Mitt i ett äventyr!

Vår breddning på trafikkontoret innehåller en hel del utflykter. Häromdagen var det Skeppsbron som förärades med ett besök. I arbetet med Skeppsbron pågår nu gatuarbetet där en ny stadsdel håller på att ta form. När allt är klart kommer spårvagnarna att gå från Västra Hamngatan via Skeppsbron och Stora Badhusgatan, för att sedan ansluta till befintligt spårnät vid Järntorget. Inom området håller Västtrafik på att bygga ett resecentrum vid det nya hållplatsområdet där buss, spårvagn och färja möts.

Under förmiddagen var vi med på ett möte om relationshandlingar där man försökte reda ut vilken information alla intressenter vill ha och hur de vill ha den. Man förde även diskussioner om hur man dokumenterar projektet i sig.

Under eftermiddagen var det rundvandring ute på plats. Först var vi förstås tvungna att få en säkerhetsgenomgång från Skanska (som är entreprenör för två av tre etapper). Det är en del av deras arbete i att nå sin nollvision i arbetsplatsolyckor. Sedan var det på med full skyddsutrustning; skor, hjälm, glasögon, varselväst och handskar. Regnbyxorna åkte också på eftersom vädergudarna inte var med oss.

Vi hade en excellent guide, byggledarsomordnaren Jan Tuvert. Det kändes som att vi fick se det mesta på bygget. Vi fick se de olika infästningarna av spårvagnsrälsen, det automatiska rälssmörjningssystemet, armeringsarbetet för busshållplatsens betongplatta, den nybyggda piren och var flytbryggorna ska ligga, arbetet man gjort med kanalmuren, hur området ska belysas och mycket mer. Vår guide gav oss även bakomliggande historia av de olika delarna och annan intressant information.

I vanlig ordning visar vi lite bilder från vårt besök.

Ha det gött! /Sofia och Rebecca

Ritning

Ritning över området. De olika färgerna visar olika etapper

Sofia

Sofia står och tittar på arbeterna som utförs vid piren

Flytbrygga

Här ska flytbryggorna ligga

Konst

Belysningskonst som ska bli ett signum för Stenpiren

Digitalisering, Ansvar och Tankeställare.

Digitalisering, Ansvar och Tankeställare.

Då har tiden fallit på mig att tillhandahålla tankefodret för denna två-veckorsperiod. Ja heter Mikael och är anställd på Peab Infrastruktur. Jag har en utbildning som många andra i denna trupp från Chalmers. Men som de som var på CMBs Ledarskapsdag i år fått höra, så är det inte lika intressant att veta vart någon har varit utan att få reda på: ”vart är du på väg?”

Bild från Ledarskapsdagen (24/4 - 2+2017)

Jag är på väg mot en byggarbetsplats i en samhällsbyggnadssektor som står mitt i en av sina mest utmanande tider. Inte för att det finns för lite jobb, utan för att det finns för mycket. Bara att lyckas tillgodose det enorma behov av byggnader, bostäder och infrastruktur är en enorm utmaning. Men att göra detta samtidigt som byggprocesstakten ökar, och samtidigt som projekten skall försörjas med kompetenta medarbetare. Det är som att trolla fram en Tulipanros med knäna. Nu kanske du trodde att jag hade en lösning på detta. Men det har jag inte. Dock ser jag fram emot att vara en del av lösningen. Att utmana och utmanas av den process- och teknik- utveckling som kommer att omvälva denna bransch. Jag menar; vart är alla robotar som utlovats?! Men för att komma dit jag är på väg, och för att kunna vara en del av lösningen krävs ett stort arbete. Inte bara från mig utan från väldigt många. Det hjälper inte att jag kommer dit jag tror jag är på väg om jag inte har med mig många andra. Som nämnts i tidigare blogginlägg så krävs det 100% ansvar från alla parter för att en sådan kommunikation skall kunna ske. Men inte nog med det. Det krävs att man har det i åtanke 100% av tiden. Hela tiden, och då menar jag hela tiden, jobba på att förminska avstånden mellan de olika aktörerna i samhällsbyggnadsbranschen och öka förståelsen för problematiken och värderingarna hos de olika aktörerna. Så fort man slutar tänka, så fort man slutar ta ansvar. Då slutar även andra att göra det och vi får ett system där alla är motparter och ingen samverkar för att i slutändan få en produkt dom är så bra som möjligt för samhället. Det tror jag på! Genom Framtidens Samhällsbyggare är vi traineer en liten del av denna utveckling. På Kretslopp och Vatten, där jag var i vintras, och på Riksbyggen, där jag är nu, lär jag mig om värderingarna, problem och externa påtryckningar som finns i dessa delar av branschen. Samtidigt får man se i vilka gränssnitt som våra arbeten överlappar och där det kommer krävas extra fokus och ansvar framöver.

Bild från första spadtaget vid Munkebäck (2/5 - 2017)

  Med detta vill jag lämna över bloggen till nästkommande trainee: Cecilia. Men jag vill även passa på att skicka med några tankeställare till er som läser. Detta är saker som vi brottas med i traineegruppen just nu. 1: Varför vågar vi inte misslyckas i Samhällsbyggnadsbranschen? Kommer detta med en hög risk-ovilja bland aktörerna? 2: Vad händer om man istället för att fråga vad det kostar, frågar: Vad kostar det att inte göra detta?   Framåt!  


Vid tangentbordet:

     

Mikael Johansson
Anläggningsingenjör, Peab Anläggning AB