×

Felmeddelande

Deprecated function: Array and string offset access syntax with curly braces is deprecated in include_once() (line 20 of /var/www/prod/framtidens-samhallsbyggare/includes/file.phar.inc).

Ledarskapsdag, drivkrafter och breddning på Peab

Det är mycket spännande som vi som traineer får vara med om, allt från intressanta projekt, spännande möten, breddningsplatser och utbildningsdagar till föreläsningar och branschdagar. Jag heter Johanna Lennmalm och jobbar som biträdande projektledare på Trafikkontoret i Göteborgs stad och tänkte berätta lite mer om vad vi får vara med om just nu.

För någon vecka sedan var vi på Ledarskapsdagen på Chalmers som arrangeras av CMB, en temadag med frågeställningen ”vem blir platschef när robotarna tågar in?”. Föreläsare och diskussionspaneler pratade mycket om ny teknik och snabba förändringar i byggsektorn, men också hur ett gått ledarskap ser ut och vad som krävs av framtidens ledare. Det som vi i traineegruppen reflekterade kring efteråt var att mycket av det som togs upp under dagen är precis det vi pratar om på våra utbildningsdagar, vilket såklart känns superkul och peppande.

Drivkrafter är ett av de ämnen vi pratat om på utbildningsdagarna tillsammans med våra processledare från GR. Vi försöker problematisera kring VARFÖR vi gör det vi gör.  Tidigare i höstas gjorde vi personlighetstester, som det berättats om tidigare i bloggen, och drivkrafterna är del två i testet. Alla traineer har fått tillbaka sina resultat och haft ett eget coachande utvecklingssamtal med en av våra processledare. Jag ser detta som en unik möjlighet att lära mig mer om mig själv och att konkritisera varför jag gör och har gjort vissa val i livet, men också en tydlig inblick i att vi alla är olika och drivs av olika saker. Det leder till att olika saker kostar och ger energi för olika människor vilket kan utnyttjas på alla plan i livet, både personligt, yrkesmässigt och i relationer med andra människor. Jag är övertygad om att denna ökade självkännedom och medvetenheten om människors olikheter gör oss bättre på att samarbeta inom vår grupp och stärker oss som framtida kompetenta medarbetare.

Just nu är vi mitt i breddningsperiod två och jag är på breddning på Peab, trafikplats Marieholm. Mestadels har jag arbetat med mätteknik vilket varit ett bra tillfälle att få se flera olika moment på arbetsplatsen. Jag har även fått möjligheten att följa med på en del möten och där försökt snappa upp vad som skiljer en bra och en mindre bra beställare åt. Detta tror jag kommer hjälpa mig mycket i framtiden.

Projektet i Marieholm består av två broar och två tråg som ska ansluta till den nya Marieholmstunneln som är under byggnation precis bredvid. Projektet har ett gediget kontrollprogram på grund av den komplexa geotekniken och den redan befintliga Marieholmsbron som ligger mitt i arbetsplatsen och som projektet måste ta hänsyn till. Många säkerhetsåtgärder måste vidtas för att klara av utmaningarna.

Exempelvis har tråget fått byggas etappvis, där en bit i mitten sparats för att undvika att brostöden på sidorna börjar röra sig inåt när det inte finns något material som håller emot. Detta har medfört ett komplicerat arbetssätt, men är en åtgärd för att undvika knäckning på de befintliga bropelarna. Bilden  visar, om än suddigt, den första delen av tråget, en orörd bit mark i mitten mellan brostöden, ett stort stag som ska hjälpa till att hålla isär brofundamenten, samt en del av tråget som just ska gjutas. Det som jag varit mest fascinerad av hittills är ändå leran, den klassiska göteborgsleran som vi läst om så mycket i skolan, att se den i verkligheten är en helt annan sak, mäktigt!

Ett helt år i en tårta

Ett helt år i en tårta

När vi började traineeprogrammet fick vi skriva ett brev till oss själva i framtiden. Jag hoppades då att jag skulle få träffa många nya människor, lära mig mer om mig själv och få se hur andra stadsbyggande organisationer fungerade. Mina farhågor var att det skulle bli jobbigt att ta till sig all kunskap och att det ibland skulle kännas lite rörigt på breddningarna. En viktig orsak till att jag ändå vågade hoppa på programmet ändå var att jag hoppades få stort stöd av de andra traineerna och alla andra som är inblandade i programmet.

Nu har ett år gått och jag kan bara se tillbaka med glädje och tacksamhet. Det har varit en buffé av upplevelser där en del saker blev som jag trodde medan andra blev mycket bättre. Visst har det varit både bittert och jobbigt många gånger, men på ett sätt är det ändå det som har gett mig mest. Jag har fått träffa massor av nya människor och sett nya organisationer och nya sätt att tänka och bete sig. Nu först förstår jag hur brett begreppet samhällsbyggnad egentligen är. Jag har fått prova på allt från anläggning till hus, från kommunala till privata aktörer, från förvaltning till tidiga skeden och från projektledning till handgripligt arbete. Det har ibland varit rörigt men jag har fått en otrolig bredd av kunskaper och kunnat plocka russinen ur kakan på alla möjliga plan. Att lära mig mer om mig själv, hur jag reagerar, vad som driver mig och hur jag fungerar i grupp var både det bästa och det jobbigaste jag gjort på länge, men nu känner jag att det är en spännande resa som jag bara börjat mina första stapplande steg på.

Om jag skulle skriva ett nytt brev till mig själv om 14 månader till skulle jag hoppas på ett, kanske lite lugnare, men minst lika roligt år. Om ett år hoppas jag ha kunnat använda några av de kontakter jag fått och jag hoppas att vi traineer fortsätter att träffas och ha stöd av varandra. Jag hoppas att jag har fått vara med och bidra till att minska fördomar och öka samarbetet mellan olika parter. Jag hoppas också att vi för alltid behåller den fantastiska tanken vi gestaltade på vår sista utbildningsdag: Vi delades in i tre olika grupper som skulle bygga varsin tårta för att symbolisera traineeprogrammet. Det började pratas om olika färger för olika breddningsperioder och om ägg som kläcks och blir vackra drakar, när någon påpekade att syftet med programmet var mycket större än så. Det som gör Framtidens Samhällsbyggare så fantastiskt är ju att vi möts över gränserna och gör något som är större än de enskilda aktörerna var för sig. När tiden för tårtbaket var ute stod det alltså inte tre brokiga tårtor på bordet utan en enda stor tårta där var och en i gruppen hade bidragit efter sin kunskap. Tänk om alla samhällsbyggnadsprojekt hade lämnat en så god eftersmak!

PS. Något jag blivit riktigt bra på under det här året är att presentera mig själv: jag heter Louise Johansson och jobbar som projektledare inom drift och underhåll på Park- och naturförvaltningen. Gå in och anmäl er på vårt idéseminarium medan det finns platser kvar!
http://www.cmb-chalmers.se/aktiviteter/ideseminarium-2016/