Framtiden ser onekligen ljus ut!

 

Hej!

Mitt namn är Mohammed Daebes och jag är anställd på PEAB Anläggning. Jag har studerat till Civilingenjör på Luleå Tekniska Universitet och ingår nu alltså i programmet Framtidens Samhällsbyggare. Ett program som jag hade höga förväntningar på och som än så länge varit helt fantastiskt. Jag startade min traineeperiod ute i produktionen där jag under tre månaders period fick vara med i mitt första byggprojekt! En spännande period som lärde mig mycket. Just nu är jag på Lerums kommun och har alltså gått från en privat aktör till en offentlig aktör. Jag har under min tid i Lerum exempelvis fått delta i byggmöten där Lerum varit beställare och där PEAB suttit på andra sidan bordet som entreprenör. Detta har varit jätte intressant och att vi traineer får tre breddningsperioder gör att vi får en förståelse för hela byggbranschen, vilket är otroligt bra när man kommer ut som ny i branschen. Det ger oss också en chans att förstå andra aktörer.  Det har nu gått nästan 5 månader sedan vi traineer påbörjade traineeprogrammet. Det har gått otroligt fort och vi har nu endast 2 veckor kvar på den första breddningsperioden.

Sedan det senaste blogginlägget har vi varit på ytterligare en av CMB:s byggluncher. Denna gång handlade föreläsningen om ”När skrotar vi ritningen”. En intressant föreläsning som handlade om BIM (Building Information Model) och VR (Virtual Reality) och hur teknologin sakta men säkert börjar implementeras mer och mer i byggbranschen. Detta ger oss en möjlighet att redan i ett tidigt skede se hur den tilltänka byggnaden ser ut genom att vi fritt kan röra oss i modellen, men även möjlighet att hämta ut all information som vi behöver utan att behöva gå igenom de traditionella ritningarna och beskrivningarna. Teknologin behöver fortfarande utvecklas men jag tror på att man inom en snar framtid kan skrota många av dagens pappershandlingar.


            

Arbete i fokusgrupperna


När det kommer till vårt Case har vi i traineegruppen sedan utbildningsdagarna arbetat mycket i fokusgrupperna. Vi är fyra fokusgrupper som arbetar på olika håll med olika ansvarsområden. För att varje grupp skulle få en förståelse var de andra grupperna var i sin process hade vi planerat in ett stormöte med fokus på metodpresentation. Mötet hölls på Inhouse Tech och där fick varje fokusgrupp presentera hur man angripit sitt område, vilka behov man har från storgruppen samt presentera de tankar och idéer man kommit fram till. Detta var väldigt givande och man märker hur varje fokusgrupp verkligen kommit fram med intressanta idéer om hur vi kan utveckla och förändra Friskväderstorget. Samtidigt ser man hur traineegruppen även kommer med bra förslag på hur vi i gruppen kan sätta bollen i rullning för att säkerställa att vårt arbete leder till något vettigt och inte bara mynnar ut i ett material som inte utnyttjas. Framtiden ser onekligen ljus ut i Göteborg och det gäller att kommunen, entreprenörer och andra aktörer satsar på att även utveckla förorterna.

Framtiden ser även väldigt ljus ut för oss traineer sett till programmets återstående nio månader men även sett till de närmsta veckorna. Vi har två veckor kvar innan vi återvänder till vårt hemföretag och samma vecka som vi återvänder åker vi på studieresa till Berlin!

Auf Wiedersehen!

 

Ett helt år i en tårta

Ett helt år i en tårta

När vi började traineeprogrammet fick vi skriva ett brev till oss själva i framtiden. Jag hoppades då att jag skulle få träffa många nya människor, lära mig mer om mig själv och få se hur andra stadsbyggande organisationer fungerade. Mina farhågor var att det skulle bli jobbigt att ta till sig all kunskap och att det ibland skulle kännas lite rörigt på breddningarna. En viktig orsak till att jag ändå vågade hoppa på programmet ändå var att jag hoppades få stort stöd av de andra traineerna och alla andra som är inblandade i programmet.

Nu har ett år gått och jag kan bara se tillbaka med glädje och tacksamhet. Det har varit en buffé av upplevelser där en del saker blev som jag trodde medan andra blev mycket bättre. Visst har det varit både bittert och jobbigt många gånger, men på ett sätt är det ändå det som har gett mig mest. Jag har fått träffa massor av nya människor och sett nya organisationer och nya sätt att tänka och bete sig. Nu först förstår jag hur brett begreppet samhällsbyggnad egentligen är. Jag har fått prova på allt från anläggning till hus, från kommunala till privata aktörer, från förvaltning till tidiga skeden och från projektledning till handgripligt arbete. Det har ibland varit rörigt men jag har fått en otrolig bredd av kunskaper och kunnat plocka russinen ur kakan på alla möjliga plan. Att lära mig mer om mig själv, hur jag reagerar, vad som driver mig och hur jag fungerar i grupp var både det bästa och det jobbigaste jag gjort på länge, men nu känner jag att det är en spännande resa som jag bara börjat mina första stapplande steg på.

Om jag skulle skriva ett nytt brev till mig själv om 14 månader till skulle jag hoppas på ett, kanske lite lugnare, men minst lika roligt år. Om ett år hoppas jag ha kunnat använda några av de kontakter jag fått och jag hoppas att vi traineer fortsätter att träffas och ha stöd av varandra. Jag hoppas att jag har fått vara med och bidra till att minska fördomar och öka samarbetet mellan olika parter. Jag hoppas också att vi för alltid behåller den fantastiska tanken vi gestaltade på vår sista utbildningsdag: Vi delades in i tre olika grupper som skulle bygga varsin tårta för att symbolisera traineeprogrammet. Det började pratas om olika färger för olika breddningsperioder och om ägg som kläcks och blir vackra drakar, när någon påpekade att syftet med programmet var mycket större än så. Det som gör Framtidens Samhällsbyggare så fantastiskt är ju att vi möts över gränserna och gör något som är större än de enskilda aktörerna var för sig. När tiden för tårtbaket var ute stod det alltså inte tre brokiga tårtor på bordet utan en enda stor tårta där var och en i gruppen hade bidragit efter sin kunskap. Tänk om alla samhällsbyggnadsprojekt hade lämnat en så god eftersmak!

PS. Något jag blivit riktigt bra på under det här året är att presentera mig själv: jag heter Louise Johansson och jobbar som projektledare inom drift och underhåll på Park- och naturförvaltningen. Gå in och anmäl er på vårt idéseminarium medan det finns platser kvar!
http://www.cmb-chalmers.se/aktiviteter/ideseminarium-2016/