Ett år senare...

Snart har det gått ett år sedan jag och 17 andra glada traineer träffades för första gången på GR. Vilken resa det har varit nu när jag tänker tillbaka på min och mina vänners tid och utveckling under året. Vi har gått från att alla var väldigt försiktiga och avvaktande och väntade på att någon skulle ta initiativet till att alla är delaktiga och arbetar effektivt tillsammans. Vi har nog lärt oss att trots våra olikheter och bakgrund fungerar vi bra tillsammans.

Vi har lärt oss mycket från våra utbildningsdagar, våra breddningar och att arbeta tillsammans med vårt case.
Under våra utbildningsdagar har vi pratat om grupputveckling, feedback, IPU, konflikthantering, stresshantering, utvecklande ledarskap och mycket mer.
På mitt hemmaföretag har jag hunnit med flera olika projekt och fått flera ansvarsområden. Mina breddningsperioder har gett mig bättre helhetsperspektiv och jag har fått möjligheten att skapa många kontakter. Jag har fått arbeta med kalkylering och arbeta ute i produktion hos Peab Göteborg, fått möjlighet att arbeta på bygglovsenheten på Lerums kommun och om några veckor väntar åtta veckor hos Trafikkontoret i Göteborg. Det har varit många nystarter, många främmande människor och nya arbetsområden som har hjälpt mig att utvecklas och utvidgat min syn att se saker och ting.

Det känns väldigt glädjande att jag har fått chansen att vara med i programmet och fått en så bra erfarenhet som är väldigt svår att få. Jag ser fram emot framtiden och att få arbeta med mina goda traineekollegor som blir mina branschkollegor.

Det börjar dra ihop sig nu. Det återstår endast två månader kvar av programmet och vårt idéseminarium närmar sig med stormsteg. Vi kommer att presentera vårt casearbete, insikter och tankar kring traineetiden och branschen ur vårt perspektiv. Vi kanske ses på idéseminariet den 27de oktober.

Tack för mig!

Shanaz Hasan
Park- och naturförvaltningen, Göteborgs stad

Ett helt år i en tårta

Ett helt år i en tårta

När vi började traineeprogrammet fick vi skriva ett brev till oss själva i framtiden. Jag hoppades då att jag skulle få träffa många nya människor, lära mig mer om mig själv och få se hur andra stadsbyggande organisationer fungerade. Mina farhågor var att det skulle bli jobbigt att ta till sig all kunskap och att det ibland skulle kännas lite rörigt på breddningarna. En viktig orsak till att jag ändå vågade hoppa på programmet ändå var att jag hoppades få stort stöd av de andra traineerna och alla andra som är inblandade i programmet.

Nu har ett år gått och jag kan bara se tillbaka med glädje och tacksamhet. Det har varit en buffé av upplevelser där en del saker blev som jag trodde medan andra blev mycket bättre. Visst har det varit både bittert och jobbigt många gånger, men på ett sätt är det ändå det som har gett mig mest. Jag har fått träffa massor av nya människor och sett nya organisationer och nya sätt att tänka och bete sig. Nu först förstår jag hur brett begreppet samhällsbyggnad egentligen är. Jag har fått prova på allt från anläggning till hus, från kommunala till privata aktörer, från förvaltning till tidiga skeden och från projektledning till handgripligt arbete. Det har ibland varit rörigt men jag har fått en otrolig bredd av kunskaper och kunnat plocka russinen ur kakan på alla möjliga plan. Att lära mig mer om mig själv, hur jag reagerar, vad som driver mig och hur jag fungerar i grupp var både det bästa och det jobbigaste jag gjort på länge, men nu känner jag att det är en spännande resa som jag bara börjat mina första stapplande steg på.

Om jag skulle skriva ett nytt brev till mig själv om 14 månader till skulle jag hoppas på ett, kanske lite lugnare, men minst lika roligt år. Om ett år hoppas jag ha kunnat använda några av de kontakter jag fått och jag hoppas att vi traineer fortsätter att träffas och ha stöd av varandra. Jag hoppas att jag har fått vara med och bidra till att minska fördomar och öka samarbetet mellan olika parter. Jag hoppas också att vi för alltid behåller den fantastiska tanken vi gestaltade på vår sista utbildningsdag: Vi delades in i tre olika grupper som skulle bygga varsin tårta för att symbolisera traineeprogrammet. Det började pratas om olika färger för olika breddningsperioder och om ägg som kläcks och blir vackra drakar, när någon påpekade att syftet med programmet var mycket större än så. Det som gör Framtidens Samhällsbyggare så fantastiskt är ju att vi möts över gränserna och gör något som är större än de enskilda aktörerna var för sig. När tiden för tårtbaket var ute stod det alltså inte tre brokiga tårtor på bordet utan en enda stor tårta där var och en i gruppen hade bidragit efter sin kunskap. Tänk om alla samhällsbyggnadsprojekt hade lämnat en så god eftersmak!

PS. Något jag blivit riktigt bra på under det här året är att presentera mig själv: jag heter Louise Johansson och jobbar som projektledare inom drift och underhåll på Park- och naturförvaltningen. Gå in och anmäl er på vårt idéseminarium medan det finns platser kvar!
http://www.cmb-chalmers.se/aktiviteter/ideseminarium-2016/