Nytt år, nya möjligheter och ett nytt blogginlägg!

Man säger ju att underbart är kort och så kändes även semestern, redan den fjärde januari drog vi traineer igång med nästa möte. Den här gången skedde mötet på Riksbyggen där vi fortsatte vårt arbete i våra fokusgrupper.

Redan veckan därpå sågs vi igen, då var det dags för månadens utbildningsdag samt en heldag med stormöte. Vi startade vår utbildningsdag med att kort berätta om vår första månad ute på breddning. Det första mottagandet har gett blandat resultat. Några är supernöjda med hur företaget tagit emot sin trainee och en del har varit mer besvikna. Men under rasterna har det på många håll pratats om hur man med hjälp av diskussion och återkoppling inte bara kan förhöja sin egen breddningsperiod utan även hur man kan förbättra mottagandet till nästa period och därmed mottagandet för nästkommande trainee.

Därefter fortsatte vi dagen med föreläsningar och diskussioner. En stor fråga vi fick var ”Varför finns Caset”. Var och en fick skriva ner sin egen uppfattning om vad som var casets syfte, vision, mål samt en aktivitet och därefter tejpa upp den på väggen så att vi kunde se hur lika eller olika vi tänker om den frågan. Efter att ha läst allas tankar så upplevde jag att visst fanns det viss variation men nog är vi på väg åt samma håll.

Under fredagen var det dags för en heldag av stormöte, dvs möten där vi inte arbetar i våra fokusgrupper utan i helgrupp. För att leda dessa möten har vi tillsammans valt ut en styrelsegrupp som tar ansvaret för våra storgruppsmöten. Dom gör ett fantastiskt arbete med att planera våra möten och tar väl hand om oss andra i gruppen. Personligen var jag mycket imponerad i fredags då de lyckades dra ut så mycket skratt och välmående ur oss andra med en annan typ av in- och utcheckning (vi börjar och slutar varje dag med en kort diskussion, anekdot eller liknande). Vi började och startade nämligen dagen med en lek varav den sista, knuten, fick alla så involverade att vi drog över på tiden… på en fredag?! Men innan dess fick vi en givande dag med fortsättning på diskussioner från dagen innan, planering inför studieresan till Berlin samt en föreläsning från Radar.

Innan jag sliter mig från tangentbordet och avslutar mitt livs första blogginlägg vill jag passa på att kort presentera mig själv. Jag heter Sofia Gunnarsson Solton och är VA-ingenjör på Partille Kommun. Tidigare har jag studerat på Yrkeshögskolan till VA-projektör och utöver jobb, case och annat som hör till att vara trainee fyller jag mina dagar med mycket musik och måleri.

Tack för mig!

 

 

 

Att gå en traineeprogram med tidigare arbetserfarenhet

Att gå en traineeprogram med tidigare arbetserfarenhet

Hej! Johannes sitter nu åter vid tangenterna. Sedan ett par veckor har vic återgått till våra hemföretag efter vår andra breddning. Sommaren är på intåg och det börjar lugna ner sig på plankontoret i Härryda när en efter en av mina kollegor går på semester. Själv har jag ett par veckor kvar men snart tar vi i trainiegruppen en paus över sommaren. Det ska bli mycket skönt!

I detta blogginlägg vill jag dock lyfta en mycket tråkig nyhet. I januari i år beslutades att Framtidens samhällsbyggare kommer pausa nästa år. På grund av utmaningar i from av distansarbete och en osäker marknad har det funnits en osäkerhet från deltagande organisationer vilket har gjort att CMB och GR beslutat att göra ett uppehåll för Framtidens samhällsbyggare. Vi kommer alltså inte få några traineer att lämna över facklan till i höst. Det är såklart supertråkigt, och vi hoppas verkligen att det finns intresse att fortsätta programmet 2023 istället!

Med det sagt vill jag passa på att bidra med en reflektion om hur det är att påbörja traineeprogrammet efter att ha jobbat ett år eller fler. Vår förhoppning är ändå att Framtidens samhällsbyggare kommer fortsätta även nästa år och vill därmed slå ett slag för att ansöka till traineeprogrammet även om man arbetat ett tag. För mig har det varit väldigt givande, under mitt första år som planarkitekt var det självklart mycket som skilde sig från skolbänken. Dels är verkligheten naturligtvis mer komplex än vad man kan fånga under en studietid och dels så fanns utmaningar vi inte berört över huvud taget i utbildningen. Under mitt första år i arbetslivet reflekterade jag mycket över hur olika möten organiserades, och varför vissa uppleves mycket mer effektiva än andra. Konflikter var en annan viktig aspekt som jag tänkte mycket på, hur kan de egentligen hanteras på ett så bra sätt som möjligt? Det är just sådana frågor som vi lägger ner mycket tid på under traineeperioden att försöka besvara, alltså hur vi arbetar i en grupp på ett så effektivt sätt som möjligt. Jag tror verkligen att det är lärdomar jag kommer ha mig under hela min karriär, och att det är frågor som det skulle ta många år av erfarenhet i arbetslivet innan jag skulle få samma kompetens i de frågorna. På mina breddningsperioder på Lokalförvaltningen och Higab har jag fått möjlighet att förstå såväl exploatörer och förvaltare, vilket är väldigt nyttiga men ganska svåråtkomliga erfarenheter som planarkitekt.

Summa summarum, så är jag verkligen glad över att jag ansökte till traineeprogrammet efter ett år i arbetslivet. Den trygghet, även om jag naturligtvis har mycket kvar att lära, jag fick i min arbetsroll innan programmet har skapat goda förutsättningar för mig att verkligen ta till mig av alla lärdomar framtidens samhällsbyggare erbjuder. Jag hoppa att fler får samma möjlighet hösten 2023!

Varma hälsningar
Johannes Böhm 

Johannes Böhm
FS8