Mitt rum, ditt rum, allas rum

Jag är omtumlad. Under fredagen den 15 mars samlades tusentals människor i över hundra länder för en global klimatstrejk. I Göteborg samlades det människor i alla åldrar på Gustav Adolfs Torg för att vara del av denna världsrörelse. Ramsor rungade på torget och ett flertal talare ställde upp för att uttrycka sin frustration, rädsla och hopp om framtiden. Det var en blandad sinnesstämning över torget men det som var tydligt var att alla tillsammans ville verka för en bättre, mer hållbar värld.

Nästa gång jag tog mig till samma torg var det för en annan anledning. Det var för att sörja och visa solidaritet för de som föll offer av terrorattacken i Nya Zeeland. Och istället för rungande ramsor på torget så uttrycktes förtvivlan och sorg. Innan jag berättar vem jag är och vad jag gör vill jag här uttrycka min tacksamhet för de eldsjälar som hjälper till och arrangerar samlingar som visar på att vi människor kan vara enade över tid och rum mot gemensamma utmaningar. Det ni gör behövs och ni behövs, tack till er.

Under denna helg fick jag uppleva hur viktigt offentliga rum är i en stad. Det är i dessa rum som det ges möjlighet till möten bland människor med olika bakgrund och där man kan konversera, skratta, gråta och förstå varandra. Jag fick också inblick i hur viktigt det är för en stad att ha dessa rum tillgängliga.

Jag heter Mikael Bergqvist och är anställd som biträdande plansamordnare på Göteborgs Stads trafikkontor. Jag arbetar med detaljplaner och är ett kugghjul i ett större system som får staden att fungera mellan husen. Man kan säga att vi på trafikkontoret bedriver en verksamhet som endast uppmärksammas när det är problem i trafiken. Mina arbetsdagar spenderas med intressanta diskussioner och beslut och jag lär mig någonting nytt varje dag. I mitt arbete får jag vara med i tidigt stadie av den stadsutveckling som sker, jag får arbeta med komplexa frågor om hållbarhet i förhållande till hur man rör sig i staden. Det som jag är med och planerar påverkar och påverkas av mänskliga behov och tekniska innovationer. Utmaningarna inom samhällsbyggnad är intressanta och stimulerande men blir i många fall väldigt komplexa då vi bygger utifrån fler och fler behov.

Varje torsdag träffar jag resterande traineegrupp i Framtidens Samhällsbyggare och arbetar med vårt casearbete. Att vara trainee i Framtidens Samhällsbyggare är enligt mig den bästa möjliga start efter min utbildning. Bara på den korta tid som jag har varit trainee har jag fått ovärderliga perspektiv som hjälper mig och kommer att hjälpa mig långt framöver i mitt yrkesliv som samhällsbyggare.

Mina framtidsvisioner inom samhällsbyggnad och hållbarhet är positiva. Det kommer alltid finnas något att förbättra för att vår stads befolkning ska ha det så bra som möjligt.

Mikael Bergqvist
Bitr. plansamordnare Trafikkontoret
FS5

Ständigt föränderlig process

Ständigt föränderlig process

Det finns så mycket jag skulle kunna skriva om i det här läget, såhär 12 månader in i programmet. Jag skulle kunna reflektera om min egen personliga utveckling, om gruppens utveckling, redogöra för hur rådande läge med Covid-19 har påverkat oss som grupp. Jag skulle också kunna skriva om vårt casearbete med Skeppsbron. Nu börjar vi verkligen närma oss slutspurten i casearbetet och därmed också slutet på hela traineeprogrammet. Idag är det 55 dagar kvar tills vi har vår slutpresentation som avslutar hela programtiden. En skälvande tanke, så nära målet men samtidigt så mycket kvar att göra, så mycket mer vi vill hinna. Blandade känslor inför att snart kunna lägga traineetiden bakom sig samtidigt som det är en tid som aldrig kommer igen.

Att vara med i traineeprogrammet Framtidens Samhällsbyggare är likställande med en ständigt föränderlig process. Det är nya upplevelser hela tiden, nya lärdomar, nya utmaningar, nya arbetsplatser och nya ansikten. Ständigt genereras nya intryck men också en ökad förståelse på många plan. Genom programmet får vi en bredare förståelse om samhällsbranschen och inte minst en ökad förståelse om oss själva som personer. Det är såklart tröttsamt att befinna sig i denna föränderlighet men mestadels är det bara kul och berikande. Såhär mitt uppe i processen tror jag det är svårt att ta till sig och förstå vidden av allt vi har gått igenom och allt som vi har lärt oss hitintills. Vi behöver nog landa lite när väl programmet är slut, få möjlighet att smälta och begrunda.

Som sagt, 12 av 14 månader har gått. I måndags var det dags för vår tredje och sista breddningsperiod, den fjärde nya arbetsplatsen på ett år! Min sista breddning spenderar jag på ett av AF-gruppen Göteborgs byggen ute i Högsbo där man bygger ett äldreboende, gym och en mindre livsmedelsbutik. Än så länge är det väldigt spännande. För mig som jobbar som planarkitekt på stadsbyggnadskontoret är det en helt annan del av branschen. Att vara ute på bygge nu är en erfarenhet jag kanske aldrig kommer få tillfälle till igen, om jag inte byter riktning inom branschen. Jag känner redan att den här breddningen kommer att ge mig en ökad förståelse för utförarentreprenörernas synvinkel. När jag lämnar bygget i oktober kommer det troligtvis vara med nya kunskaper för deras arbetsgång och process och jag kommer därtill ta med mig nya termer, förkortningar och inte minst ett utökat kontaktnät.

Nu ska jag se till att njuta och gör det allra bästa av de sista 55 dagarna!

 

 

Elisabeth Skogelind Stadsbyggnadskontoret, Göteborgs stad
På bilden är vi mitt uppe i veckans casearbete!
FS6