Första breddningen!

Då var det dags för ingen mindre än mig, Martin Bengtsson, att ta över stafettpinnen från Shanaz och berätta om mina upplevelser hittills under traineeprogrammet! Mitt hemföretag är Peab Anläggning som varit med tidigare omgångar av Framtidens samhällsbyggare och som detta år sticker ut med att ha tre traineer.

För den som håller räkningen är vecka 50 igång vilket även är andra veckan på vår första breddningsperiod. För min egen del betyder detta att jag efter drygt tre månader på Peab Anläggning har påbörjat tiden hos Partille Kommun vilket innebär en hel del förändringar utöver att vara ny på jobbet. Jag lämnar Göteborgs kommun för Partille, går från produktion till kontor och även från privat till offentlig sektor. Parallellt med detta pågår även vårt arbete med traineegruppen samt caset vi blivit tilldelade. Det är alltså mycket som ska hinnas med på kort tid samtidigt som ens omgivning ändras relativt radikalt. Att ta vara på tiden har alltså fått en helt ny innebörd.

Om jag ska sammanfatta tiden från första perioden ute i produktion så har den gått fruktansvärt snabbt och varit väldigt intensiv. Min arbetsgrupp på Peab Anläggning innehar lokal marknad vilket ofta är mindre och mer komplexa projekt. Detta innebär att varje etapp fortskrider i ett snabbare tempo vilket gör det lättare att erhålla ett helhetsintryck. Min roll har därför varierat från att sitta på diverse byggmöten till att sätta upp skyltar och lägga kantsten.

Breddningsperioden på Partille kommun har som sagt precis tagit vid och även om de bara gått två veckor så har jag ändå fått en klar bild av vad som förväntas av mig. Värt att nämna är att Partille kommun växer något enormt och håller på att utvecklas från att vara en förort till en förstad. Denna utveckling ställer såklart helt andra krav på samhällsbyggandet vilket tydligt märks på stadsbyggnadskontoret där min breddning sker. Detta har lett till att jag redan fått massvis med spännande uppgifter såsom att följa med på bygglovsinspektioner, lämna förslag på deras bostadsförsörjningsprogram samt tillsammans med deras projektledare ta rollen som beställare.

Vad gäller arbetet med traineegruppen samt caset så känns det som vi hittat en bra balans mellan relation och uppgift även om det tagit en hel del tid och energi. Arbetet i de mindre fokusgrupperna löper på fint och är ett bra komplement till våra helgruppsmöten som kan vara svåra att samordna. Detta upplägg kombineras med föreläsningar från aktiva inom branschen för att ge en bra blandning av tankar och idéer vilket behövs för att lyckas med vår uppgift.

Mer än så här tänkte inte jag avslöja utan uppmanar alla mina följare att istället närvara på vår presentation i oktober. Tills dess, må väl!

 

Nytt år, nya möjligheter och ett nytt blogginlägg!

Nytt år, nya möjligheter och ett nytt blogginlägg!

Man säger ju att underbart är kort och så kändes även semestern, redan den fjärde januari drog vi traineer igång med nästa möte. Den här gången skedde mötet på Riksbyggen där vi fortsatte vårt arbete i våra fokusgrupper.

Redan veckan därpå sågs vi igen, då var det dags för månadens utbildningsdag samt en heldag med stormöte. Vi startade vår utbildningsdag med att kort berätta om vår första månad ute på breddning. Det första mottagandet har gett blandat resultat. Några är supernöjda med hur företaget tagit emot sin trainee och en del har varit mer besvikna. Men under rasterna har det på många håll pratats om hur man med hjälp av diskussion och återkoppling inte bara kan förhöja sin egen breddningsperiod utan även hur man kan förbättra mottagandet till nästa period och därmed mottagandet för nästkommande trainee.

Därefter fortsatte vi dagen med föreläsningar och diskussioner. En stor fråga vi fick var ”Varför finns Caset”. Var och en fick skriva ner sin egen uppfattning om vad som var casets syfte, vision, mål samt en aktivitet och därefter tejpa upp den på väggen så att vi kunde se hur lika eller olika vi tänker om den frågan. Efter att ha läst allas tankar så upplevde jag att visst fanns det viss variation men nog är vi på väg åt samma håll.

Under fredagen var det dags för en heldag av stormöte, dvs möten där vi inte arbetar i våra fokusgrupper utan i helgrupp. För att leda dessa möten har vi tillsammans valt ut en styrelsegrupp som tar ansvaret för våra storgruppsmöten. Dom gör ett fantastiskt arbete med att planera våra möten och tar väl hand om oss andra i gruppen. Personligen var jag mycket imponerad i fredags då de lyckades dra ut så mycket skratt och välmående ur oss andra med en annan typ av in- och utcheckning (vi börjar och slutar varje dag med en kort diskussion, anekdot eller liknande). Vi började och startade nämligen dagen med en lek varav den sista, knuten, fick alla så involverade att vi drog över på tiden… på en fredag?! Men innan dess fick vi en givande dag med fortsättning på diskussioner från dagen innan, planering inför studieresan till Berlin samt en föreläsning från Radar.

Innan jag sliter mig från tangentbordet och avslutar mitt livs första blogginlägg vill jag passa på att kort presentera mig själv. Jag heter Sofia Gunnarsson Solton och är VA-ingenjör på Partille Kommun. Tidigare har jag studerat på Yrkeshögskolan till VA-projektör och utöver jobb, case och annat som hör till att vara trainee fyller jag mina dagar med mycket musik och måleri.

Tack för mig!