×

Felmeddelande

Deprecated function: Array and string offset access syntax with curly braces is deprecated in include_once() (line 20 of /var/www/prod/framtidens-samhallsbyggare/includes/file.phar.inc).

En turbulent verklighet

Jag befinner mig mittemellan två perioder. Det är dags att avsluta på mitt hemföretag och att gå vidare med att bli utlånad till ett annat företag. Mer än något annat vill jag knyta ihop lösa ändar så att jag får en ren start på nästa företag. Men vad händer? Jag blir sjuk! Mitt i allt detta finns utbildningsdagar inbokade, det ska representeras på en arbetsmässa och jag ordnar med ett studiebesök hos Borås Stad i koppling till Casearbetet. Turbulens!

Så här ser vår verklighet ut och det mestadels på ett positivt sätt. Ja, då syftar jag inte på att bli sjuk vid fel tillfälle utan det konstanta jonglerande som är vår vardag. Att vara trainee innebär en unik frihet om man bara tar för sig. Utöver att komma in i det generella arbete man så småningom ska axla, finns utbildningsdagar, case-arbete, CMB-frukostar och luncher som obligatoriska inslag i programmet. Samtidigt känner jag via mitt hemföretag en frihet att gå på alla intressanta mässor och föredrag utöver detta som kan vidga min förståelse och kompetens inom samhällsbyggnadssektorn. Härom veckan var jag på en arkitekturmässa och snart blir det ett seminarium om träbyggnation. Passar det i schemat och är intressant så är jag där! Samtidigt som veckorna aldrig gått så fort som nu.

Mitt namn är Henrik Sonesson och jag har fram tills nyligen haft min vardag som biträdande projektledare på mitt hemföretag Riksbyggen. Jag har min bakgrund i Väg- och Vattenbyggnad på Chalmers där jag sedan fortsatte på en mjukare bana inom en projektledningsmaster. Jag kommer från en utbildning där man fostrar ett förakt mot arkitekter och där man än idag så vitt jag vet jobbar med noll utbyte, arkitekt- och ingenjörsutbildningarna. Jag har alltid tyckt det varit konstigt när verkligheten är den att vi är högst beroende av varandra i arbetslivet.

Idag befinner jag mig på min kontorsplats på White Arkitekter. Detta fångar konkret vitsen med Framtidens Samhällsbyggare. Jag har nu chansen att inte bara lära mig ritprogram av olika slag, utan jag får hela tiden en ökad förståelse för arkitekters vardag och arbetssätt. Arkitekter är konsulter och att jobba med många olika konsulter är vardag på Riksbyggen. Skillnaden nu är att jag sitter på andra sidan bordet och där är verkligheten annorlunda. Tic, tac, tic, tac.

Men hur gick det då med sjukan och allt? Hur gick det med studiebesöket i Borås? Vi spenderade först en förmiddag på Stadshuset, där flertalet personer från Borås Stad höll olika dragningar inför hela traineegänget. Med inslag av historia, nutida och framtida Borås har vi nu ännu stadigare fötter att stå på i vårt case. Eftermiddagen spenderades sedan med en stadsvandring för att få en känsla för staden som omfattas av vårt case. Kort och gott fick vi ännu en pusselbit i det stora hela. Men nu så sitter jag här vid mitt skrivbord med ett avklarat studiebesök i Borås, en förkylning mindre, en ny organisation att utforska och jag tror nog att den där nya traineen på Riksbyggen åtminstonne fick en ren arbetsplats med ett litet välkomstpaket på bordet på sin första dag. Så jag antar att det löste sig hyffsat.

Slutligen kommer en förklaring till bilden: Den är tagen under stadsvandringen i Borås och fångar ett klotter på en av riksväg 40:s viadukter. Riksväg 40 går rakt igenom Borås och delar i mångt och mycket staden med dess barriäreffekt. Planläggningen av den fordrar en ursäkt.

Ha de gött!

Henrik Sonesson
Biträdande projektledare, Riksbyggen, Trainee, White Arkitekter

Digitalisering, Ansvar och Tankeställare.

Digitalisering, Ansvar och Tankeställare.

Då har tiden fallit på mig att tillhandahålla tankefodret för denna två-veckorsperiod. Ja heter Mikael och är anställd på Peab Infrastruktur. Jag har en utbildning som många andra i denna trupp från Chalmers. Men som de som var på CMBs Ledarskapsdag i år fått höra, så är det inte lika intressant att veta vart någon har varit utan att få reda på: ”vart är du på väg?”

Bild från Ledarskapsdagen (24/4 - 2+2017)

Jag är på väg mot en byggarbetsplats i en samhällsbyggnadssektor som står mitt i en av sina mest utmanande tider. Inte för att det finns för lite jobb, utan för att det finns för mycket. Bara att lyckas tillgodose det enorma behov av byggnader, bostäder och infrastruktur är en enorm utmaning. Men att göra detta samtidigt som byggprocesstakten ökar, och samtidigt som projekten skall försörjas med kompetenta medarbetare. Det är som att trolla fram en Tulipanros med knäna. Nu kanske du trodde att jag hade en lösning på detta. Men det har jag inte. Dock ser jag fram emot att vara en del av lösningen. Att utmana och utmanas av den process- och teknik- utveckling som kommer att omvälva denna bransch. Jag menar; vart är alla robotar som utlovats?! Men för att komma dit jag är på väg, och för att kunna vara en del av lösningen krävs ett stort arbete. Inte bara från mig utan från väldigt många. Det hjälper inte att jag kommer dit jag tror jag är på väg om jag inte har med mig många andra. Som nämnts i tidigare blogginlägg så krävs det 100% ansvar från alla parter för att en sådan kommunikation skall kunna ske. Men inte nog med det. Det krävs att man har det i åtanke 100% av tiden. Hela tiden, och då menar jag hela tiden, jobba på att förminska avstånden mellan de olika aktörerna i samhällsbyggnadsbranschen och öka förståelsen för problematiken och värderingarna hos de olika aktörerna. Så fort man slutar tänka, så fort man slutar ta ansvar. Då slutar även andra att göra det och vi får ett system där alla är motparter och ingen samverkar för att i slutändan få en produkt dom är så bra som möjligt för samhället. Det tror jag på! Genom Framtidens Samhällsbyggare är vi traineer en liten del av denna utveckling. På Kretslopp och Vatten, där jag var i vintras, och på Riksbyggen, där jag är nu, lär jag mig om värderingarna, problem och externa påtryckningar som finns i dessa delar av branschen. Samtidigt får man se i vilka gränssnitt som våra arbeten överlappar och där det kommer krävas extra fokus och ansvar framöver.

Bild från första spadtaget vid Munkebäck (2/5 - 2017)

  Med detta vill jag lämna över bloggen till nästkommande trainee: Cecilia. Men jag vill även passa på att skicka med några tankeställare till er som läser. Detta är saker som vi brottas med i traineegruppen just nu. 1: Varför vågar vi inte misslyckas i Samhällsbyggnadsbranschen? Kommer detta med en hög risk-ovilja bland aktörerna? 2: Vad händer om man istället för att fråga vad det kostar, frågar: Vad kostar det att inte göra detta?   Framåt!  


Vid tangentbordet:

     

Mikael Johansson
Anläggningsingenjör, Peab Anläggning AB