×

Felmeddelande

Deprecated function: Array and string offset access syntax with curly braces is deprecated in include_once() (line 20 of /var/www/prod/framtidens-samhallsbyggare/includes/file.phar.inc).

På återseende!

Tillbaka här vid skrivbordet för att skriva ihop mitt andra blogginlägg under traineeprogrammet. Precis som förespått så har dessa åtta månader mellan mina skriverier gått i en rasande fart. Det har som det gamla uttrycket lyder självklart delvis berott på att det har varit en väldigt rolig tid! Många typer av lärdomar och insikter, både om mig själv och utifrån de breddningar jag har haft. Jag trodde minsann att jag hade full koll på mig och mitt men den här tiden har skruvat upp den självinsikten ytterligare några varv!

Att resan mot målsnöret har gått väldigt fort har ju såklart även att göra med att det är ett minsann fullspäckat år som man har som trainee inom Framtidens Samhällsbyggare. Livet byggs upp i tvåmånadersperioder när man är runt på olika spännande arbetsplatser varvat med sitt hemmaföretag, parallellt med att case-arbetet skrider på under tiden. En minst sagt väldig unik situation att få vara delaktig i, lika givande som omtumlande. För även om det är omställande att hela tiden byta arbetsplats och kollegor så är det även oerhört lyxigt att få ta del av och testa på andras arbeten under en period, jag menar, hur ofta får man den chansen?

Under mina breddningar har jag haft turen att delvis få arbeta tillsammans med representanter från både år 1 och 2 från de tidigare programmen av Framtidens Samhällsbyggare. Det har jag varit väldigt glad över då det både har varit en trygghet att dela upplevelsen med några som själva varit i samma sits men också för att de har förståelsen för hur det är att vara trainee med allt ifrån hur det är att vara ny hela tiden, vad man kan tänkas ha för förväntningar och vad man kan vilja ta del av på sin tillfälligt gemensamma arbetsplats. Sen har det även varit roligt att få ventilera med personer som gjort samma resa och nu är aktiv ute i arbetslivet. Vad de har tagit med sig från programmet och hur använder de sig av det idag? Utöver dessa insikter så värdesätter jag även det förhoppningsvis mer bestående kontaktnätet oss traineer i mellan. Bara i vår grupp FS3 så är vi 18 stycken personer som har lärt känna varandra och med det resulterat i 18 stycken väldigt bra (och härliga!) kontakter i arbetslivet. Så att lära känna två tidigare kullar ”FS:or” utökar det här nätet ytterligare och om bara dryga två månader blir det ännu fler när fjärde gruppen startar!

Detta innebär ju då även att vi i FS3 rundar av vår tid inom programmet, vilket innebär att jag med två väldigt bra breddningsperioder i bagaget, den ena på Lokalförvaltningen och den andra på Peab Anläggning, bara har den sista kvar framför mig på Framtiden Byggutveckling. Något som jag tror blir spännande då jag förmodligen kommer att få följa med dem på en del möten här på Fastighetkontoret och på så vis få möta min egen yrkesroll. Men innan dess lite välkommen semester, ett välkommet avbrott för att samla lite energi för att sen kunna köra fullt ut sista tiden fram till slutseminariet 27 oktober där förutom en presentation av vårt casearbete kommer bjudas på fler insikter och tankar kring traineetiden och branschen utifrån vårat perspektiv.

Till dess, trevlig sommar!

Sandra Klang
Fastighetskontoret Göteborgs Stad

Digitalisering, Ansvar och Tankeställare.

Digitalisering, Ansvar och Tankeställare.

Då har tiden fallit på mig att tillhandahålla tankefodret för denna två-veckorsperiod. Ja heter Mikael och är anställd på Peab Infrastruktur. Jag har en utbildning som många andra i denna trupp från Chalmers. Men som de som var på CMBs Ledarskapsdag i år fått höra, så är det inte lika intressant att veta vart någon har varit utan att få reda på: ”vart är du på väg?”

Bild från Ledarskapsdagen (24/4 - 2+2017)

Jag är på väg mot en byggarbetsplats i en samhällsbyggnadssektor som står mitt i en av sina mest utmanande tider. Inte för att det finns för lite jobb, utan för att det finns för mycket. Bara att lyckas tillgodose det enorma behov av byggnader, bostäder och infrastruktur är en enorm utmaning. Men att göra detta samtidigt som byggprocesstakten ökar, och samtidigt som projekten skall försörjas med kompetenta medarbetare. Det är som att trolla fram en Tulipanros med knäna. Nu kanske du trodde att jag hade en lösning på detta. Men det har jag inte. Dock ser jag fram emot att vara en del av lösningen. Att utmana och utmanas av den process- och teknik- utveckling som kommer att omvälva denna bransch. Jag menar; vart är alla robotar som utlovats?! Men för att komma dit jag är på väg, och för att kunna vara en del av lösningen krävs ett stort arbete. Inte bara från mig utan från väldigt många. Det hjälper inte att jag kommer dit jag tror jag är på väg om jag inte har med mig många andra. Som nämnts i tidigare blogginlägg så krävs det 100% ansvar från alla parter för att en sådan kommunikation skall kunna ske. Men inte nog med det. Det krävs att man har det i åtanke 100% av tiden. Hela tiden, och då menar jag hela tiden, jobba på att förminska avstånden mellan de olika aktörerna i samhällsbyggnadsbranschen och öka förståelsen för problematiken och värderingarna hos de olika aktörerna. Så fort man slutar tänka, så fort man slutar ta ansvar. Då slutar även andra att göra det och vi får ett system där alla är motparter och ingen samverkar för att i slutändan få en produkt dom är så bra som möjligt för samhället. Det tror jag på! Genom Framtidens Samhällsbyggare är vi traineer en liten del av denna utveckling. På Kretslopp och Vatten, där jag var i vintras, och på Riksbyggen, där jag är nu, lär jag mig om värderingarna, problem och externa påtryckningar som finns i dessa delar av branschen. Samtidigt får man se i vilka gränssnitt som våra arbeten överlappar och där det kommer krävas extra fokus och ansvar framöver.

Bild från första spadtaget vid Munkebäck (2/5 - 2017)

  Med detta vill jag lämna över bloggen till nästkommande trainee: Cecilia. Men jag vill även passa på att skicka med några tankeställare till er som läser. Detta är saker som vi brottas med i traineegruppen just nu. 1: Varför vågar vi inte misslyckas i Samhällsbyggnadsbranschen? Kommer detta med en hög risk-ovilja bland aktörerna? 2: Vad händer om man istället för att fråga vad det kostar, frågar: Vad kostar det att inte göra detta?   Framåt!  


Vid tangentbordet:

     

Mikael Johansson
Anläggningsingenjör, Peab Anläggning AB