Paddan på arbetstid

Hej! Breddningsperioden på trafikkontoret är snart slut, bara två dagar kvar nu. Det betyder dock inte att man sitter och rullar tummarna. Vår sista vecka har än så länge bjudit på info om totalentreprenader och en LOU-kurs. Nu på eftermiddagen tog vi och några kollegor oss en tur med paddan för att kolla skicket på broar och murar, men främst försöka bestämma hur ofta man behöver tvätta under broarna. Man kan se en distinkt skillnad mellan broar som inte har sittplatser för fåglar och inte. Fågelskiten fräter på stålbroarna och dessutom är det inte en särskilt fin miljö för paddanresenärerna. Man planerar därför att sätta upp skydd så fåglarna inte kommer in. Detta har man redan gjort på Fredsbron vid Brunnsparken. Vi fick även se gamla favoritprojekt som kanalmurarna på Norra Hamngatan och Skeppsbron från vattensidan. Egentligen är det inte så mycket mer att säga om turen, mer än att vi hade tur med vädret, men vi kan ju visa lite fina bilder.

Paddan

Paddan hämtade oss vid Lejontrappan

skeppsbron
Skeppsbron från vattnet

Alla_spårvagn
Våra medresenärer var från trafikkontoret, park och natur och ÅF
Brunnsparken
Snart vid Brunnsparken

Duvor och galler
Skydd mot att fåglarna ska kunna sitta under bron

skitigt
Så här skitigt blir det utan skydd. Bron tvättades i april...

fiskekyrka
Fiskekôrka!

Vi
Vi gissar att detta blir vårt sista blogginlägg under perioden på Trafikkontoret. Från och med nästa vecka får vi klara oss utan varandra. Därmed tackar vi för oss för denna gång.

Ha det gött!

Rebecca och Sofia

 

Ett helt år i en tårta

Ett helt år i en tårta

När vi började traineeprogrammet fick vi skriva ett brev till oss själva i framtiden. Jag hoppades då att jag skulle få träffa många nya människor, lära mig mer om mig själv och få se hur andra stadsbyggande organisationer fungerade. Mina farhågor var att det skulle bli jobbigt att ta till sig all kunskap och att det ibland skulle kännas lite rörigt på breddningarna. En viktig orsak till att jag ändå vågade hoppa på programmet ändå var att jag hoppades få stort stöd av de andra traineerna och alla andra som är inblandade i programmet.

Nu har ett år gått och jag kan bara se tillbaka med glädje och tacksamhet. Det har varit en buffé av upplevelser där en del saker blev som jag trodde medan andra blev mycket bättre. Visst har det varit både bittert och jobbigt många gånger, men på ett sätt är det ändå det som har gett mig mest. Jag har fått träffa massor av nya människor och sett nya organisationer och nya sätt att tänka och bete sig. Nu först förstår jag hur brett begreppet samhällsbyggnad egentligen är. Jag har fått prova på allt från anläggning till hus, från kommunala till privata aktörer, från förvaltning till tidiga skeden och från projektledning till handgripligt arbete. Det har ibland varit rörigt men jag har fått en otrolig bredd av kunskaper och kunnat plocka russinen ur kakan på alla möjliga plan. Att lära mig mer om mig själv, hur jag reagerar, vad som driver mig och hur jag fungerar i grupp var både det bästa och det jobbigaste jag gjort på länge, men nu känner jag att det är en spännande resa som jag bara börjat mina första stapplande steg på.

Om jag skulle skriva ett nytt brev till mig själv om 14 månader till skulle jag hoppas på ett, kanske lite lugnare, men minst lika roligt år. Om ett år hoppas jag ha kunnat använda några av de kontakter jag fått och jag hoppas att vi traineer fortsätter att träffas och ha stöd av varandra. Jag hoppas att jag har fått vara med och bidra till att minska fördomar och öka samarbetet mellan olika parter. Jag hoppas också att vi för alltid behåller den fantastiska tanken vi gestaltade på vår sista utbildningsdag: Vi delades in i tre olika grupper som skulle bygga varsin tårta för att symbolisera traineeprogrammet. Det började pratas om olika färger för olika breddningsperioder och om ägg som kläcks och blir vackra drakar, när någon påpekade att syftet med programmet var mycket större än så. Det som gör Framtidens Samhällsbyggare så fantastiskt är ju att vi möts över gränserna och gör något som är större än de enskilda aktörerna var för sig. När tiden för tårtbaket var ute stod det alltså inte tre brokiga tårtor på bordet utan en enda stor tårta där var och en i gruppen hade bidragit efter sin kunskap. Tänk om alla samhällsbyggnadsprojekt hade lämnat en så god eftersmak!

PS. Något jag blivit riktigt bra på under det här året är att presentera mig själv: jag heter Louise Johansson och jobbar som projektledare inom drift och underhåll på Park- och naturförvaltningen. Gå in och anmäl er på vårt idéseminarium medan det finns platser kvar!
http://www.cmb-chalmers.se/aktiviteter/ideseminarium-2016/