×

Felmeddelande

Deprecated function: Array and string offset access syntax with curly braces is deprecated in include_once() (line 20 of /var/www/prod/framtidens-samhallsbyggare/includes/file.phar.inc).

Nu tar kungälvarna över!

Nu är det dags för oss kungälvare att ta stafettpinnen för bloggen, spännande!

Saba Shahriari heter jag och är en av tre traineer som är anställda i Kungälvs kommun. Uppvuxen i skånska Lund med cykelavstånd till universitetet var det ganska givet att jag ville läsa vidare. Städer har alltid fascinerat mig, och det var när jag blev introducerad till stadsplanerarprogrammet på Malmö högskola som jag visste att jag ville bli samhällsplanerare. Efter att ha läst min kandidat i Malmö sökte jag mig tillbaka till Lund för att läsa en master i kulturgeografi på internationell nivå.

Det  krävs det något alldeles extra för en inbiten skåning att flytta till västkusten. Dock gjorde enhetscheferna på Samhällsbyggnad i Kungälv valet mycket lätt när de introducerade sig själva, deras verksamhet och Kungälvs kommun vid första träffen. Kungälv ligger mitt i smeten i en ständigt expanderande region, och kommunen växer så det knakar. Det är roligt att många söker sig till Kungälv för att bygga, men det kräver också ett stort ansvar från kommunens sida att erbjuda kvalitet och en god stadsutveckling. Detta bemöter man med nytänk och arbete över gränserna - enheterna arbetar i nära dialog med varandra i ett öppet landskap, vilket skapar förutsättningarna för ett gott samarbete. När jag såg att Kungälv har många av de kvaliteterna jag söker i en arbetsplats tog det inte lång tid innan flyttlasset letade sig 29 mil nordväst.

Något enhetscheferna inte nämnde (men som vi fick veta ganska snart efter att vi började) var vilka fina handledare vi hade fått tilldelade. Här ovan ser ni en dagsfärsk bild på oss i samlad trupp (minus mig själv, någon måste ju ta bilden), mätta och belåtna efter en lunch på Club Evergreen. På mötet pratade vi mycket om hur vi uppfattat vår första tid i Kungälv, kommande arbetsuppgifter och hur vi känner inför vår första breddningsperiod. Givande lunch med många intressanta diskussioner!

Äntligen fredag!

Äntligen fredag!

Oavsett hur kul det är att jobba och oavsett hur inspirerade case-arbetet är, är det alltid lika härligt med helg!

 
Helgerna är viktiga för oss alla för att kunna ladda batterierna och göra oss sugna på att ta kommandot över den nya veckan som ligger framför oss. Vad ska vi lära oss nu? Vilka utmaningar- och vilka möjligheter kommer vi stå inför och vilka frågor kan vi ställa för att skapa reflektion?

 
Det är ingen liten uppgift som ligger till grund för traineeprogrammet och därmed även vårt case-arbete. I caset ska vi lyckas producera något som Framtiden kan använda sig av men det ska vara något nytänkande och samtidigt får det inte bli något luftslott. För tillfället befinner vi oss i stadiet att organisera oss för att kunna uppnå just detta. En organisationsstruktur börjar forma sig i vår stora grupp bestående av 18 väldigt olika själar och snart hoppas vi på att kunna vara både effektiva och innovativa samtidigt som vi vill försöka överbrygga de svårigheter som vi idag märker finns relaterade till att förstå varandras perspektiv och ingångar.

 
För att börja förstå de olika perspektiv, roller, utmaningar och drivkrafter som respektive aktör i samhällsbyggnadsbranschen har kommer vi att ge oss ut på breddnings perioder. En breddningsperiod är när vi traineer kommer befinna oss hos en annan aktörs och tar del av deras verksamhet under ca två månaders tid. Vår första breddningsperiod väntar runt hörnet och jag är inte ensam om att vara förväntansfull och nyfiken. Men det är inte enda känslan man har i kroppen. Det är ju nu efter ca 3 månader på sitt hemmaföretag man känner att man skapat sig en plats, en roll och ansvarsuppgifter som man inte riktigt vill lämna. Jag sitter redan med en lätt separationsångest över att lämna detta så trygga och roliga som senaste tiden varit min vardag. Även om jag inte trodde dem då stämmer mina känslor med vad våra processledare lyfte för oss redan vid första träffen, så fort ni har blivit bekväma kommer vi rycka upp er därifrån och kasta in er i något annat som är nytt och främmande.

 
För att knyta an till förra blogginlägget så har även jag också snöat in på vad är samhällsbyggnadsprocessens samhällsansvar? Främst har jag fastnat i vad är vårt sociala ansvar? Går gränsen vid fysisk utformning och exempelvis skapandet av mötesplatser eller går det längre och innefattar hela byggprocessen eller hela samhällsbyggnadsprocessen? Är det hur vi kan använda upphandlingar för att skapa delaktighet, skapa jobb och en känsla av att vara betydelsefull och sedd? Jag står inte med några svar ännu men ser fram emot att under mitt fortsatta arbetsliv utforska vad detta faktiskt i praktiken kan innebära.

 
Med denna tanke avslutar jag mitt livs första blogginlägg.

 
Å vem är jag då, jo jag är Pia Ållenberg, biträdande projektledare på Inhouse Tech.pia
Trevlig helg!

/Pia Ållenberg