Första breddningen!

Då var det dags för ingen mindre än mig, Martin Bengtsson, att ta över stafettpinnen från Shanaz och berätta om mina upplevelser hittills under traineeprogrammet! Mitt hemföretag är Peab Anläggning som varit med tidigare omgångar av Framtidens samhällsbyggare och som detta år sticker ut med att ha tre traineer.

För den som håller räkningen är vecka 50 igång vilket även är andra veckan på vår första breddningsperiod. För min egen del betyder detta att jag efter drygt tre månader på Peab Anläggning har påbörjat tiden hos Partille Kommun vilket innebär en hel del förändringar utöver att vara ny på jobbet. Jag lämnar Göteborgs kommun för Partille, går från produktion till kontor och även från privat till offentlig sektor. Parallellt med detta pågår även vårt arbete med traineegruppen samt caset vi blivit tilldelade. Det är alltså mycket som ska hinnas med på kort tid samtidigt som ens omgivning ändras relativt radikalt. Att ta vara på tiden har alltså fått en helt ny innebörd.

Om jag ska sammanfatta tiden från första perioden ute i produktion så har den gått fruktansvärt snabbt och varit väldigt intensiv. Min arbetsgrupp på Peab Anläggning innehar lokal marknad vilket ofta är mindre och mer komplexa projekt. Detta innebär att varje etapp fortskrider i ett snabbare tempo vilket gör det lättare att erhålla ett helhetsintryck. Min roll har därför varierat från att sitta på diverse byggmöten till att sätta upp skyltar och lägga kantsten.

Breddningsperioden på Partille kommun har som sagt precis tagit vid och även om de bara gått två veckor så har jag ändå fått en klar bild av vad som förväntas av mig. Värt att nämna är att Partille kommun växer något enormt och håller på att utvecklas från att vara en förort till en förstad. Denna utveckling ställer såklart helt andra krav på samhällsbyggandet vilket tydligt märks på stadsbyggnadskontoret där min breddning sker. Detta har lett till att jag redan fått massvis med spännande uppgifter såsom att följa med på bygglovsinspektioner, lämna förslag på deras bostadsförsörjningsprogram samt tillsammans med deras projektledare ta rollen som beställare.

Vad gäller arbetet med traineegruppen samt caset så känns det som vi hittat en bra balans mellan relation och uppgift även om det tagit en hel del tid och energi. Arbetet i de mindre fokusgrupperna löper på fint och är ett bra komplement till våra helgruppsmöten som kan vara svåra att samordna. Detta upplägg kombineras med föreläsningar från aktiva inom branschen för att ge en bra blandning av tankar och idéer vilket behövs för att lyckas med vår uppgift.

Mer än så här tänkte inte jag avslöja utan uppmanar alla mina följare att istället närvara på vår presentation i oktober. Tills dess, må väl!

 

Ett helt år i en tårta

Ett helt år i en tårta

När vi började traineeprogrammet fick vi skriva ett brev till oss själva i framtiden. Jag hoppades då att jag skulle få träffa många nya människor, lära mig mer om mig själv och få se hur andra stadsbyggande organisationer fungerade. Mina farhågor var att det skulle bli jobbigt att ta till sig all kunskap och att det ibland skulle kännas lite rörigt på breddningarna. En viktig orsak till att jag ändå vågade hoppa på programmet ändå var att jag hoppades få stort stöd av de andra traineerna och alla andra som är inblandade i programmet.

Nu har ett år gått och jag kan bara se tillbaka med glädje och tacksamhet. Det har varit en buffé av upplevelser där en del saker blev som jag trodde medan andra blev mycket bättre. Visst har det varit både bittert och jobbigt många gånger, men på ett sätt är det ändå det som har gett mig mest. Jag har fått träffa massor av nya människor och sett nya organisationer och nya sätt att tänka och bete sig. Nu först förstår jag hur brett begreppet samhällsbyggnad egentligen är. Jag har fått prova på allt från anläggning till hus, från kommunala till privata aktörer, från förvaltning till tidiga skeden och från projektledning till handgripligt arbete. Det har ibland varit rörigt men jag har fått en otrolig bredd av kunskaper och kunnat plocka russinen ur kakan på alla möjliga plan. Att lära mig mer om mig själv, hur jag reagerar, vad som driver mig och hur jag fungerar i grupp var både det bästa och det jobbigaste jag gjort på länge, men nu känner jag att det är en spännande resa som jag bara börjat mina första stapplande steg på.

Om jag skulle skriva ett nytt brev till mig själv om 14 månader till skulle jag hoppas på ett, kanske lite lugnare, men minst lika roligt år. Om ett år hoppas jag ha kunnat använda några av de kontakter jag fått och jag hoppas att vi traineer fortsätter att träffas och ha stöd av varandra. Jag hoppas att jag har fått vara med och bidra till att minska fördomar och öka samarbetet mellan olika parter. Jag hoppas också att vi för alltid behåller den fantastiska tanken vi gestaltade på vår sista utbildningsdag: Vi delades in i tre olika grupper som skulle bygga varsin tårta för att symbolisera traineeprogrammet. Det började pratas om olika färger för olika breddningsperioder och om ägg som kläcks och blir vackra drakar, när någon påpekade att syftet med programmet var mycket större än så. Det som gör Framtidens Samhällsbyggare så fantastiskt är ju att vi möts över gränserna och gör något som är större än de enskilda aktörerna var för sig. När tiden för tårtbaket var ute stod det alltså inte tre brokiga tårtor på bordet utan en enda stor tårta där var och en i gruppen hade bidragit efter sin kunskap. Tänk om alla samhällsbyggnadsprojekt hade lämnat en så god eftersmak!

PS. Något jag blivit riktigt bra på under det här året är att presentera mig själv: jag heter Louise Johansson och jobbar som projektledare inom drift och underhåll på Park- och naturförvaltningen. Gå in och anmäl er på vårt idéseminarium medan det finns platser kvar!
http://www.cmb-chalmers.se/aktiviteter/ideseminarium-2016/