Paddan på arbetstid

Hej! Breddningsperioden på trafikkontoret är snart slut, bara två dagar kvar nu. Det betyder dock inte att man sitter och rullar tummarna. Vår sista vecka har än så länge bjudit på info om totalentreprenader och en LOU-kurs. Nu på eftermiddagen tog vi och några kollegor oss en tur med paddan för att kolla skicket på broar och murar, men främst försöka bestämma hur ofta man behöver tvätta under broarna. Man kan se en distinkt skillnad mellan broar som inte har sittplatser för fåglar och inte. Fågelskiten fräter på stålbroarna och dessutom är det inte en särskilt fin miljö för paddanresenärerna. Man planerar därför att sätta upp skydd så fåglarna inte kommer in. Detta har man redan gjort på Fredsbron vid Brunnsparken. Vi fick även se gamla favoritprojekt som kanalmurarna på Norra Hamngatan och Skeppsbron från vattensidan. Egentligen är det inte så mycket mer att säga om turen, mer än att vi hade tur med vädret, men vi kan ju visa lite fina bilder.

Paddan

Paddan hämtade oss vid Lejontrappan

skeppsbron
Skeppsbron från vattnet

Alla_spårvagn
Våra medresenärer var från trafikkontoret, park och natur och ÅF
Brunnsparken
Snart vid Brunnsparken

Duvor och galler
Skydd mot att fåglarna ska kunna sitta under bron

skitigt
Så här skitigt blir det utan skydd. Bron tvättades i april...

fiskekyrka
Fiskekôrka!

Vi
Vi gissar att detta blir vårt sista blogginlägg under perioden på Trafikkontoret. Från och med nästa vecka får vi klara oss utan varandra. Därmed tackar vi för oss för denna gång.

Ha det gött!

Rebecca och Sofia

 

Digitalisering, Ansvar och Tankeställare.

Digitalisering, Ansvar och Tankeställare.

Då har tiden fallit på mig att tillhandahålla tankefodret för denna två-veckorsperiod. Ja heter Mikael och är anställd på Peab Infrastruktur. Jag har en utbildning som många andra i denna trupp från Chalmers. Men som de som var på CMBs Ledarskapsdag i år fått höra, så är det inte lika intressant att veta vart någon har varit utan att få reda på: ”vart är du på väg?”

Bild från Ledarskapsdagen (24/4 - 2+2017)

Jag är på väg mot en byggarbetsplats i en samhällsbyggnadssektor som står mitt i en av sina mest utmanande tider. Inte för att det finns för lite jobb, utan för att det finns för mycket. Bara att lyckas tillgodose det enorma behov av byggnader, bostäder och infrastruktur är en enorm utmaning. Men att göra detta samtidigt som byggprocesstakten ökar, och samtidigt som projekten skall försörjas med kompetenta medarbetare. Det är som att trolla fram en Tulipanros med knäna. Nu kanske du trodde att jag hade en lösning på detta. Men det har jag inte. Dock ser jag fram emot att vara en del av lösningen. Att utmana och utmanas av den process- och teknik- utveckling som kommer att omvälva denna bransch. Jag menar; vart är alla robotar som utlovats?! Men för att komma dit jag är på väg, och för att kunna vara en del av lösningen krävs ett stort arbete. Inte bara från mig utan från väldigt många. Det hjälper inte att jag kommer dit jag tror jag är på väg om jag inte har med mig många andra. Som nämnts i tidigare blogginlägg så krävs det 100% ansvar från alla parter för att en sådan kommunikation skall kunna ske. Men inte nog med det. Det krävs att man har det i åtanke 100% av tiden. Hela tiden, och då menar jag hela tiden, jobba på att förminska avstånden mellan de olika aktörerna i samhällsbyggnadsbranschen och öka förståelsen för problematiken och värderingarna hos de olika aktörerna. Så fort man slutar tänka, så fort man slutar ta ansvar. Då slutar även andra att göra det och vi får ett system där alla är motparter och ingen samverkar för att i slutändan få en produkt dom är så bra som möjligt för samhället. Det tror jag på! Genom Framtidens Samhällsbyggare är vi traineer en liten del av denna utveckling. På Kretslopp och Vatten, där jag var i vintras, och på Riksbyggen, där jag är nu, lär jag mig om värderingarna, problem och externa påtryckningar som finns i dessa delar av branschen. Samtidigt får man se i vilka gränssnitt som våra arbeten överlappar och där det kommer krävas extra fokus och ansvar framöver.

Bild från första spadtaget vid Munkebäck (2/5 - 2017)

  Med detta vill jag lämna över bloggen till nästkommande trainee: Cecilia. Men jag vill även passa på att skicka med några tankeställare till er som läser. Detta är saker som vi brottas med i traineegruppen just nu. 1: Varför vågar vi inte misslyckas i Samhällsbyggnadsbranschen? Kommer detta med en hög risk-ovilja bland aktörerna? 2: Vad händer om man istället för att fråga vad det kostar, frågar: Vad kostar det att inte göra detta?   Framåt!  


Vid tangentbordet:

     

Mikael Johansson
Anläggningsingenjör, Peab Anläggning AB