Framtidens samhällsbyggnad

Nu är vi traineer tillbaka i Göteborg och på våra arbetsplatser igen efter vår studieresa (och helg) i Nederländerna vilket verkligen har förenat nytta med nöje. Schemat har varit fullspäckat med intressanta och givande studiebesök som vår proffsiga ”resegrupp” har ordnat för oss. Vi har bland annat hunnit besökt fem olika tågstationer Amsterdam Centraal, Amsterdam Zuid, Rotterdam Centraal, Schiphol Station och Utrecht Centraal. Vi har även fått åka självkörande bussar och höra om dagens och framtidens teknologi relaterade till bussarna. Samt fått förståelse för TOD som är en typ av stadsutveckling som maximerar mängden bostads-, kommersiella och fritidsutrymmen inom gångavstånd från en kollektivtrafiksknutpunkt. Det jag främst tar med mig från studieresan är alla spännande diskussioner vi haft inom traineegruppen, de nya idéer som kläckts och den inspirationen vi fått från de människor vi träffat och de platser vi besökt. Den här resan kommer definitivt att vara till hjälp i vårt fortsatta arbete med vårt case. Mer om studieresan kommer ni kunna läsa om i vår reserapport som kommer att publiceras här på hemsidan.

När jag skulle skriva det här inlägget frågade jag mina kollegor vad de ville läsa om och fick svaret ”vad önskar du att se mer av i samhällsbyggnadssektorn?” I höstas deltog jag i CMB:s strategidag – från forskning och innovation till praktisk nytta. Under en eftermiddag var vi hundra personer från akademi och företag som fick lyssna till inspirerande föredrag och diskutera utmaningen att inom samhällsbyggnad ta till sig av forskning och nya innovativa idéer. Från de efterföljande diskussionerna fick jag uppfattningen att man generellt inom samhällsbyggnad undviker förändring och utmaningar genom att behålla de arbetsmetoder man är bekväm och trygg i. Detta tror jag håller tillbaka branschen och våra arbetsplatser från att utvecklas i samma tempo som samhället i övrigt.

Göteborgsregionen bland många andra regioner växer och vi står inför stora utmaningar när det kommer till samhällsbyggnad. Genom utveckling, forskning och innovationer kan vi möta en del av dessa utmaningar men i slutändan krävs det att vi tillsammans hjälps åt för att en förändring ska ske. För vad skulle hända om vi började ifrågasätta hur vi arbetar? Om vi testade att göra våra arbetsuppgifter på nya sätt? Och våga implementera och prova nya idéer?

Till sist vill jag rekommendera er som är på väg ut i arbetslivet att söka till den femte omgången av Framtidens Samhällsbyggare. Jag är väldigt tacksam över att ha fått möjligheten att börja mitt arbetsliv genom att vara en del av Framtidens samhällsbyggare och en del av Peab Anläggning.

Lovisa Strandberg
Peab Anläggning AB

Ett helt år i en tårta

Ett helt år i en tårta

När vi började traineeprogrammet fick vi skriva ett brev till oss själva i framtiden. Jag hoppades då att jag skulle få träffa många nya människor, lära mig mer om mig själv och få se hur andra stadsbyggande organisationer fungerade. Mina farhågor var att det skulle bli jobbigt att ta till sig all kunskap och att det ibland skulle kännas lite rörigt på breddningarna. En viktig orsak till att jag ändå vågade hoppa på programmet ändå var att jag hoppades få stort stöd av de andra traineerna och alla andra som är inblandade i programmet.

Nu har ett år gått och jag kan bara se tillbaka med glädje och tacksamhet. Det har varit en buffé av upplevelser där en del saker blev som jag trodde medan andra blev mycket bättre. Visst har det varit både bittert och jobbigt många gånger, men på ett sätt är det ändå det som har gett mig mest. Jag har fått träffa massor av nya människor och sett nya organisationer och nya sätt att tänka och bete sig. Nu först förstår jag hur brett begreppet samhällsbyggnad egentligen är. Jag har fått prova på allt från anläggning till hus, från kommunala till privata aktörer, från förvaltning till tidiga skeden och från projektledning till handgripligt arbete. Det har ibland varit rörigt men jag har fått en otrolig bredd av kunskaper och kunnat plocka russinen ur kakan på alla möjliga plan. Att lära mig mer om mig själv, hur jag reagerar, vad som driver mig och hur jag fungerar i grupp var både det bästa och det jobbigaste jag gjort på länge, men nu känner jag att det är en spännande resa som jag bara börjat mina första stapplande steg på.

Om jag skulle skriva ett nytt brev till mig själv om 14 månader till skulle jag hoppas på ett, kanske lite lugnare, men minst lika roligt år. Om ett år hoppas jag ha kunnat använda några av de kontakter jag fått och jag hoppas att vi traineer fortsätter att träffas och ha stöd av varandra. Jag hoppas att jag har fått vara med och bidra till att minska fördomar och öka samarbetet mellan olika parter. Jag hoppas också att vi för alltid behåller den fantastiska tanken vi gestaltade på vår sista utbildningsdag: Vi delades in i tre olika grupper som skulle bygga varsin tårta för att symbolisera traineeprogrammet. Det började pratas om olika färger för olika breddningsperioder och om ägg som kläcks och blir vackra drakar, när någon påpekade att syftet med programmet var mycket större än så. Det som gör Framtidens Samhällsbyggare så fantastiskt är ju att vi möts över gränserna och gör något som är större än de enskilda aktörerna var för sig. När tiden för tårtbaket var ute stod det alltså inte tre brokiga tårtor på bordet utan en enda stor tårta där var och en i gruppen hade bidragit efter sin kunskap. Tänk om alla samhällsbyggnadsprojekt hade lämnat en så god eftersmak!

PS. Något jag blivit riktigt bra på under det här året är att presentera mig själv: jag heter Louise Johansson och jobbar som projektledare inom drift och underhåll på Park- och naturförvaltningen. Gå in och anmäl er på vårt idéseminarium medan det finns platser kvar!
http://www.cmb-chalmers.se/aktiviteter/ideseminarium-2016/