En tid för reflektion
Hej bloggläsare!
Först och främst vill jag passa på att önska er ett gott nytt år. För så är det faktiskt, vi har gått in i ett nytt år, 2019. Detta hoppas och tror jag blir ett år som kommer att förändra oss traineer ganska mycket, både personligen och inom våra yrkesroller.
Jag heter Ebba och är anställd på Fastighetskontoret där jag arbetar som biträdande projektledare på avdelningen utveckling mark och byggnader. Vår främsta uppgift är att utveckla och förvalta mark och hus som ingår i kommunens markreserv samt att iordningsställa mark för exploatering genom att antingen riva byggnader eller avverka skog. Rollen som biträdande projektledare innebär att man är delaktig i hela byggprocessen från det att projektet handlas upp till slutbesiktning. Detta tycker jag är både kul och utmanande och jag hoppas på att kunna utvecklas i min roll under mitt år som trainee.
Just nu är vi inne i en period av julledighet och många av rummen på kontoren är tomma. Breddningsperiod ett har kommit halvvägs och jag befinner mig på Riksbyggen och deras avdelning bostad. Här har jag fått skugga de projektledare som jobbar med nyproduktion vilket har varit en del skillnad för mig som i vanliga fall jobbar med ombyggnad. Mina dagar här har hittills bestått av utbildningar, möten, besiktningar, platsbesök på projekt samt har jag varit med och träffat kunder som precis har flyttat in i helt nybyggda bostadsrätter. Det är minsann en häftig känsla att kliva in i en lägenhet som i storts sett bara hantverkare har varit i tidigare. Jag har även fått ett eget uppdrag som har inneburit en hel del informationssökning inom företaget och intervjuer med anställda. Ett uppdrag vars lärdom jag vet att jag också kan ta med mig tillbaka till mitt hemmaföretag. Bilden ovan visar en modell över ett av alla häftiga projekt som Riksbyggen jobbar med här i Göteborg.
Fyra månader av traineeprogrammet har nu gått och att få julledigt och kunna koppla av har varit väldigt skönt. Men det har också varit ett tillfälle för oss att stanna upp och reflektera över det vi går igenom. Att vara trainee är både jätteroligt men också tufft. Att vara ny på jobbet fyra gånger under fjorton månader är rätt påfrestande och därför tycker jag det är viktigt att påminna mig själv om vilken unik möjlighet det är att vara trainee. Genom att byta arbetsplats och lära känna nya personer och företag får vi både en större förståelse för varandra och men framför allt för branschen i helhet. Detta är en upplevelse jag antagligen inte kommer att få igen och därför är jag både glad och stolt över att jag fick möjlighet att göra detta efter min examen.
Förvaltningarna har alla sina egenintressen och sitter vanligtvis och finnular på egen kammare. Det kan skapa osämja och missförstånd och argumentation då egenintresse står före Stadens bästa. Dessutom är det svårt att samorganisera en så stor organisation som Göteborgs Stad med önskvärt gemensamma databaser och projektportaler. I BoStad2021 har alla handläggare möjlighet att sitta tillsammans, i en projektlokal på Fastighetskontoret där jag sitter just nu och skriver. Det innebär i praktiken att när Kretslopp och vatten behöver bolla en fråga med Stadsbyggnadskontoret sträcker man på halsen och ser över datorskärmen till planhandläggaren från Stadsbyggnadskontoret som sitter mittemot och frågar ”Du, de nya illustrationsbilderna, har du dom?” Förutom samverkan mellan individer satsar BoStad2021 också på parallella processer; markanvisning och planförfarande sker samtidigt och i samverkan med exploatörerna. På de möten jag varit med och av det jag sett verkar det fungera relativt bra. Många av planerna verkar bli färdiga i tid och den allmänna inställningen är lösningsorienterad. Jag har märkt att egenområdet flyter ut och Trafikkontoret kan få en god idé från Park och natur. Men i min begränsade erfarenhet (på en månad i projektet) verkar den största skillnaden bli den personliga relationen. Alla luncher tillsammans, alla samtal på kafferasterna och afterworken, den personliga kontakten gör att arbetet går snabbare, med mindre fejder och verkar dessutom bli roligare! Våra gruppledare på GR, som håller i traineeprogrammets utbildningar, pointerar det för jämman, att för att bli ett effektivt team krävs tid i gruppen tillsammans. Att för att samarbeta i grupp krävs att gruppen är tajt, att det är högt i tak för ifrågasättande och konfontration, samt att det finns tillit till gruppen i sig. Personlig utveckling är central för ett effektivt team, eftersom det är först när individerna i gruppen utvecklas som gruppen gör det. Förmågan att lösa konflikter är i ett sådant sammanhang mycket viktig och just det övade vi i traineegruppen på under förra utbildningsdagarna på GR, att se våra egna beteendemönster vid konflikter. När vi blir konfronterade med obehagligheter, som kritik på vårt beteende, skapar sinnet sina försvarsvägar, försvarsbeteenden. Det kan vara att vi intellektualisera det som sägs, skjuter det ifrån oss och säga att det inte är sant, plötsligt bli dränerade på energi eller tänka att det är bara "sån jag är" och därför går det inte att ändra på. Det finns en rad olika flyktbeteenden och skulle någon be dig rannsaka dig själv dyker både det ena och det andra upp. Så vad händer då när vi väl har blivit varse våra mindre produktiva beteenden?
Tack för mig och ha det fint! Vänligen,