Framtiden ser onekligen ljus ut!

 

Hej!

Mitt namn är Mohammed Daebes och jag är anställd på PEAB Anläggning. Jag har studerat till Civilingenjör på Luleå Tekniska Universitet och ingår nu alltså i programmet Framtidens Samhällsbyggare. Ett program som jag hade höga förväntningar på och som än så länge varit helt fantastiskt. Jag startade min traineeperiod ute i produktionen där jag under tre månaders period fick vara med i mitt första byggprojekt! En spännande period som lärde mig mycket. Just nu är jag på Lerums kommun och har alltså gått från en privat aktör till en offentlig aktör. Jag har under min tid i Lerum exempelvis fått delta i byggmöten där Lerum varit beställare och där PEAB suttit på andra sidan bordet som entreprenör. Detta har varit jätte intressant och att vi traineer får tre breddningsperioder gör att vi får en förståelse för hela byggbranschen, vilket är otroligt bra när man kommer ut som ny i branschen. Det ger oss också en chans att förstå andra aktörer.  Det har nu gått nästan 5 månader sedan vi traineer påbörjade traineeprogrammet. Det har gått otroligt fort och vi har nu endast 2 veckor kvar på den första breddningsperioden.

Sedan det senaste blogginlägget har vi varit på ytterligare en av CMB:s byggluncher. Denna gång handlade föreläsningen om ”När skrotar vi ritningen”. En intressant föreläsning som handlade om BIM (Building Information Model) och VR (Virtual Reality) och hur teknologin sakta men säkert börjar implementeras mer och mer i byggbranschen. Detta ger oss en möjlighet att redan i ett tidigt skede se hur den tilltänka byggnaden ser ut genom att vi fritt kan röra oss i modellen, men även möjlighet att hämta ut all information som vi behöver utan att behöva gå igenom de traditionella ritningarna och beskrivningarna. Teknologin behöver fortfarande utvecklas men jag tror på att man inom en snar framtid kan skrota många av dagens pappershandlingar.


            

Arbete i fokusgrupperna


När det kommer till vårt Case har vi i traineegruppen sedan utbildningsdagarna arbetat mycket i fokusgrupperna. Vi är fyra fokusgrupper som arbetar på olika håll med olika ansvarsområden. För att varje grupp skulle få en förståelse var de andra grupperna var i sin process hade vi planerat in ett stormöte med fokus på metodpresentation. Mötet hölls på Inhouse Tech och där fick varje fokusgrupp presentera hur man angripit sitt område, vilka behov man har från storgruppen samt presentera de tankar och idéer man kommit fram till. Detta var väldigt givande och man märker hur varje fokusgrupp verkligen kommit fram med intressanta idéer om hur vi kan utveckla och förändra Friskväderstorget. Samtidigt ser man hur traineegruppen även kommer med bra förslag på hur vi i gruppen kan sätta bollen i rullning för att säkerställa att vårt arbete leder till något vettigt och inte bara mynnar ut i ett material som inte utnyttjas. Framtiden ser onekligen ljus ut i Göteborg och det gäller att kommunen, entreprenörer och andra aktörer satsar på att även utveckla förorterna.

Framtiden ser även väldigt ljus ut för oss traineer sett till programmets återstående nio månader men även sett till de närmsta veckorna. Vi har två veckor kvar innan vi återvänder till vårt hemföretag och samma vecka som vi återvänder åker vi på studieresa till Berlin!

Auf Wiedersehen!

 

Nytt år, nya möjligheter och ett nytt blogginlägg!

Nytt år, nya möjligheter och ett nytt blogginlägg!

Man säger ju att underbart är kort och så kändes även semestern, redan den fjärde januari drog vi traineer igång med nästa möte. Den här gången skedde mötet på Riksbyggen där vi fortsatte vårt arbete i våra fokusgrupper.

Redan veckan därpå sågs vi igen, då var det dags för månadens utbildningsdag samt en heldag med stormöte. Vi startade vår utbildningsdag med att kort berätta om vår första månad ute på breddning. Det första mottagandet har gett blandat resultat. Några är supernöjda med hur företaget tagit emot sin trainee och en del har varit mer besvikna. Men under rasterna har det på många håll pratats om hur man med hjälp av diskussion och återkoppling inte bara kan förhöja sin egen breddningsperiod utan även hur man kan förbättra mottagandet till nästa period och därmed mottagandet för nästkommande trainee.

Därefter fortsatte vi dagen med föreläsningar och diskussioner. En stor fråga vi fick var ”Varför finns Caset”. Var och en fick skriva ner sin egen uppfattning om vad som var casets syfte, vision, mål samt en aktivitet och därefter tejpa upp den på väggen så att vi kunde se hur lika eller olika vi tänker om den frågan. Efter att ha läst allas tankar så upplevde jag att visst fanns det viss variation men nog är vi på väg åt samma håll.

Under fredagen var det dags för en heldag av stormöte, dvs möten där vi inte arbetar i våra fokusgrupper utan i helgrupp. För att leda dessa möten har vi tillsammans valt ut en styrelsegrupp som tar ansvaret för våra storgruppsmöten. Dom gör ett fantastiskt arbete med att planera våra möten och tar väl hand om oss andra i gruppen. Personligen var jag mycket imponerad i fredags då de lyckades dra ut så mycket skratt och välmående ur oss andra med en annan typ av in- och utcheckning (vi börjar och slutar varje dag med en kort diskussion, anekdot eller liknande). Vi började och startade nämligen dagen med en lek varav den sista, knuten, fick alla så involverade att vi drog över på tiden… på en fredag?! Men innan dess fick vi en givande dag med fortsättning på diskussioner från dagen innan, planering inför studieresan till Berlin samt en föreläsning från Radar.

Innan jag sliter mig från tangentbordet och avslutar mitt livs första blogginlägg vill jag passa på att kort presentera mig själv. Jag heter Sofia Gunnarsson Solton och är VA-ingenjör på Partille Kommun. Tidigare har jag studerat på Yrkeshögskolan till VA-projektör och utöver jobb, case och annat som hör till att vara trainee fyller jag mina dagar med mycket musik och måleri.

Tack för mig!