×

Felmeddelande

Deprecated function: Array and string offset access syntax with curly braces is deprecated in include_once() (line 20 of /var/www/prod/framtidens-samhallsbyggare/includes/file.phar.inc).

En turbulent verklighet

Jag befinner mig mittemellan två perioder. Det är dags att avsluta på mitt hemföretag och att gå vidare med att bli utlånad till ett annat företag. Mer än något annat vill jag knyta ihop lösa ändar så att jag får en ren start på nästa företag. Men vad händer? Jag blir sjuk! Mitt i allt detta finns utbildningsdagar inbokade, det ska representeras på en arbetsmässa och jag ordnar med ett studiebesök hos Borås Stad i koppling till Casearbetet. Turbulens!

Så här ser vår verklighet ut och det mestadels på ett positivt sätt. Ja, då syftar jag inte på att bli sjuk vid fel tillfälle utan det konstanta jonglerande som är vår vardag. Att vara trainee innebär en unik frihet om man bara tar för sig. Utöver att komma in i det generella arbete man så småningom ska axla, finns utbildningsdagar, case-arbete, CMB-frukostar och luncher som obligatoriska inslag i programmet. Samtidigt känner jag via mitt hemföretag en frihet att gå på alla intressanta mässor och föredrag utöver detta som kan vidga min förståelse och kompetens inom samhällsbyggnadssektorn. Härom veckan var jag på en arkitekturmässa och snart blir det ett seminarium om träbyggnation. Passar det i schemat och är intressant så är jag där! Samtidigt som veckorna aldrig gått så fort som nu.

Mitt namn är Henrik Sonesson och jag har fram tills nyligen haft min vardag som biträdande projektledare på mitt hemföretag Riksbyggen. Jag har min bakgrund i Väg- och Vattenbyggnad på Chalmers där jag sedan fortsatte på en mjukare bana inom en projektledningsmaster. Jag kommer från en utbildning där man fostrar ett förakt mot arkitekter och där man än idag så vitt jag vet jobbar med noll utbyte, arkitekt- och ingenjörsutbildningarna. Jag har alltid tyckt det varit konstigt när verkligheten är den att vi är högst beroende av varandra i arbetslivet.

Idag befinner jag mig på min kontorsplats på White Arkitekter. Detta fångar konkret vitsen med Framtidens Samhällsbyggare. Jag har nu chansen att inte bara lära mig ritprogram av olika slag, utan jag får hela tiden en ökad förståelse för arkitekters vardag och arbetssätt. Arkitekter är konsulter och att jobba med många olika konsulter är vardag på Riksbyggen. Skillnaden nu är att jag sitter på andra sidan bordet och där är verkligheten annorlunda. Tic, tac, tic, tac.

Men hur gick det då med sjukan och allt? Hur gick det med studiebesöket i Borås? Vi spenderade först en förmiddag på Stadshuset, där flertalet personer från Borås Stad höll olika dragningar inför hela traineegänget. Med inslag av historia, nutida och framtida Borås har vi nu ännu stadigare fötter att stå på i vårt case. Eftermiddagen spenderades sedan med en stadsvandring för att få en känsla för staden som omfattas av vårt case. Kort och gott fick vi ännu en pusselbit i det stora hela. Men nu så sitter jag här vid mitt skrivbord med ett avklarat studiebesök i Borås, en förkylning mindre, en ny organisation att utforska och jag tror nog att den där nya traineen på Riksbyggen åtminstonne fick en ren arbetsplats med ett litet välkomstpaket på bordet på sin första dag. Så jag antar att det löste sig hyffsat.

Slutligen kommer en förklaring till bilden: Den är tagen under stadsvandringen i Borås och fångar ett klotter på en av riksväg 40:s viadukter. Riksväg 40 går rakt igenom Borås och delar i mångt och mycket staden med dess barriäreffekt. Planläggningen av den fordrar en ursäkt.

Ha de gött!

Henrik Sonesson
Biträdande projektledare, Riksbyggen, Trainee, White Arkitekter

Digital trainee...?

Digital trainee...?

Hej,

Så har det blivit min tur att skriva på denna ärofyllda blogg! Jag heter Sofia Norman och arbetar som arbetsledare på AF Bygg Göteborg. För tillfället är jag på breddning på Stadsbyggnadskontoret i Partille kommun. I detta blogginlägg kommer jag berätta om (några av) mina upplevelser och lärdomar som trainee. 

Våren 2020 blev inte som någon hade tänkt sig, händelseförloppet sedan COVID-19 blev känt har för mig låtit som ett avsnitt av p3 Dystopia. Förvisso ett spännande poddavsnitt, men inte på riktigt. Men så blev pandemin verklighet; och med omställningen kom en känsla av osäkerhet. En osäkerhet inför framtiden och vilken roll jag själv har i allt som händer, vilket har fått mig att inse betydelsen av en fast anställning och av kollegor som stöttar. Kollegor på hemarbetsplatsen, traineekollegor, processledare och kollegor på breddningsplatsen.

Beskedet om att jobba hemifrån kom kvällen före första dagen i Partille. Min nystrukna skjorta blev hängande på sin galge, jag satt vid mitt egna köksbord och  fick hälsa på en mängd nya människor via kameran. Särskilt nervös var jag inte, jag hade träffat tre av dem veckan innan och fått ett väldigt positivt intryck. Jag är ny på jobbet i Partille men känner mig delaktig tack vare några framgångsfaktorer:

  • Mötets moderator presenterar mig som är ny
  • Kameran är på i så lång utsträckning det går
  • Digital eftermiddagsfika

Egentligen ganska självklart? Grunden för det hela är, tror jag, en sund kultur på arbetsplatsen vilket ger en öppen och tillmötesgående attityd. Oavsett om mötet sker digitalt eller inte. 

Under mina tre första veckor i Partille har jag fått en större förståelse för detaljplaneprocessen, där det mest påtalande är att demokrati måste få ta tid. Det är med tid vi betalar för vårt demokratiska samhälle, och därför kan stadsbyggnadsprocessen uppfattas som långsam. För mig som arbetar för en privat aktör är det väldigt intressant att se myndighetsutövandet och hur olika ärenden hanteras med politikens inspel. Vad som mött mig i Partille är en vilja att göra gott för de som bor i kommunen, och den välviljan vill jag verkligen ta lärdom av.

Det är mycket att ta lärdom av under tiden som trainee - många reflektioner, möten, samtal, kunskaper jag vill minnas och få användning för. De styrkor jag utvecklar hos mig själv vill jag kunna applicera i mitt framtida arbete. Hur, är då den stora frågan? Det har jag några månader till på mig att fundera kring, men som min mentor sa är det i grunden att vara medveten om vad jag gör, och varför jag gör det. Då kommer resten ofta av sig själv.

Hoppas du fann nöje i att läsa mina reflektioner,

P.S bilden är tagen i Hamburg och har säkert dykt upp i tidigare blogginlägg, men den är för härlig för att inte delas igen! 

 

Vänliga hälsningar

Sofia Norman

Trainee, AF Bygg Göteborg

Sofia Norman
FS6