Mitt i ett äventyr!

Vår breddning på trafikkontoret innehåller en hel del utflykter. Häromdagen var det Skeppsbron som förärades med ett besök. I arbetet med Skeppsbron pågår nu gatuarbetet där en ny stadsdel håller på att ta form. När allt är klart kommer spårvagnarna att gå från Västra Hamngatan via Skeppsbron och Stora Badhusgatan, för att sedan ansluta till befintligt spårnät vid Järntorget. Inom området håller Västtrafik på att bygga ett resecentrum vid det nya hållplatsområdet där buss, spårvagn och färja möts.

Under förmiddagen var vi med på ett möte om relationshandlingar där man försökte reda ut vilken information alla intressenter vill ha och hur de vill ha den. Man förde även diskussioner om hur man dokumenterar projektet i sig.

Under eftermiddagen var det rundvandring ute på plats. Först var vi förstås tvungna att få en säkerhetsgenomgång från Skanska (som är entreprenör för två av tre etapper). Det är en del av deras arbete i att nå sin nollvision i arbetsplatsolyckor. Sedan var det på med full skyddsutrustning; skor, hjälm, glasögon, varselväst och handskar. Regnbyxorna åkte också på eftersom vädergudarna inte var med oss.

Vi hade en excellent guide, byggledarsomordnaren Jan Tuvert. Det kändes som att vi fick se det mesta på bygget. Vi fick se de olika infästningarna av spårvagnsrälsen, det automatiska rälssmörjningssystemet, armeringsarbetet för busshållplatsens betongplatta, den nybyggda piren och var flytbryggorna ska ligga, arbetet man gjort med kanalmuren, hur området ska belysas och mycket mer. Vår guide gav oss även bakomliggande historia av de olika delarna och annan intressant information.

I vanlig ordning visar vi lite bilder från vårt besök.

Ha det gött! /Sofia och Rebecca

Ritning

Ritning över området. De olika färgerna visar olika etapper

Sofia

Sofia står och tittar på arbeterna som utförs vid piren

Flytbrygga

Här ska flytbryggorna ligga

Konst

Belysningskonst som ska bli ett signum för Stenpiren

Äntligen fredag!

Äntligen fredag!

Oavsett hur kul det är att jobba och oavsett hur inspirerade case-arbetet är, är det alltid lika härligt med helg!

 
Helgerna är viktiga för oss alla för att kunna ladda batterierna och göra oss sugna på att ta kommandot över den nya veckan som ligger framför oss. Vad ska vi lära oss nu? Vilka utmaningar- och vilka möjligheter kommer vi stå inför och vilka frågor kan vi ställa för att skapa reflektion?

 
Det är ingen liten uppgift som ligger till grund för traineeprogrammet och därmed även vårt case-arbete. I caset ska vi lyckas producera något som Framtiden kan använda sig av men det ska vara något nytänkande och samtidigt får det inte bli något luftslott. För tillfället befinner vi oss i stadiet att organisera oss för att kunna uppnå just detta. En organisationsstruktur börjar forma sig i vår stora grupp bestående av 18 väldigt olika själar och snart hoppas vi på att kunna vara både effektiva och innovativa samtidigt som vi vill försöka överbrygga de svårigheter som vi idag märker finns relaterade till att förstå varandras perspektiv och ingångar.

 
För att börja förstå de olika perspektiv, roller, utmaningar och drivkrafter som respektive aktör i samhällsbyggnadsbranschen har kommer vi att ge oss ut på breddnings perioder. En breddningsperiod är när vi traineer kommer befinna oss hos en annan aktörs och tar del av deras verksamhet under ca två månaders tid. Vår första breddningsperiod väntar runt hörnet och jag är inte ensam om att vara förväntansfull och nyfiken. Men det är inte enda känslan man har i kroppen. Det är ju nu efter ca 3 månader på sitt hemmaföretag man känner att man skapat sig en plats, en roll och ansvarsuppgifter som man inte riktigt vill lämna. Jag sitter redan med en lätt separationsångest över att lämna detta så trygga och roliga som senaste tiden varit min vardag. Även om jag inte trodde dem då stämmer mina känslor med vad våra processledare lyfte för oss redan vid första träffen, så fort ni har blivit bekväma kommer vi rycka upp er därifrån och kasta in er i något annat som är nytt och främmande.

 
För att knyta an till förra blogginlägget så har även jag också snöat in på vad är samhällsbyggnadsprocessens samhällsansvar? Främst har jag fastnat i vad är vårt sociala ansvar? Går gränsen vid fysisk utformning och exempelvis skapandet av mötesplatser eller går det längre och innefattar hela byggprocessen eller hela samhällsbyggnadsprocessen? Är det hur vi kan använda upphandlingar för att skapa delaktighet, skapa jobb och en känsla av att vara betydelsefull och sedd? Jag står inte med några svar ännu men ser fram emot att under mitt fortsatta arbetsliv utforska vad detta faktiskt i praktiken kan innebära.

 
Med denna tanke avslutar jag mitt livs första blogginlägg.

 
Å vem är jag då, jo jag är Pia Ållenberg, biträdande projektledare på Inhouse Tech.pia
Trevlig helg!

/Pia Ållenberg