Ett helt år i en tårta

När vi började traineeprogrammet fick vi skriva ett brev till oss själva i framtiden. Jag hoppades då att jag skulle få träffa många nya människor, lära mig mer om mig själv och få se hur andra stadsbyggande organisationer fungerade. Mina farhågor var att det skulle bli jobbigt att ta till sig all kunskap och att det ibland skulle kännas lite rörigt på breddningarna. En viktig orsak till att jag ändå vågade hoppa på programmet ändå var att jag hoppades få stort stöd av de andra traineerna och alla andra som är inblandade i programmet.

Nu har ett år gått och jag kan bara se tillbaka med glädje och tacksamhet. Det har varit en buffé av upplevelser där en del saker blev som jag trodde medan andra blev mycket bättre. Visst har det varit både bittert och jobbigt många gånger, men på ett sätt är det ändå det som har gett mig mest. Jag har fått träffa massor av nya människor och sett nya organisationer och nya sätt att tänka och bete sig. Nu först förstår jag hur brett begreppet samhällsbyggnad egentligen är. Jag har fått prova på allt från anläggning till hus, från kommunala till privata aktörer, från förvaltning till tidiga skeden och från projektledning till handgripligt arbete. Det har ibland varit rörigt men jag har fått en otrolig bredd av kunskaper och kunnat plocka russinen ur kakan på alla möjliga plan. Att lära mig mer om mig själv, hur jag reagerar, vad som driver mig och hur jag fungerar i grupp var både det bästa och det jobbigaste jag gjort på länge, men nu känner jag att det är en spännande resa som jag bara börjat mina första stapplande steg på.

Om jag skulle skriva ett nytt brev till mig själv om 14 månader till skulle jag hoppas på ett, kanske lite lugnare, men minst lika roligt år. Om ett år hoppas jag ha kunnat använda några av de kontakter jag fått och jag hoppas att vi traineer fortsätter att träffas och ha stöd av varandra. Jag hoppas att jag har fått vara med och bidra till att minska fördomar och öka samarbetet mellan olika parter. Jag hoppas också att vi för alltid behåller den fantastiska tanken vi gestaltade på vår sista utbildningsdag: Vi delades in i tre olika grupper som skulle bygga varsin tårta för att symbolisera traineeprogrammet. Det började pratas om olika färger för olika breddningsperioder och om ägg som kläcks och blir vackra drakar, när någon påpekade att syftet med programmet var mycket större än så. Det som gör Framtidens Samhällsbyggare så fantastiskt är ju att vi möts över gränserna och gör något som är större än de enskilda aktörerna var för sig. När tiden för tårtbaket var ute stod det alltså inte tre brokiga tårtor på bordet utan en enda stor tårta där var och en i gruppen hade bidragit efter sin kunskap. Tänk om alla samhällsbyggnadsprojekt hade lämnat en så god eftersmak!

PS. Något jag blivit riktigt bra på under det här året är att presentera mig själv: jag heter Louise Johansson och jobbar som projektledare inom drift och underhåll på Park- och naturförvaltningen. Gå in och anmäl er på vårt idéseminarium medan det finns platser kvar!
http://www.cmb-chalmers.se/aktiviteter/ideseminarium-2016/

På breddning, det lackar mot jul

På breddning, det lackar mot jul

Nästa vecka är det julafton och den här första tiden på traineeprogrammet har gått så himla fort. Vi är redan halvvägs igenom vår första breddningsperiod. Jag är på Fastighetskontoret denna breddning men hör vanligtvis hemma på Higab. Jag fick en fråga på instagram om hur det är att jobba på Higab så jag tänker att jag kan försöka beskriva det här.

Jag är biträdande projektledare på Higab där jag bistår två olika projektledare i deras projekt. Min avdelning heter "investeringsprojekt och tidiga skeden" så jag biträder en projektledare i investeringsprojekt och en projektledare i tidiga skeden. I tidiga skeden har jag fått delta i två väldigt stora projekt, nämligen om- och tillbyggnaden av Göteborgs Konstmuseum och det politiska uppdraget att undersöka möjligheten för en ny multiarena som ersättning för Scandinavium. Båda otroligt stora och komplexa projekt med många kluriga frågor att förhålla sig till. Eftersom båda projekten befinner sig i tidigt skede är det än så länge omöjligt att se vad resultaten blir så det ska bli väldigt spännande att följa de projekten in i framtiden. I investeringsprojekt biträder jag projektledaren framförallt i projektet att riva befintlig slottsskogsrink och uppföra en ny isrink på samma plats. Jag har även fått vara delaktig i projekteringen inför renoveringen av Dicksonska Palatset.

Ingen dag är den andra lik på Higab utan då projekten är i väldigt olika stadier lyfts också olika frågor. Allt mellan högt och lågt ska lyftas för att få ett så bra slutresultat som möjligt. Bilden ovan, Götaplatsen en morgon under hösten, kommer från ett möte i höstas på Konstmuseumet där vi genomförde en intressentanalys. Vissa dagar kommer jag till kontoret för att diskutera arkitekttävling och andra dagar är det fokus på lagen om offentlig upphandling. En förmiddag kan det vara en diskussion om en smältgrops vara eller inte vara och på eftermiddagen diskuteras hur man bygger till ett byggnadsminne. Jag uppskattar verkligen mina varierande dagar på Higab och det ska bli väldigt kul att vara tillbaka i januari med erfarenheten från breddningen. Jag brinner för att göra Göteborg till en bättre plats och skapa värden för oss som bor här, jag brinner även för arkitekturhistoria och varsamhet när det kommer till befintlig bebyggelse. Detta är anledningarna till varför jag sökte mig till Higab och jag trivs som fisken i vattnet.

Jag är inte en person som trivs med pennan i handen (däremot desto bättre på att prata), så jag avrundar här.

Är du intresserad av vad jag gör på dagarna tipsar jag om att följa @framtidenssamhallsbyggare på instagram.

God jul på er som läser detta!

/Hedvig

Hedvig Haraldsdotter
FS8