En turbulent verklighet
Jag befinner mig mittemellan två perioder. Det är dags att avsluta på mitt hemföretag och att gå vidare med att bli utlånad till ett annat företag. Mer än något annat vill jag knyta ihop lösa ändar så att jag får en ren start på nästa företag. Men vad händer? Jag blir sjuk! Mitt i allt detta finns utbildningsdagar inbokade, det ska representeras på en arbetsmässa och jag ordnar med ett studiebesök hos Borås Stad i koppling till Casearbetet. Turbulens!
Så här ser vår verklighet ut och det mestadels på ett positivt sätt. Ja, då syftar jag inte på att bli sjuk vid fel tillfälle utan det konstanta jonglerande som är vår vardag. Att vara trainee innebär en unik frihet om man bara tar för sig. Utöver att komma in i det generella arbete man så småningom ska axla, finns utbildningsdagar, case-arbete, CMB-frukostar och luncher som obligatoriska inslag i programmet. Samtidigt känner jag via mitt hemföretag en frihet att gå på alla intressanta mässor och föredrag utöver detta som kan vidga min förståelse och kompetens inom samhällsbyggnadssektorn. Härom veckan var jag på en arkitekturmässa och snart blir det ett seminarium om träbyggnation. Passar det i schemat och är intressant så är jag där! Samtidigt som veckorna aldrig gått så fort som nu.
Mitt namn är Henrik Sonesson och jag har fram tills nyligen haft min vardag som biträdande projektledare på mitt hemföretag Riksbyggen. Jag har min bakgrund i Väg- och Vattenbyggnad på Chalmers där jag sedan fortsatte på en mjukare bana inom en projektledningsmaster. Jag kommer från en utbildning där man fostrar ett förakt mot arkitekter och där man än idag så vitt jag vet jobbar med noll utbyte, arkitekt- och ingenjörsutbildningarna. Jag har alltid tyckt det varit konstigt när verkligheten är den att vi är högst beroende av varandra i arbetslivet.
Idag befinner jag mig på min kontorsplats på White Arkitekter. Detta fångar konkret vitsen med Framtidens Samhällsbyggare. Jag har nu chansen att inte bara lära mig ritprogram av olika slag, utan jag får hela tiden en ökad förståelse för arkitekters vardag och arbetssätt. Arkitekter är konsulter och att jobba med många olika konsulter är vardag på Riksbyggen. Skillnaden nu är att jag sitter på andra sidan bordet och där är verkligheten annorlunda. Tic, tac, tic, tac.
Men hur gick det då med sjukan och allt? Hur gick det med studiebesöket i Borås? Vi spenderade först en förmiddag på Stadshuset, där flertalet personer från Borås Stad höll olika dragningar inför hela traineegänget. Med inslag av historia, nutida och framtida Borås har vi nu ännu stadigare fötter att stå på i vårt case. Eftermiddagen spenderades sedan med en stadsvandring för att få en känsla för staden som omfattas av vårt case. Kort och gott fick vi ännu en pusselbit i det stora hela. Men nu så sitter jag här vid mitt skrivbord med ett avklarat studiebesök i Borås, en förkylning mindre, en ny organisation att utforska och jag tror nog att den där nya traineen på Riksbyggen åtminstonne fick en ren arbetsplats med ett litet välkomstpaket på bordet på sin första dag. Så jag antar att det löste sig hyffsat.
Slutligen kommer en förklaring till bilden: Den är tagen under stadsvandringen i Borås och fångar ett klotter på en av riksväg 40:s viadukter. Riksväg 40 går rakt igenom Borås och delar i mångt och mycket staden med dess barriäreffekt. Planläggningen av den fordrar en ursäkt.
Ha de gött!
