×

Felmeddelande

Deprecated function: Array and string offset access syntax with curly braces is deprecated in include_once() (line 20 of /var/www/prod/framtidens-samhallsbyggare/includes/file.phar.inc).

Ny vecka, ny arbetsplats och nya ansikten!

Äntligen har det blivit dags för mig att få bidra till bloggen! Jag som skriver heter Jonna Smiding och är anställd på Peab Anläggning där jag jobbar som anläggningsingenjör. Förutom att breddas på andra företag så har jag roterat mellan olika roller inom hemmaföretaget. Den första perioden jobbade jag främst med betongarbeten på projekt Platinan i centrala Göteborg. Där jobbade jag som arbetsledare vilket är en varierande roll där fokus ligger på att, tillsammans med hela arbetsteamet, se till så att vi får framdrift i produktionen. I fredags gjorde jag min sista dag på kontoret där jag jobbat på kalkyl där jag varit med och räknat på projekt. Min första breddning utanför företaget spenderade jag på Mölndals Stad där jag fick en inblick i hur det är att jobba i en mindre kommun. Skillnaden på att få berättat om hur kommunen verkar och fungerar med att faktiskt ha varit en del av den, ger ett annat perspektiv på varför det kan tyckas gå långsamt utifrån och hur den demokratiska processen fungerar för att bygga våra samhällen. Jag tror att lärdomarna därifrån kommer växa med tiden när jag sett dem i en annan kontext. Förutom en ökad förståelse för kommunens uppbyggnad och arbetsprocess så tar jag med mig perspektivet av att vara beställare och förvaltare, vilka utmaningar de står inför dagligen och vad de förväntar sig av oss som entreprenörer. 

Men idag var det alltså dags igen, att bli ny på jobbet. Att lämna den tryggheten jag skapat på min arbetsplats för en ny roll på en ny arbetsplats med nya människor, nya kontaktytor, nya arbetsuppgifter och nya datorsystem. A whole lot of new helt enkelt. Som bekant är vi människor i regel obekväma med för mycket förändring i för snabb takt, och en del av mig känner en viss klump i magen inför att återigen byta arbetsplats men samtidigt är jag exalterad över det som komma skall. De första dagarna handlar ofta om triviala saker som vars kaffemaskinen ligger, vilka tider som gäller för rast eller bara behöva fixa inlogg på sin dator. Men utöver dessa behövs tid för att förstå både det officiella och det inofficiella arbetssättet, vars gränsdragningarna går mellan olika roller, enheter och företag. Med tanke på hur projektstyrd vår branch är så tror jag att traineeprogrammet ger en fördel med just detta, att vi blir vana med att verka i nya sammanhang med nya människor och ta olika roller, för att i slutändan kunna få ett större helhetsgrepp om projekten. Ett bättre helhetsperspektiv leder till att kompetensen nyttjas på bästa sätt vilket jag tror är viktigt för att skapa samverkan.

Som nämnt, har idag varit första dagen för mig på min andra breddningsperiod och här har jag blivit varmt välkomnad av mina nya kollegor. Under våren kommer jag att jobba på trafikkontoret i Göteborg under enheten Stora Projekt där förhoppningen är att få en inblick i projekt i olika skeden. Inför breddningen bollade jag idéer med mina traineekollegor på trafikkontoret för att få en överblick av hur jag på bästa sätt skulle kunna förmedla mina förväntningar till företaget och det känns som att de har förberett sig väl inför min ankomst. Jag är peppad inför denna förändring, att få en förståelse för ytterligare en organisation, att få träffa människor med annan kompetens och att få ta del av ett annat perspektiv för en ökad förståelse för hur vi bygger våra samhällen.

Med risk för att bli för långrandig så tackar jag därmed för mig. På återseende!

Jonna Smiding
Anläggningsingenjör, Peab Anläggning
FS5

Ett helt år i en tårta

Ett helt år i en tårta

När vi började traineeprogrammet fick vi skriva ett brev till oss själva i framtiden. Jag hoppades då att jag skulle få träffa många nya människor, lära mig mer om mig själv och få se hur andra stadsbyggande organisationer fungerade. Mina farhågor var att det skulle bli jobbigt att ta till sig all kunskap och att det ibland skulle kännas lite rörigt på breddningarna. En viktig orsak till att jag ändå vågade hoppa på programmet ändå var att jag hoppades få stort stöd av de andra traineerna och alla andra som är inblandade i programmet.

Nu har ett år gått och jag kan bara se tillbaka med glädje och tacksamhet. Det har varit en buffé av upplevelser där en del saker blev som jag trodde medan andra blev mycket bättre. Visst har det varit både bittert och jobbigt många gånger, men på ett sätt är det ändå det som har gett mig mest. Jag har fått träffa massor av nya människor och sett nya organisationer och nya sätt att tänka och bete sig. Nu först förstår jag hur brett begreppet samhällsbyggnad egentligen är. Jag har fått prova på allt från anläggning till hus, från kommunala till privata aktörer, från förvaltning till tidiga skeden och från projektledning till handgripligt arbete. Det har ibland varit rörigt men jag har fått en otrolig bredd av kunskaper och kunnat plocka russinen ur kakan på alla möjliga plan. Att lära mig mer om mig själv, hur jag reagerar, vad som driver mig och hur jag fungerar i grupp var både det bästa och det jobbigaste jag gjort på länge, men nu känner jag att det är en spännande resa som jag bara börjat mina första stapplande steg på.

Om jag skulle skriva ett nytt brev till mig själv om 14 månader till skulle jag hoppas på ett, kanske lite lugnare, men minst lika roligt år. Om ett år hoppas jag ha kunnat använda några av de kontakter jag fått och jag hoppas att vi traineer fortsätter att träffas och ha stöd av varandra. Jag hoppas att jag har fått vara med och bidra till att minska fördomar och öka samarbetet mellan olika parter. Jag hoppas också att vi för alltid behåller den fantastiska tanken vi gestaltade på vår sista utbildningsdag: Vi delades in i tre olika grupper som skulle bygga varsin tårta för att symbolisera traineeprogrammet. Det började pratas om olika färger för olika breddningsperioder och om ägg som kläcks och blir vackra drakar, när någon påpekade att syftet med programmet var mycket större än så. Det som gör Framtidens Samhällsbyggare så fantastiskt är ju att vi möts över gränserna och gör något som är större än de enskilda aktörerna var för sig. När tiden för tårtbaket var ute stod det alltså inte tre brokiga tårtor på bordet utan en enda stor tårta där var och en i gruppen hade bidragit efter sin kunskap. Tänk om alla samhällsbyggnadsprojekt hade lämnat en så god eftersmak!

PS. Något jag blivit riktigt bra på under det här året är att presentera mig själv: jag heter Louise Johansson och jobbar som projektledare inom drift och underhåll på Park- och naturförvaltningen. Gå in och anmäl er på vårt idéseminarium medan det finns platser kvar!
http://www.cmb-chalmers.se/aktiviteter/ideseminarium-2016/