Mitt i ett äventyr!

Vår breddning på trafikkontoret innehåller en hel del utflykter. Häromdagen var det Skeppsbron som förärades med ett besök. I arbetet med Skeppsbron pågår nu gatuarbetet där en ny stadsdel håller på att ta form. När allt är klart kommer spårvagnarna att gå från Västra Hamngatan via Skeppsbron och Stora Badhusgatan, för att sedan ansluta till befintligt spårnät vid Järntorget. Inom området håller Västtrafik på att bygga ett resecentrum vid det nya hållplatsområdet där buss, spårvagn och färja möts.

Under förmiddagen var vi med på ett möte om relationshandlingar där man försökte reda ut vilken information alla intressenter vill ha och hur de vill ha den. Man förde även diskussioner om hur man dokumenterar projektet i sig.

Under eftermiddagen var det rundvandring ute på plats. Först var vi förstås tvungna att få en säkerhetsgenomgång från Skanska (som är entreprenör för två av tre etapper). Det är en del av deras arbete i att nå sin nollvision i arbetsplatsolyckor. Sedan var det på med full skyddsutrustning; skor, hjälm, glasögon, varselväst och handskar. Regnbyxorna åkte också på eftersom vädergudarna inte var med oss.

Vi hade en excellent guide, byggledarsomordnaren Jan Tuvert. Det kändes som att vi fick se det mesta på bygget. Vi fick se de olika infästningarna av spårvagnsrälsen, det automatiska rälssmörjningssystemet, armeringsarbetet för busshållplatsens betongplatta, den nybyggda piren och var flytbryggorna ska ligga, arbetet man gjort med kanalmuren, hur området ska belysas och mycket mer. Vår guide gav oss även bakomliggande historia av de olika delarna och annan intressant information.

I vanlig ordning visar vi lite bilder från vårt besök.

Ha det gött! /Sofia och Rebecca

Ritning

Ritning över området. De olika färgerna visar olika etapper

Sofia

Sofia står och tittar på arbeterna som utförs vid piren

Flytbrygga

Här ska flytbryggorna ligga

Konst

Belysningskonst som ska bli ett signum för Stenpiren

Ett helt år i en tårta

Ett helt år i en tårta

När vi började traineeprogrammet fick vi skriva ett brev till oss själva i framtiden. Jag hoppades då att jag skulle få träffa många nya människor, lära mig mer om mig själv och få se hur andra stadsbyggande organisationer fungerade. Mina farhågor var att det skulle bli jobbigt att ta till sig all kunskap och att det ibland skulle kännas lite rörigt på breddningarna. En viktig orsak till att jag ändå vågade hoppa på programmet ändå var att jag hoppades få stort stöd av de andra traineerna och alla andra som är inblandade i programmet.

Nu har ett år gått och jag kan bara se tillbaka med glädje och tacksamhet. Det har varit en buffé av upplevelser där en del saker blev som jag trodde medan andra blev mycket bättre. Visst har det varit både bittert och jobbigt många gånger, men på ett sätt är det ändå det som har gett mig mest. Jag har fått träffa massor av nya människor och sett nya organisationer och nya sätt att tänka och bete sig. Nu först förstår jag hur brett begreppet samhällsbyggnad egentligen är. Jag har fått prova på allt från anläggning till hus, från kommunala till privata aktörer, från förvaltning till tidiga skeden och från projektledning till handgripligt arbete. Det har ibland varit rörigt men jag har fått en otrolig bredd av kunskaper och kunnat plocka russinen ur kakan på alla möjliga plan. Att lära mig mer om mig själv, hur jag reagerar, vad som driver mig och hur jag fungerar i grupp var både det bästa och det jobbigaste jag gjort på länge, men nu känner jag att det är en spännande resa som jag bara börjat mina första stapplande steg på.

Om jag skulle skriva ett nytt brev till mig själv om 14 månader till skulle jag hoppas på ett, kanske lite lugnare, men minst lika roligt år. Om ett år hoppas jag ha kunnat använda några av de kontakter jag fått och jag hoppas att vi traineer fortsätter att träffas och ha stöd av varandra. Jag hoppas att jag har fått vara med och bidra till att minska fördomar och öka samarbetet mellan olika parter. Jag hoppas också att vi för alltid behåller den fantastiska tanken vi gestaltade på vår sista utbildningsdag: Vi delades in i tre olika grupper som skulle bygga varsin tårta för att symbolisera traineeprogrammet. Det började pratas om olika färger för olika breddningsperioder och om ägg som kläcks och blir vackra drakar, när någon påpekade att syftet med programmet var mycket större än så. Det som gör Framtidens Samhällsbyggare så fantastiskt är ju att vi möts över gränserna och gör något som är större än de enskilda aktörerna var för sig. När tiden för tårtbaket var ute stod det alltså inte tre brokiga tårtor på bordet utan en enda stor tårta där var och en i gruppen hade bidragit efter sin kunskap. Tänk om alla samhällsbyggnadsprojekt hade lämnat en så god eftersmak!

PS. Något jag blivit riktigt bra på under det här året är att presentera mig själv: jag heter Louise Johansson och jobbar som projektledare inom drift och underhåll på Park- och naturförvaltningen. Gå in och anmäl er på vårt idéseminarium medan det finns platser kvar!
http://www.cmb-chalmers.se/aktiviteter/ideseminarium-2016/