En trainees vardag
Jag som skriver det här heter Johanna Jeppsson och jobbar som biträdande projektledare på Västfastigheter. Västfastigheter är en del av Västra Götalandsregionen och förvaltar sjukhusfastigheter i regionen, men även naturbruks- och folkhögskolor samt kulturfastigheter som exempelvis botaniska trädgården i Göteborg. Jag arbetar på projektenheten i Göteborg där bland annat Sahlgrenska, Östra sjukhuset och Mölndals sjukhus ingår.
Hur hamnade jag här då? Jag har läst Civilingenjör i Industriell ekonomi och det var inte helt självklart att jag skulle hamna i samhällsbyggnadsbranschen. Utbildningen är väldigt bred och innehåller en vid blandning av teknik, ekonomi, matematik och projektledning. När möjligheten kom att få driva projekt och vara med att bygga framtidens sjukhus var det lätt att tacka ja! Traineeprogrammet gjorde såklart valet lättare eftersom att jag skulle få möjlighet att lära känna branschen mer, fördjupa min kunskap och bredda mitt nätverk. Idag är jag väldigt glad över att jag är en del av Framtidens Samhällsbyggare omgång 4. Jag har lärt mig massor den senaste tiden, både om mig själv och om branschen.
Vid de senaste utbildningsdagarna gick vi igenom gruppens drivkrafter. IPU-analysen identifierar sex stycken: praktisk-ekonomisk, estetisk, individualistisk, social, teoretisk och traditionell, vilka talar om för oss varför vi gör det vi gör. Det blev många aha-upplevelser och var intressant att ta del av de andra traineernas drivkrafter och förstå mer om hur vi alla bidrar till gruppen på olika sätt. Genom att öka medvetenheten om våra drivkrafter kan vi använda våra styrkor bättre i vårt vardagliga arbete!
Just nu befinner jag mig på mitt hemföretag Västfastigheter, på vårt kontor i Mölndal. Om ett år sitter jag antagligen på vårt nya kontor, Regionens Hus, som ni ser på bilden. Jag är inblandad i olika projekt som är i olika faser, vilket innebär en del farande till olika platser för möten. Variationen uppskattar jag mycket i mitt arbete. Jag är med som bitr. projektledare i nybyggnadsprojektet Högsbo Specialistsjukhus. Detta sjukhus kommer bli en del i att utveckla och modernisera sjukvården med hjälp av ny teknik, nya arbetssätt, effektiva försörjningsprocesser och flexibla lösningar. Framtidens sjukhus helt enkelt! Byggnaden kommer att stå där flera decennier framöver och det är viktigt att vi tänker och bygger rätt från början. Vi går nu in i arbete med rumsfunktionsprogram och projektering. Förutom detta har jag även drivit några egna mindre ombyggnadsprojekt på Sahlgrenska, bland annat ombyggnad av en föreläsningssal och ett rondrum.
Idag har jag träffat Darko, som ska komma hit under breddningsperiod 2 i april, för en avstämning. Det börjar bli dags att samla ihop mina egna projekt, lämna över till kollegor och förbereda mig inför nästa breddningsperiod. Själv ska jag vara på Stadsbyggnadskontoret, Göteborgs stad, och jag ser fram emot att lära mig mer om deras del i branschen. Nästa vecka väntar en intern projektledarutbildning på 3 dagar på Västfastigheter. Parallellt med detta rullar arbetet med trainee-gruppens case, med andra ord så är det mycket roligt på gång!
Förvaltningarna har alla sina egenintressen och sitter vanligtvis och finnular på egen kammare. Det kan skapa osämja och missförstånd och argumentation då egenintresse står före Stadens bästa. Dessutom är det svårt att samorganisera en så stor organisation som Göteborgs Stad med önskvärt gemensamma databaser och projektportaler. I BoStad2021 har alla handläggare möjlighet att sitta tillsammans, i en projektlokal på Fastighetskontoret där jag sitter just nu och skriver. Det innebär i praktiken att när Kretslopp och vatten behöver bolla en fråga med Stadsbyggnadskontoret sträcker man på halsen och ser över datorskärmen till planhandläggaren från Stadsbyggnadskontoret som sitter mittemot och frågar ”Du, de nya illustrationsbilderna, har du dom?” Förutom samverkan mellan individer satsar BoStad2021 också på parallella processer; markanvisning och planförfarande sker samtidigt och i samverkan med exploatörerna. På de möten jag varit med och av det jag sett verkar det fungera relativt bra. Många av planerna verkar bli färdiga i tid och den allmänna inställningen är lösningsorienterad. Jag har märkt att egenområdet flyter ut och Trafikkontoret kan få en god idé från Park och natur. Men i min begränsade erfarenhet (på en månad i projektet) verkar den största skillnaden bli den personliga relationen. Alla luncher tillsammans, alla samtal på kafferasterna och afterworken, den personliga kontakten gör att arbetet går snabbare, med mindre fejder och verkar dessutom bli roligare! Våra gruppledare på GR, som håller i traineeprogrammets utbildningar, pointerar det för jämman, att för att bli ett effektivt team krävs tid i gruppen tillsammans. Att för att samarbeta i grupp krävs att gruppen är tajt, att det är högt i tak för ifrågasättande och konfontration, samt att det finns tillit till gruppen i sig. Personlig utveckling är central för ett effektivt team, eftersom det är först när individerna i gruppen utvecklas som gruppen gör det. Förmågan att lösa konflikter är i ett sådant sammanhang mycket viktig och just det övade vi i traineegruppen på under förra utbildningsdagarna på GR, att se våra egna beteendemönster vid konflikter. När vi blir konfronterade med obehagligheter, som kritik på vårt beteende, skapar sinnet sina försvarsvägar, försvarsbeteenden. Det kan vara att vi intellektualisera det som sägs, skjuter det ifrån oss och säga att det inte är sant, plötsligt bli dränerade på energi eller tänka att det är bara "sån jag är" och därför går det inte att ändra på. Det finns en rad olika flyktbeteenden och skulle någon be dig rannsaka dig själv dyker både det ena och det andra upp. Så vad händer då när vi väl har blivit varse våra mindre produktiva beteenden?
Tack för mig och ha det fint! Vänligen,