×

Felmeddelande

Deprecated function: Array and string offset access syntax with curly braces is deprecated in include_once() (line 20 of /var/www/prod/framtidens-samhallsbyggare/includes/file.phar.inc).

Framtiden ser onekligen ljus ut!

 

Hej!

Mitt namn är Mohammed Daebes och jag är anställd på PEAB Anläggning. Jag har studerat till Civilingenjör på Luleå Tekniska Universitet och ingår nu alltså i programmet Framtidens Samhällsbyggare. Ett program som jag hade höga förväntningar på och som än så länge varit helt fantastiskt. Jag startade min traineeperiod ute i produktionen där jag under tre månaders period fick vara med i mitt första byggprojekt! En spännande period som lärde mig mycket. Just nu är jag på Lerums kommun och har alltså gått från en privat aktör till en offentlig aktör. Jag har under min tid i Lerum exempelvis fått delta i byggmöten där Lerum varit beställare och där PEAB suttit på andra sidan bordet som entreprenör. Detta har varit jätte intressant och att vi traineer får tre breddningsperioder gör att vi får en förståelse för hela byggbranschen, vilket är otroligt bra när man kommer ut som ny i branschen. Det ger oss också en chans att förstå andra aktörer.  Det har nu gått nästan 5 månader sedan vi traineer påbörjade traineeprogrammet. Det har gått otroligt fort och vi har nu endast 2 veckor kvar på den första breddningsperioden.

Sedan det senaste blogginlägget har vi varit på ytterligare en av CMB:s byggluncher. Denna gång handlade föreläsningen om ”När skrotar vi ritningen”. En intressant föreläsning som handlade om BIM (Building Information Model) och VR (Virtual Reality) och hur teknologin sakta men säkert börjar implementeras mer och mer i byggbranschen. Detta ger oss en möjlighet att redan i ett tidigt skede se hur den tilltänka byggnaden ser ut genom att vi fritt kan röra oss i modellen, men även möjlighet att hämta ut all information som vi behöver utan att behöva gå igenom de traditionella ritningarna och beskrivningarna. Teknologin behöver fortfarande utvecklas men jag tror på att man inom en snar framtid kan skrota många av dagens pappershandlingar.


            

Arbete i fokusgrupperna


När det kommer till vårt Case har vi i traineegruppen sedan utbildningsdagarna arbetat mycket i fokusgrupperna. Vi är fyra fokusgrupper som arbetar på olika håll med olika ansvarsområden. För att varje grupp skulle få en förståelse var de andra grupperna var i sin process hade vi planerat in ett stormöte med fokus på metodpresentation. Mötet hölls på Inhouse Tech och där fick varje fokusgrupp presentera hur man angripit sitt område, vilka behov man har från storgruppen samt presentera de tankar och idéer man kommit fram till. Detta var väldigt givande och man märker hur varje fokusgrupp verkligen kommit fram med intressanta idéer om hur vi kan utveckla och förändra Friskväderstorget. Samtidigt ser man hur traineegruppen även kommer med bra förslag på hur vi i gruppen kan sätta bollen i rullning för att säkerställa att vårt arbete leder till något vettigt och inte bara mynnar ut i ett material som inte utnyttjas. Framtiden ser onekligen ljus ut i Göteborg och det gäller att kommunen, entreprenörer och andra aktörer satsar på att även utveckla förorterna.

Framtiden ser även väldigt ljus ut för oss traineer sett till programmets återstående nio månader men även sett till de närmsta veckorna. Vi har två veckor kvar innan vi återvänder till vårt hemföretag och samma vecka som vi återvänder åker vi på studieresa till Berlin!

Auf Wiedersehen!

 

Fem veckor kvar

Fem veckor kvar

Slutet av min tid som trainee närmar sig medan det för andra precis börjat. Att slutet snart är här märks på många sätt och inte minst genom att vår presentation för vårt idéseminarium börjar ta form. Samtidigt har jag bara kommit halvvägs genom min breddning hos Älvstranden Utveckling.

På Älvstranden Utveckling har jag fått byta min vardag med projekterings- och byggmöten på Inhouse Tech mot tidiga skeden och detaljplanearbete för förverkligandet av Älvstaden.

Att följa detaljplanearbetet har fått mig reflektera kring utformning av detaljplaner. Man vill att detaljplanerna ska bära sig själva men hur ska det fungera när det exempelvis gäller ett avgränsat område där man vill få in bostäder för en levande stad men området samtidigt inte anses lämpligt eller inte har utrymme för förskolor. Det leder mig till nästa tanke - En blandad stad kräver i stor utsträckning kompromisser men hur ska vi alla komma överens och bli nöjda med slutresultatet? Dessutom behöver detaljplanerna inte bara vara utformade utefter dagens behov. Ingen kan med säkerhet veta när utbyggnad sker, för plötsligt dyker en lågkonjunktur upp eller något annat som påverkar utbyggnadstakten. Då krävs att detaljplanen motsvarar behoven i framtiden liksom idag. Annars blir det att man antingen bygger fel saker eller att det krävs tid för omtag.

Precis som att möjligheterna att bygga ut plötsligt kan förändras finns det andra osäkerhet i branschen i alla skeden och i alla projekt. Det är ju inte konstigt att prislappen för samhällsbyggnad stiger när det inte går att förutse processernas innehåll. Är det en sak jag fått med mig från traineetiden är det att branschen efterfrågar förutsägbarhet. Frågan är bara, hur skapar vi förutsägbarhet?

Avslutningsvis får jag erkänna att jag har haft en otroligt givande tid som trainee men ser nu fram emot att avsluta traineeprogrammet. Jag känner att det är dags att få kontinuitet i min vardag och känna känslan av att kunna bidra i min arbetsroll. Ångrar inte en sekund att jag vågade de mig ut på det här äventyret men nu är det dags för att arbeta på en arbetsplats, med uppgifter och i sammanhang där jag kan få prestera i projekt där alla blir vinnare.

Hoppas vi ses på vår avslutning, idéseminariet den 27 oktober!
Då får ni inte bara läsa mina reflektioner utan ta del av vad hela FS3 tänkt och gjort de senaste 14 månaderna.

(PS. Bilden ger en ledtråd till ett av elementen på vårt idéseminarium DS.)

Pia