trafikkontoret. Dessvärre blev det inget med detta och jag gjorde istället min breddning internt i mitt projekt på Peab. Jag fick där både gå med entreprenadingenjörerna på blocket samt hänga med gänget som arbetar med kontraktsadministration och förändringshantering. Det var roligt att få göra saker som jag kände mig mer bekant med även om jag till viss del kunde sakna tempot och de framsteg som syns ute i produktion. Det är otroligt häftigt att stanna upp, reflektera och se hur alla olika roller i projektet samverkar och hur vi arbetar med olika saker men ändå gemensamt når resultat. Extra intressant tycker jag att det är utifrån ett ledningsperspektiv, då det gäller att göra rätt strategiskt för att maskineriet ska ånga på. Här drar jag också paralleller till hur vi i traineegänget organiserar oss och hur vi förändrar vår organisation för att skapa våra egna bästa förutsättningar för att nå resultat. Just en sådan förändring kom en dryg månad innan semestern, där vi började arbeta med en ledningsgrupp som leder och driver processen framåt, det finns olika funktioner för att stödja ledningsgruppen och vi har sedan hela gänget som besitter olika spetskompetenser. Organisationen i sig är inget revolutionerande, men det är väldigt intressant att reflektera kring vikten av ledning, både visionärt och interpersonellt, för att få en grupp att producera. Det ska bli särskilt intressant att få fortsätta reflektera och praktiskt få vara en del av detta, nu när semestern är över och vi snart skall leverera vårt resultat.

 

Det är en spännande tid som ligger framför oss och mig själv. Jag har haft mycket att göra i projektet Olskroken där vi närmar oss besiktningar. Traineegänget skall under tre intensiva dagar arbeta med förankringen av organisationen och aktiviteterna fram till slutseminariet. Samtidigt som detta har vi fortfarande en pandemi att förhålla oss till, vilket är oerhört utmanande men samtidigt stärkande. Så länge vi har ett klimat med hög tolerans, tillit och roligt med varandra, är ingenting omöjligt. Det är nyckeln till att vårt team når våra resultat.

 

Snart väntar ytterligare en breddningsperiod, där jag ska till Partille Kommun. Jag ser väldigt mycket fram emot att få komma till Partille och få många nya insikter och lärdomar.

 

 

M. Lilja

Peab Anläggning

 

 

*bilden är från gjutningen av vår första överbyggnad på Olskroksbron

Mattis Lilja
FS6